I bland önskar man lite extra att M var hemma

Klockan var sju och det hade blivit dags att lägga barnen. Det hade som vanligt varit en lång dag så det skulle bli skönt att få lite egentid framför datorn och tvn. Om nattningen skulle gå enligt planerat och jag var riktigt snabb sedan när jag duschade så skulle jag kanske hinna sitta i soffan lagom till ”Halv åtta hos mig”. Det var min förhoppning.

Allt började bra. Jag gjorde i ordning en flaska välling i köket och tog sedan med mig barnen upp. A gick in i mitt och M:s rum (jag hade lovat honom att han skulle få sova där) för att ta av sig sina kläder medan jag bytte blöja, borstade tänder och satte på E hennes pyjamas. Vällingen hade jag ställt på hyllan över skötbordet och under hela kvällsrutinen sträckte sig E mot flaskan, men den som väntar på något gott…

Jag tog med mig E och vällingflaskan och gick sedan in i E:s rum. Elen i E:s rum är urkopplad efter som vi håller på och renoverar där och då svärfar hade varit här och grejat under dagen så var E:s nattlampa urkopplad från förlängningssladden som slingrade in från hallen. Det var bäcksvart i rummet men tillslut lyckades jag hitta både änden på förlängningssladden och nattlampan, och efter lite fibblande lyckades jag få fram det svaga gröna ljuset som E:s nattlampa genererar. Äntligen kunde jag hitta fram till spjälsängen och försiktigt lägga ner E på kudden.  Jag la snuttefilten tillrätta, såg så hon hade nappen, bädda ner henne under täcket och gav henne sen vällingflaskan. ”God natt, min skatt” sa jag och skulle precis smeka henne över kinden när jag hörde ett relativt högt kluckande ljud. *Kluck, kluck, kluck* lät det. Vad sjutton var det, tänkte jag, och drog försiktigt handen över E:s fina kind.

Vad i He…..! Hela E:s kind var alldeles kladdig! Full med välling! Jag drog ur nappflaskan ur E:s mun men fick bara med mig själva flaskan. Locket och nappen satt kvar i E:s mun! På något sätt hade jag missat att skruva åt locket på flaskan ordentligt!!!

”Åh nej…” var det enda jag lyckades få fram innan jag tillslut lyckades defibrillera igång mitt hjärta och påbörja min jakt efter sladden till golvlampan. Ja, golvlampan som skulle hjälpa mig få en överblick över förödelsen.

Efter en inte för lång stund lös rummet upp och kunde kunde äntligen starta min planering över hur jag skulle sanera mitt missöde. Jag startade med att ta hand om E som , antagligen i chock, fortfarande låg alldeles tyst och stilla och sög på nappflasknappen. Jag satte henne på skötbordet och min plan var att försöka få bort all välling med tvättlappar, men efter att ha ålat av henne pyjamasen-som satt som blöt Papier-maché runt hennes kropp- så var inte bara hennes överkropp utan även hennes hår helt nedkletat av denna ljusgrå sörja. Det fick bli en duschning.

”A, det dröjer nog en stund innan jag kommer till dig. E har fått välling över sig så jag måste duscha henne först.”

”Okidoki”, svarade A som den goa killen han är.

Jag greppade en ny pyjamas i garderoben och tog sedan med mig E ner till duschen. Lillan som bara några minuter tidigare var beredd att slå igen de två små blå för dagen och möta John Blund var inte så pigg på att duscha. Hon frös och skakade som ett asplöv när jag försökte duscha av henne allt klet, men hon rörde sig inte ur fläcken utan stod mest och såg förundrad ut. Mitt dåliga samvete nådde oändliga höjder, det var helt och hållet mitt fel att hon var tvungen att stå här och skaka i stället för att ligga och sova så sött i sin varma säng. Varför skruvade jag inte åt locket ordentligt för?!

Tillslut var hon i alla fall ren och fin igen och vi gick vidare ut i köket och gjorde i ordning en ny flaska med välling. Väl upp vid spjälsängen var det dags att ta hand om kaoset i sängen, men lyckligtvis var det inte så farligt som jag hade förutsett utan all välling – som inte hamnat på E – låg på kudden. Jag lyft försiktigt bort kudden, satte sedan ner E i sängen. Därefter tog jag en språngmarsch ner för trapporna till spjälsängen vi har på nedervåningen, tog kudden därifrån, sprang upp igen och fortsatte sen med den nattning som tidigare fått ett så abrupt slut. Denna gång gick det bättre och jag kunde äntligen gå vidare till A som tålmodigt satt i sängen och läste en bok.

A:s nattning gick väldigt mycket smidigare och efter min efterlängtade dusch kunde jag sen äntligen pusta ut i soffan. Jag satte på tvn och bläddrade till 4:an och ”Halvåtta hos mig”. De 5 sista minuterna skulle jag i alla fall inte missa.