Vi äter tacos..
A: Titta mamma, det ser ut som en bulkan! *Håller upp ett tacochips*
Jag: Ja, se det gör det, vilket tokigt chips! Fast det heter Vulkan.
A: Nä det gör det inte, det heter Bulkan. Det är B i början inte V.
Jag: Det är det det inte är, det ska vara V. Vulkan.
A: Nä, mamma, nu ljuger du. Bulkan heter det, och den ser ut så här och så rinner det lava ur den! *håller återigen upp chipset*
Jag: Men A, varför skulle jag ljuga? Jag vill ju bara lära dig det rätta så du slipper säga fel hela ditt liv.
A: Men Bulkan är rätt!
Jag: Nej, det är ju inte det! Ska vi ringa till pappa och fråga honom?
A: Nej!
Jag: Nähepp..
…
A: Mamma, en jättegammal mamma som till och med är äldre än din mamma, hon sa faktiskt att det hette Bulkan!
Jag: Det var ju tokigt, då sa ju hon fel.
A: Nä, det gjorde hon inte!
Jag: Jo, A, det heter ju Vulkan så därför måste hon ju sagt fel.
A: Nej, hon visste att det hette Bulkan!
Jag: Nu orkar jag inte diskutera detta mera. Du får gärna gå runt hela ditt liv och säga fel om du vill det, men det heter Vulkan och det kommer alltid att heta Vulkan. Jag kan inte göra annat än att berätta detta för dig, sen är det upp till dig hur du vill göra.
A: Bulkan heter det faktiskt… *muttrar*
*fnissar* Han är väl för go! kramar
hihi, bra med vilja då kommer man långt i livet