Mina dagisbarn vid läggdags
E har blivit ett dagisbarn. I måndag började vi med inskolningen och än så länge har det gått jättebra, men jag har ännu inte lämnat henne ensam där så vi får väl se hur det går då. Jag måste erkänna att det känns lite jobbig och jag bävar faktiskt rejält för det. Inte för att jag inte tror att hon kommer att ha det bra, inte på något sätt, utan det är mitt mammahjärta som inte riktigt förstått att min lilla sötfis börjar bli en stor tös. Ett dagisbarn. För mig känns det som det var igår hon föddes. Som om det var igår hon låg där på min arm alldeles färsk och ny. Och nu är hon stor. Ett dagisbarn.
Det är allt himla tur att hon har A som kan ta hand om henne och hjälpa henne i den nya världen där på dagis. Han går visserligen på den andra avdelningen, men de träffas åtminstone under frukostbuffén och när de är ute på gården och leker. Det är nog ganska så bra tillfällen att ha korta debriefings på. Jag ska nog prata med A om det.
De blir stora alldeles för fort! kramar
Ohh Elton börjar dagis den 1a mars.. och jag bävar med… min lilla kille ska bli dagisbarn… en sjuk tanke!
kramis