Jag hade planerat en tidig sänggång igår…

En halvtimme efter att jag skrivit inlägget igår hörde jag en duns uppifrån andra våningen. Min idé på vad det kunnat vara var antingen att A var uppe och sprang för att gå på toa, eller att han ramlat ur sängen. Jag gick fram till trappen och lyssnade.  Ett svagt snyftande hördes. Jag sprang upp för trappen och in i mitt och M:s rum där A för natten låg. Jag väntade mig att möta en ledsen nyvaken nertrillad A som efter lite tröstande skulle somna om igen, men det som verkligen mötte mig var ett smärre kaos.

Det har gått magsjuka länge nu på dagis(3-4 veckor), och jag har hållit A hemma för att vi förhoppningsvis skulle klara oss undan detta. Jag kände att det skulle ju vara ett helt skräckscenario att vara ensam med barnen om magsjukan svepte över hemmet. Men i måndags började ju som ni vet E:s inskolning, så då gick det inte att vara hemma längre. Det enda vi kunde hoppas på var att vi genom frenetisk handtvättning skulle på något sätt lyckas undgå det hela.

Det gick inte.

Klockan var som sagt tio på kvällen när jag öppnade dörren till mitt och M:s rum. På golvet vid fotänden stod en gråtande A. Han var helt nerspydd, hela sängen var nerspydd och golvet var nerspytt. Jag tog med honom in på toaletten där han spydde lite till, sen tog jag med honom ner till duschen. Han fick sätta sig i duschen medan jag sprang upp och hämtade en ny pyjamas. När jag kom tillbaka till duschen satt A där och skakade. Han tyckte vattnet var för varmt så han hade inte duschat sig. Jag sänkte värmen och hjälpte honom sedan att försöka få bort så mycket som möjligt. Han skakade och grät hela tiden så det fick gå väldigt snabbt. När han var klart fick jag på honom kläderna och sedan var det dags igen, men denna gång lyckligtvis i toalettstolen. Jag bäddade ner honom i hans egna säng, ställde en hink bredvid honom och gick sedan för att, så gott jag kunde, ta hand om förödelsen. Jag försökte rädda det som räddas kunde – vilket blev 2 (av 5)kuddar och en gosekatt- resten fick tas ner i källaren. Våran stora dubbelsängs bäddmadrass kunde inte få plats i tvättmaskinen så den la jag i högen med skräp som ska till tippen. Vi får investera i en ny. När jag satt på en första tvätt så gick jag upp och satte mig i soffan och bröt ihop. Typ. Jag såg framför mig hur natten skulle vara. Jag såg det värsta. Jag var säker på att E skulle spy hon med, säkert vilken sekund som helst. Var enda lakan/täcke/säng/soffa/toalett/rum skulle bli nerspytt. Jag börja själv må lite småilla och blev säker på att det skulle sätta igång för mig då med en gång. Jag har magsjukefobi.

Jag satt kvar länge i soffan. Sprang upp ett par gånger för att hjälpa och trösta A som så duktigt tog upp hinken var gång han kände att det var på väg. Kl 01 begav jag mig uppåt och la mig på soffan på ovanvåningen. Med kläderna på och med en tunn filt som täcke la jag mig och försökte somna, men det var helt omöjligt. Vid varje litet ljud, oberoende var det kom från, så var jag säker på att det var någon som spydde så jag sprang upp säkert en gång var 5:e minut. A spydde inget mer efter det, men han vaknade flera gånger av att han var så törstig och eftersom jag inte lät honom dricka mer än någon klunk varje gång så fortsatte det hela natten. Det var först vid 7-tiden som jag lyckades somna och sov en timme.

Idag har A varit helt slut. Jag bäddade ner honom i våran säng med hans sängkläder och sedan låg han där och tittade på barnprogram hela dagen. Han har ätit en macka, lite jordnötter, en halv isglass och druckit en del saft.När klockan blev 20 flyttade jag över honom till hans egna säng och gick sedan för att hämta tandborsten. När jag kom tillbaka, efter högst 1 minut, hade han somnat. Min älskade snutt.

Imorgon hoppas jag att han är pigg och kry igen och jag ber till alla gudar om finns att jag och E ska klara oss. Imorgon kväll kommer M äntligen hem och då ska han få ta över. Då ska jag sova. Mycket länge.

Puss och kram så länge! Hoppas att ni alla är friska och krya!