E: Pappa! *pekar på skärmen*
Jag: Nä, det är Whitney Houston.
E: Mmhmm
|
Because E says it´s time…
…to say…
…goodnight. På vårfesten Dagisfröken: E skulle passa så himla bra som reklambebis, typ i en sån där blöjreklam. Springa runt och vinka så där sött! Jag: Hahaha, ja visst skulle hon! Men hur får man med henne i en sån då? Dagisfröken: Jadu, man kanske kan skriva till Tv4 och säga att man har ett jättesöt litet barn Jag: Jasså, tv4 säger du. Men du tror inte att de är ett antal människor som skriver till dem då och hävdar att deras barn är sötast i världen? Dagisfröken: Jajo, kanske det. Men E har något speciellt, hon är så där reklam-charmig!
Ja ni hör ju, det är inte bara jag som anser att E har ett ”face for fame”! Rösta på E!!!!
Förra helgen så fick A problem med sin tå. En liten flis på sidan av stortånageln växer praktiskt taget löst från den riktiga nageln vilket skapar ständiga problem men denna gång fläkte han upp den lilla biten och han hade jätteont. Vi satte på plåster så att den inte skulle fastna i strumpan eller skon och sedan avvaktade vi. På onsdagkväll började tån bli röd och irriterad så på torsdagen begav vi oss till Vårdcentralen och fick träffa en sköterska. Det visade sig att det blivit en infektion och de rubricerade det hela som nageltrång. Spritomslag en timme tre gånger om dagen över hela helgen och om det inte blev bättre skulle vi höra av oss på måndagen. Okidoki, and home we went. Hela helgen bestod av sprita sprita sprita. Man kan ha roligare med sprit om du frågar mig, men nu var det A:s tå som skulle gå i ständigt rus. Måndagen kom och tån såg praktiskt taget likadan ut, med ända skillnaden att den börjat vara(vara som i var…gult…kletigt…var) Vi åkte till vårdcentralen igen och fick träffa ännu en sköterska som tömde på var och satte på ännu ett spritomslag. ”Jag ringer på Onsdag och är tåsebisen inte bättre då så bokar vi in en läkartid”. Okej, hon sa inte tåsebisen. Det la jag till. När jag hämtade barnen på dagis måndagseftermiddagen så satt det uppe lappar om att det gick halsfluss, och under kvällen upptäckte jag att A började bli lite hes. Det skulle ju vara typiskt om han blev sjuk nu när han fyller år nu på lördag, tänkte jag och inte blev det bättre när jag vaknade i morse av en gråtande A som viskade fram ”Jag kan inte prata”. Efter någon minut så kunde han prata igen även om han lät lite hes och tjock i halsen. Han hade varken feber eller ont i halsen och var pigg som en mört så efter att ha velat fram och tillbaka så lämnade jag tillslut barnen på dagis i alla fall. Vid lämningen så var det inte bara en lapp om halsfluss som satt uppe utan då satt även en lapp och scharlakansfeber på dörren. Great, tänkte jag, ännu fler sjukdomar. Det är ju alltid trevligt. Eller inte. På eftermiddagen när barnen var hämtade så såg jag att E var alldeles prickig på hela överkroppen. Hon har problem med torrfläckar på pannan, mage, rygg och rumpa och jag tänkte först att det var de som spridit sig ännu mer men jag bestämde mig i alla fall att ringa VC och rådfråga och ev. visa upp henne för någon för så kan hon ju inte se ut. Kanske kunde vi få någon annan starkare kräm eller nått… Sköterskan i telefonen vill först boka in oss på en tid nästa vecka till vår bvc-sköterska, men när jag fråga lite försiktigt om det inte kunde vara något annat än torrfläckar så frågade hon om jag kanske ville komma och visa upp henne för jour-sköterskan. Jajo, det kan nog vara bra sa jag. Klockan var då 16.15 och vi fick en tid kl 16.30 så det blev att kasta in barnen i bilen och gasa iväg. ”Det var väldigt vad hon var prickig” sa jour-sköterskan och sa att hon tyckte det såg ut som scharlakansfeber. Ja, det går på dagis just nu så det är inte omöjligt, sa jag. Hon gick iväg och hämtade lite prylar för att ta halsprov och samtidigt tog hon med sig en doktor in. Prinsessan E bet ihop så hårt hon kunde så inget prov kunde tas men doktorn sa att när de är så här tydligt så behöver man inte ta något prov. Det är scharlakansfeber. De tog tempen på henne (37,6) och sedan skrevs det ut penicillin. Jour-sköterskan var samma sköterska som A träffade igår så därför passade hon på att kolla på hans tå igen, och då den var fortsatt röd och irriterad så sa att hon skulle ringa oss i morgonbitti när jourtiderna släpps och ge oss en läkartid så en doktor får titta på den. Tredje VC-besöket på tre dagar. Fjärde VC-besöket på fem vardagar. Hade det inte redan varit gratis för barn så hade det nog varit god tid att skaffa klippkort på vårdcentralen.
E med scharlakansfeber
Scharlakans-E
Pricksjuka
Prickar
Scharlakansfeber men feberfri och glad som en lärka =) Publicerad under kategorin: Allmänt, The one and only A, The one and only E |
4 funderingar - vad känner du? E vet precis hur man ska posa i bloggvärden.
Nu tror jag den här tävlingen redan varit igång en tid så de andra bebisarna har nog ett rejält försprång, men det betyder ju egentligen bara att vi behöver er desto mer. Det är nämligen så här att E sååååå gärna vill åka till Stockholm, bo på hotell och vara med i en fotosession för att sen hamna på framsidan på ”Vi föräldrar”. Hon har tjatat om detta heeeela dagen! Först så kände jag liksom ”Why E, vad ska du i Stockholm att göra? Bli kändis redan som 1-åring, varför?” Men hon har tjatat och tjatat hela dagen och pratat något om någon snygg pojkbebis som hon vill impa på, så nu framåt kvällen gav jag upp och anmälde henne till tävlingen. Mer kan inte jag göra, utan nu är det ni som som får lägga manken till och rösta på E som omslagsflicka. Rösta från alla datorer ni har tillgång till och säg även till alla ni känner att det är en liten 1 ½-åring som behöver deras hjälp. Gör detta för E. För kärlekens skull! Rösta gör ni här: http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/alla-tavlingsbidrag/index.xml?view-id=31755
Idag tog E sin 1 ½-årsspruta. Egentligen skulle hon tagit den förra månaden men eftersom hon är allergisk mot ägg (som vaccinet är baserat på) så fick hon inte ta den på BVC som alla andra glada bebisar, utan här blev det det stora sjukhuset som skulle besökas. Det är ytterst pyttelite ägg i sprutan men om det skulle bli en reaktion så är de ju bra att alla resurser finns. Kl 13.00 var vi där, och en stund och lite gråt senare så var sprutan tagen. Då var det till att vänta. Och vi väntade och väntade, och väntade och väntade. Två timmar var vi tvungna att stanna kvar där, jag och E, för att se så det inte skulle bli någon reaktion. Två lååånga timmar. Inte en enda prick fick hon så när klockan slog 15 fick vi äntligen bege oss hemåt, och E fick sova igen den missade middagsluren i bilen. What a better way to spend en solig eftermiddag?
Idag när jag hämtade E på dagis så hade hon en stor fläskläpp. Tydligen hade lilla snuttan ramlat i trappan som är utanför dagis och slagit i läppen som då hade börjat storblöda. Stackars lillfisan
Det är inget fel på humöret i alla fall! Ända till igår har E haft feber som tillbehör till sin förkylning. Som jag redan sagt så har det inte varit någon hög feber, den har legat runt lite drygt 38, men den har varit väldigt ihållande. Fruktansvärt frustrerande med en feber som knappt synts, då E har varit pigg som en mört, men eftersom den ändå varit där så har jag ju inte kunna åka till ”jobbet”, och jag kan säga det att frustrationen blev inte mindre när jag framåt helgen också började bli dålig. Det har varit en jobbig helg.. Både jag och E är fortfarande lite förkylda med då E:s feber äntligen är borta, och hennes humör är på topp, så blir det dagis och ”jobb” i morgon! Äntligen!!
Nu ska jag snart gå och lägga mig, men imorgon ska jag visa vad jag fick i posten igår. Missa inte det! Publicerad under kategorin: Allmänt, Fotografier, The one and only E |
2 funderingar - vad känner du? För en stund sedan var jag och A i affären för att handla godis och lite annat till lördagsmyset. När jag stod där bland godishyllorna så fick jag för mig att jag skulle köpa något till E också, hon har ju inte fått smaka godis än. Det blev en påse med zoo och nu ser det därför ut så här hemma hos oss:
Idag hade de ätit smörgås till mellanmål på dagis och tydligen hade E då klämt till med tvåordsmeningen ”Mera smörgås”!! Högt, tydligt och flera gånger hade hon sagt det, enligt dagisfröken, men jag antar att hon med ”tydligt” menar att det inte var någon tvekan att det var det hon menade. Kan tänka mig något ”mea ugås” eller något sånt kanske? Fröken var i alla fall jätteimponerad och så också jag, men jag inte så förvånad för prinsessan E har ju alltid varit en riktig stjärna Älskade prinsessan E är med i en tävling på facebook och vi behöver nu alla era röster. Klicka på denna LÄNK eller på bilden nedan så kommer ni till E:s tävlingsbild på fejjan. Väl där klickar ni på ”gilla” och vips har ni röstat på lillskruttan.Tack på förhand! =)
Jag och E var lite oense i morse/natt. Hon hävdade att morgonen startade klockan fem medan jag menade att det faktiskt var flera timmar kvar innan morgonen fick sin guld i mund. Dock var hon ju faktiskt sjuk så jag kunde inte med att lägga in mitt moderliga veto utan det blev att gnugga bort sömngruset ur ögonen och pallra sig upp. Väl uppe så ångrade sig självklart E och somnade gott i mitt knä. Då och då vaknade hon till men hon låg och slumrade praktiskt taget hela tiden. När klockan blivit nio, A hade fått sin frukost och E fortfarande var trött så gick jag upp och la henne i sängen och efter ett tag så somnade hon även där. Min förhoppning var då att få sova lite jag med, men jag fick ge upp den önskan ganska snabbt då den förbannade plogbilen dök upp igen. På dagen för en gång skull? Vid halv tolv tiden så vaknade E men var fortfarande jätteslö och febern som varit borta igår hade idag kommit tillbaka så jag bestämde mig för att ringa Vårdcentralen. Jag ringde dem faktiskt redan igår då jag tyckte att det verkade som att hon hade ont i öronen, men då tyckte de att jag skulle avvakta till idag och se om hon blev bättre. Klockan två kom jag då dit för att visa upp min ”bebis” men eftersom vi hade fått en ”utöver-tid” så kom vi inte in förrän vid tre-tiden. Men medan vi satt i väntrummet värkte E:s ena trumhinna sönder så när vi väl kom in så kunde jag relativt snabbt redovisa för min lekmannamässig diagnos vilket då var öroninflammation. Doktor höll med mig men under genomgången sen så upptäckte hon att även E:s andra öra var inflammerat. Penicillin och örondroppar i 7 dagar blev domen. Apotekbesök och sedan åkte vi hem igen. Hoppas att E är piggare i morgon för idag har hon varit helt galet trött. Hon somnade faktiskt på skötbordet när jag stod och tog tempen på henne innan vi skulle åka till doktorn. Galet. Helt galet. Det gick bra på allergimottagningen igår. Eller ja, bra som i att vi fick svar på våra frågor. E är nämligen rejält allergisk både mot ägg och mot hasselnötter. Ägg visste vi ju reda, så att säga, men att hon var till och med mer allergisk mot hasselnötter kom som en överraskning. Om man tänker på hur hon reagerade när hon fick i sig ägg så vill man inte ens fundera på hur hon skulle reagera om hon fick i sig en liten hasselnöt =S Trots att hon ”bara” är allergisk mot hasselnöt av de nötter som hon blev testad mot, så får hon inte äta några som helst nötter eller saker som kan innehålla spår av nötter. Doktorn sa att man kan aldrig lita på hur väl de på nötfabrikerna tvättar sina maskiner etc. så alla nötter är helt förbjudet för lilla E. Nu har vi i alla fall mediciner av alla de slag hemma. Vi har Aerius som är en allergimedicin som hon ska få i fall hon bara får en liten reaktion. Typ som en eller ett par prickar. Sedan har vi BetaPred – kortison som hon ska få om det inte vill stanna vid ett par prickar utan sprider sig och hon börjar svullnar upp. Tillsist har vi fått Epipen som är en adrenalinspruta som hon ska få i låret om hon får en livshotande allergisk reaktion. Vi hämtade ut allt i dubbel uppsättning för att dagis skulle ha också, och till dem kommer det att komma en sköterska som berättar om vad som kan hända och hur man hanterar medicinen och sånt. Jag kan säga att E:s inskolningsfröken blev lite smått nervös när jag berättade alla nyheter idag, menjag känner mig faktiskt ganska trygg i och med att jag vet vad vi ska undvika och vi har medicin att behandla med om olyckan skulle vara där.
Mina dagisbarn vid läggdags
E har blivit ett dagisbarn. I måndag började vi med inskolningen och än så länge har det gått jättebra, men jag har ännu inte lämnat henne ensam där så vi får väl se hur det går då. Jag måste erkänna att det känns lite jobbig och jag bävar faktiskt rejält för det. Inte för att jag inte tror att hon kommer att ha det bra, inte på något sätt, utan det är mitt mammahjärta som inte riktigt förstått att min lilla sötfis börjar bli en stor tös. Ett dagisbarn. För mig känns det som det var igår hon föddes. Som om det var igår hon låg där på min arm alldeles färsk och ny. Och nu är hon stor. Ett dagisbarn. Det är allt himla tur att hon har A som kan ta hand om henne och hjälpa henne i den nya världen där på dagis. Han går visserligen på den andra avdelningen, men de träffas åtminstone under frukostbuffén och när de är ute på gården och leker. Det är nog ganska så bra tillfällen att ha korta debriefings på. Jag ska nog prata med A om det.
Publicerad under kategorin: Allmänt, The one and only A, The one and only E |
2 funderingar - vad känner du?
Lillbusan
Stig Helmer, anyone?
Hon har fått så långt hår i nacken! Nu väntar vi bara på att det ska växa på sidorna också… Klockan var sju och det hade blivit dags att lägga barnen. Det hade som vanligt varit en lång dag så det skulle bli skönt att få lite egentid framför datorn och tvn. Om nattningen skulle gå enligt planerat och jag var riktigt snabb sedan när jag duschade så skulle jag kanske hinna sitta i soffan lagom till ”Halv åtta hos mig”. Det var min förhoppning. Allt började bra. Jag gjorde i ordning en flaska välling i köket och tog sedan med mig barnen upp. A gick in i mitt och M:s rum (jag hade lovat honom att han skulle få sova där) för att ta av sig sina kläder medan jag bytte blöja, borstade tänder och satte på E hennes pyjamas. Vällingen hade jag ställt på hyllan över skötbordet och under hela kvällsrutinen sträckte sig E mot flaskan, men den som väntar på något gott… Jag tog med mig E och vällingflaskan och gick sedan in i E:s rum. Elen i E:s rum är urkopplad efter som vi håller på och renoverar där och då svärfar hade varit här och grejat under dagen så var E:s nattlampa urkopplad från förlängningssladden som slingrade in från hallen. Det var bäcksvart i rummet men tillslut lyckades jag hitta både änden på förlängningssladden och nattlampan, och efter lite fibblande lyckades jag få fram det svaga gröna ljuset som E:s nattlampa genererar. Äntligen kunde jag hitta fram till spjälsängen och försiktigt lägga ner E på kudden. Jag la snuttefilten tillrätta, såg så hon hade nappen, bädda ner henne under täcket och gav henne sen vällingflaskan. ”God natt, min skatt” sa jag och skulle precis smeka henne över kinden när jag hörde ett relativt högt kluckande ljud. *Kluck, kluck, kluck* lät det. Vad sjutton var det, tänkte jag, och drog försiktigt handen över E:s fina kind. Vad i He…..! Hela E:s kind var alldeles kladdig! Full med välling! Jag drog ur nappflaskan ur E:s mun men fick bara med mig själva flaskan. Locket och nappen satt kvar i E:s mun! På något sätt hade jag missat att skruva åt locket på flaskan ordentligt!!! ”Åh nej…” var det enda jag lyckades få fram innan jag tillslut lyckades defibrillera igång mitt hjärta och påbörja min jakt efter sladden till golvlampan. Ja, golvlampan som skulle hjälpa mig få en överblick över förödelsen. Efter en inte för lång stund lös rummet upp och kunde kunde äntligen starta min planering över hur jag skulle sanera mitt missöde. Jag startade med att ta hand om E som , antagligen i chock, fortfarande låg alldeles tyst och stilla och sög på nappflasknappen. Jag satte henne på skötbordet och min plan var att försöka få bort all välling med tvättlappar, men efter att ha ålat av henne pyjamasen-som satt som blöt Papier-maché runt hennes kropp- så var inte bara hennes överkropp utan även hennes hår helt nedkletat av denna ljusgrå sörja. Det fick bli en duschning. ”A, det dröjer nog en stund innan jag kommer till dig. E har fått välling över sig så jag måste duscha henne först.” ”Okidoki”, svarade A som den goa killen han är. Jag greppade en ny pyjamas i garderoben och tog sedan med mig E ner till duschen. Lillan som bara några minuter tidigare var beredd att slå igen de två små blå för dagen och möta John Blund var inte så pigg på att duscha. Hon frös och skakade som ett asplöv när jag försökte duscha av henne allt klet, men hon rörde sig inte ur fläcken utan stod mest och såg förundrad ut. Mitt dåliga samvete nådde oändliga höjder, det var helt och hållet mitt fel att hon var tvungen att stå här och skaka i stället för att ligga och sova så sött i sin varma säng. Varför skruvade jag inte åt locket ordentligt för?! Tillslut var hon i alla fall ren och fin igen och vi gick vidare ut i köket och gjorde i ordning en ny flaska med välling. Väl upp vid spjälsängen var det dags att ta hand om kaoset i sängen, men lyckligtvis var det inte så farligt som jag hade förutsett utan all välling – som inte hamnat på E – låg på kudden. Jag lyft försiktigt bort kudden, satte sedan ner E i sängen. Därefter tog jag en språngmarsch ner för trapporna till spjälsängen vi har på nedervåningen, tog kudden därifrån, sprang upp igen och fortsatte sen med den nattning som tidigare fått ett så abrupt slut. Denna gång gick det bättre och jag kunde äntligen gå vidare till A som tålmodigt satt i sängen och läste en bok. A:s nattning gick väldigt mycket smidigare och efter min efterlängtade dusch kunde jag sen äntligen pusta ut i soffan. Jag satte på tvn och bläddrade till 4:an och ”Halvåtta hos mig”. De 5 sista minuterna skulle jag i alla fall inte missa.
Wieee! Se upp i backen!
Va?! Mamsen?! Är du här?
”AVSTIGNING köket!” Jajustdetja, det var visst här jag skulle av.
Alltså, mamma, sluta larva dig. Inga kort!!
Brorsan! Vad händer?
Åh nej! Shit pommes frites! Inte kittlaaaaaas!!!
Gaaaah! Mamsen, rädda mig!!
Hey, where did you go?
Men du, brorsan.. kom tillbaka! Jag lovar, du kan få kittla mig om du vill alltså. Promise!
Skit också, han försvann.. Vad ska vi göra nu då mammi?
What´s this? En röd/vitrutig orm?
Åh nej, den äter upp mig! HJÄÄÄÄLP!!
Nä, mamma, vet du vad? Det var alldeles för farligt här i köket, jag drar nu. See you when I see you! Publicerad under kategorin: Fotografier, Sagan om Familjen PetramedAochE, The one and only E |
4 funderingar - vad känner du? Jag har så himla svårt för att bestämma mig för vilken dag det känns som att det är idag. Jag vet ju att det egentligen är fredag men det känns verkligen inte som fredag för M kommer inte hem förrän i morgon. Men det är inte heller torsdag för torsdag var det ju igår, det är jag säker på. Nä, det måste vara så att det har tillkommit en extra dag denna vecka. En 8:de dag. Frågan är nu bara vad den ska heta… Jag röstar för ”EnförjävlalångochtråkigdagsombarainnehållerväntanpåattdetskablilördagsåM-kommerhem.Fastdåvipssåhardennadagförsvunnitochplötsligtsåharhelgenblivitendagkortareoch- Måkertillbakatilljobbetigenochalltingbliråterjobbitochfylltav-längtanochväntan.”-dagen.
E har lärt sig jättemycket nya saker bara under den senaste veckan. Det är helt otroligt att hon bara på ett par dagar känns som hon blivit jättestor och hon har verkar ha fått mycket bättre kroppskontroll och förståelse. I vanlig fall när hon får tag i lite papper så brukar hon riva sönder i minsta småbitar, men idag när hon hittade ett ark hushållspapper på bordet så tog hon det och började torka med. Hon torkade soffbordet, hon torkade soffan, hon torkade sig i håret, hon torkade stolarna och hon torkade pappas ben. Ja, hon höll på där med pappret en jättelång stund innan hon tillslut återgick till sitt vanliga beteende och rev sönder det i tusen bitar och spred runt det över hela vardagsrumsgolvet. En annan sak som hon har börjat med på det senast är pussar. Från att ha varit ytterst snål med pussar så har hon blivit riktigt pussig, och nu mera får jag dagligen pussar från min lilla sessa. Den allra finaste pussen fick jag i förrgår när jag precis hade bytt blöja på henne. Jag ställde henne upp på skötbordet och drog upp hennes byxor när hon plötsligt gav mig en stor puss på kinden. Det var en riktig puss också, ni vet en sån där med riktigt pussljud! Efter pussen så tittade hon mig i ögonen och gav mig sen en stor kram. Herregud alltså, jag bara smälte! Hon har upptäckt vad roligt man kan ha med korgar och lådor och sånt också. Med lite smidig gymnastik så kan man nämligen sätta sig i dom! Allt går att sätta sig i, i alla fall med lite vilja och anamma. Lådor, korgar, papperspåsar, upp-och-ned-på-vända pallar, läragå-vagnar, dockvagnar etc. Eller ja, dockvagnar är inte alltid så bra. Lutar man sig åt fel håll kan de nämligen välta. Det har E fått erfara ett par gånger. Men skam den som ger sig, någon gång kan det ju fungera. Nenne – vet ni vad det betyder? Här hemma har ordet två betydelser. Ibland när jag säger nejnej till E så härmar hon mig och säger ”nenne nenne” samtidigt som hon skakar på huvudet, men sen igår har det fått ytterligare en betydelse. Igår började hon nämligen med att peka på näsan och säga ”nenne” när man frågar henne vart näsan är! Hon är fantastiskt duktig min lilla tjej! Jag är så stolt! När jag berättade detta till M i telefon igår så sa han att det bara måste varit en tillfällighet, men idag har hon gjort det flera gånger så jag tror absolut att det varit med mening. Nästa grej hårdträna henne på är magen. Under vilken bvc-kontroll är det de ska kunna peka på magen?Vill ju inte riskera att hon får underkänt… Jag kommer ihåg när A var liten och jag dagen innan en bvc-kontroll läste i boken att han under besöket skulle kunna peka på magen. Vi hade inte alls ens diskuterat magen med A innan dess(men han kunde mycket annat såklart) så det blev verkligen hårdträning under kvällen. Som tur var klarade han det galant, som den stjärna han är, och vi fick gå hem med högst betyg! Jaja, man får inte betyg på Bvc, men hade man fått det så hade han absolut fått högsta betyg. Det vet jag. Nä, nu börjar klockan bli mycket här. Måste börja förbereda för Let´s Dance! Ska ni titta? Puss och kram så länge! Man kan kanske tycka att E borde vara färdigsjuk för i år, men Nej. Hon är fortfarande förkyld och sedan igår kväll så har det även satt sig på magen. Hon är jättedålig i magen, lillpluttan. Sent igår kväll, precis innan jag skulle gå och lägga mig, så vaknade E och hade bajsat ner hela sig. Det var bara att så smidigt som möjligt försöka få av pyjamasen och blöjan och sedan direkt in med henne i duschen. E tyckte att detta var ett mindre roligt uppvaknande, men det var absolut nödvändigt. Sängen klarade sig förvånansvärt bra. Täcket fick slängas i tvätten och så även lakanet, men resten klarade sig. Även idag har magbesväret fortsatt. Ett otal antal byxor har slängts i tvätten och eftersom hon går omkring och småpruttar hela tiden så luktar det allt annat än hallon här hemma. Nu har en(eller ja, egentligen flera) fråga(/or) till er. Vad ska jag ge henne att äta? Ska jag förresten ge henne något att äta överhuvudtaget eller ska jag bara försöka med vatten? Vad är snällt mot magen? Inatt har lilla E vaknat en gång i timmen. Hon har hostat och andats jättetungt, men varje gång hon vaknat har hon med eller utan välling somnat om. När klockan blev sex så kändes det inte värt att försöka få henne att somna om så då gick vi upp. Vi får väl se om vi kan få sova lite igen nu efter att vi varit och lämnat A på dagis kl 8.30. Jag hoppas på det i alla fall. E:s lilla näsa börjat rinna igen också och det rinner hela tiden så jag får verkligen ha pappret i högsta hugg. Hon känner sig nog väldigt sjuk för hon är så ledsen och ingenting är roligt. Man vet ju själv hu jobbigt det är under den period under en förkylning när det bara rinner och rinner och det blir ju inte mindre jobbigt när man inte kan torka näsan själv. Jag undrar verkligen när det är tänkt att hon ska bli frisk, jag menar nu har hon ju varit sjuk i drygt en månad så man tycker ju att viruset borde ta och försvinna snart. Nä, nu ska jag inte svamla mera för nu är det dags att gå bort med A till dagis. Hoppas att ni har sovit gott! kram Igår kväll vid 23-tiden vaknade E och andades ganska tungt. När hon hostade till så lät det lite som krupp, men det kändes ändå mer som förkylningsastma. E har fortfarande inte blivit bra sen sist (ni vet ,för ungefär en månad sedan när E hade feber i 1,5 vecka), utan febern har gått över till snuva som i sin tur har gått över till slemhosta och som nu då verkar ha gått över till luftvägsproblem. Hon var dock inte påverkad rent allmänt av det täta, så efter att försökt häva det med frisk kall luft så lät jag henne somna om. När det i morse fortfarande inte hade blivit bättre så ringde jag till Vårdcentralen och vi fick en tid kl 9.30. Doktorn gjorde den vanliga undersökningen och hörde att hon var lite tät, men han tyckte inte att det lät så farligt. Vi fick gå bort till provtagningen där det kollades snabbsänka, temp(38,1) samt POX (syremättnad i blodet) och då visade sig att POXen låg på 92% (ska ligga på 100%). Vi gick tillbaka till doktorn och det bestämdes att E skulle få andas adrenalin och dricka kortison. Efter detta(samt en väntetid på 45 minuter) så mättesPOX igen och denna gång låg den på 91%. Det hade alltså inte blivit bättre. Vi fick gå tillbaka till doktorn som inte riktigt ville lita på mätningen eftersom E inte var ”tillräckligt” påverkad för att ha så låg POX. Han kallade in en sköterska som tog med sig en mätare och det mättes igen. 91%. Han ringde då till barnmottagningen och rådfrågade dem, sedan fick vi med oss en remiss och vi fick åka in till det stora sjukhuset. För observation sas det och jag började ju med ens fundera på hur lång denna observation skulle tänkas vara. Klockan var då 12 och A skulle ju hämtas på dagis kl 13.30, så jag ringde M som i sin tur ringde sina föräldrar och som tur var de lediga och kunde hämta honom. Vi åkte till sjukhuset, men innan jag gick in passade jag på att köpa lite ”väntgodis” samt en banan till E. Hon hade ju inte ätit sedan vid 9-tiden och vi visste ju inte hur länge vi skulle behöva vara kvar… Efter en stund blev vi inkallade i ett rum och en sköterska mätte POXen igen och nu hade den gått upp till 99% så nu äntligen hade kortisonen börjat verka. Även tempen togs igen. Den hade dock gått upp till 38.5 så hon fick alvedon och sedan fick vi sitta kvar i rummet och vänta på doktorn. Vi väntade och väntade. E somnade och jag satt och lyssnade på hennes andning som nu hade blivit jättebra. Det kändes himla onödigt att sitta där och vänta när jag redan själv visste att allt redan var mycket bättre, men vad gör man. När doktorn kom hade hon även med sig en AT-läkare samt en läkarstudent så lilla E blev lite små chockad av att vakna upp i ett rum fullt av folk, men efter den vanliga undersökningen av lungor, hjärta, mage, mandlar, öron och hals, så fick vi åka hem igen. Hon ville inte sätta diagnosen förkylningsastma eftersom det var första gången hon haft problemet, men hon sa att det nog var det det var i alla fall. Kortisonen skulle hålla i sig i ett dygn så förhoppningsvis blir blir det en lugn natt i natt. Så får vi hålla tummarna att hon i morgon vaknar feberfri, andningsproblemfri, snuvfri och slemhostafri. Puss och kram till alla sjuka barn där ute i världen. Mys och julstämning åt alla!
E sov dåligt inatt. Hon vaknade flera gånger och ville inte somna om förrän hon fick välling, och på morgonen hade hon,p g a vällingen, kissat så mycket att blöjan hade läckt så hela hon och sängen var genomblöta. Det är alltid lika härligt att fixa med läckande blöjor på mornarna, fast jag ska väl vara glad att det inte var nr.2 som hade kommit. A hade fått sova inne hos mig under natten och han vaknade så klart jättetidigt. Lego-julkalendern har ju plockats fram nu när det äääntligen blivit december och tydligen betyder det att man måste vakna tidigt i ottan. Man har en väntande lucka att öppna och den kan ju absolut inte vänta till det börjar ljusna, nä ju tidigare desto bättre. Jag tycker att alla mammor borde få en julkalender som innehöll sovmorgon under varje lucka. Kan någon fixa en sådan till mig? Jag skulle bli överlycklig! Dagen har annars innehållit massa massa huvudvärk, men även massa gos med E. A har lekt med en kompis så jag och min soffklättrande lilla dotter har spenderat många timmar i tillsammans i soffan. Sjungandes, kramandes, pussandes och busandes. Jättemysigt har vi haft det! E:s favoritsång är Imse vimse spindel och varje gång man sjunger den så försöker hon, så gott hon kan, följa med i rörelserna. Hon är en stjärna, min lilla sessa. Helt klart en stjärna!
Publicerad under kategorin: Allmänt, The one and only A, The one and only E |
6 funderingar - vad känner du? Idag har det hänt något stort här hemma hos familjen PetramedAochE, E har nämligen lärt sig att klättra upp i soffan själv! Hon älskar att vara i soffan, men mamma i familjen, dvs. jag, tycker inte detta är lika roligt. E har nämligen inte förstått att man måste vara försiktig, att man annars kan man ramla ner och slå sig. Så istället springer hon fram och tillbaka och kastar sig bland de mjuka kuddarna. Hon har varit helt galen! Jag har fått sitta i soffan hela dagen och vaktat så hon inte slått sig, men det kan jag ju inte göra jämt. Hur lär man en 1-åring att ta det lugnt?
Ska det vara så här varje dag nu framöver, eller kommer hon tröttna på soff-äventyren? När A var liten hade vi aldrig några problem med att borsta hans tänder. Han gapade så snällt så. Jag förstod därför inte alls de som hade problem med att borsta sina barns tänder, det var ju bara att låtsas att tandborsten var en raket/bil/cykel och vips var problemet löst. Trodde jag. E gillar tydligen varken raketer, bilar eller cyklar, för så fort tandborsten närmar sig skriker hon, viftar med armarna och kastar sig bakåt. Lyckas man väl ta sig förbi karate-armarna så kniper hon ihop läpparna så hårt att inte ens ett bräckjärn skulle få i sär dem. Det är totalt omöjligt!
Finns det någon som har något bra tips.
Ps. Hon brukar få hålla i tandborsten och ”borsta” lite själv, vilket går bra, men så fort jag tar tag i borsten händer ovanstående. Ds Detta är en fortsättning på DETTA inlägget. Vi kom från akuten till ett par trötta svärisar och en trött E. Jag skickade därför hem svärisarna, lade E i sin säng, satte adrenalinfyllde A i våran säng och satte på barnprogrammen på TVn. Jag la även mig själv i sängen och bad sedan till närmast ansvarig att jag skulle få sova åtminstone en timme. Det fick jag inte. A var, efter att ha fått andas adrenalin, pigg som en mört. Så det var knuffar, konstiga ljud, klagande på att det var fel program på tvn etc.etc.etc. Droppen blev när han plötsligt ville ha den där bananen som jag hade erbjudit honom innan vi gick och la oss, och när jag gick ner för att hämta den så vaknade E av våran knarrande trappa. Då var det bara att gå upp och ta tag i dagen igen. Jag hade då inte sovit på två dygn. Under dagen sedan var E fortsatt dålig. Hon hade 40.2 i temp och fick endast i sig lite välling och lite vatten på hela dagen. Vid 17-tiden ringde jag därför till sjukvårdsupplysningen och berättade situationen. Sköterskan tyckte att vi skulle åka till jourcentralen så de fick kolla på henne eftersom hon hon verkade bara bli sämre och sämre, och vi fick en tid kl 20.00. Eftersom M inte kommit hem från jobbet än så tog jag med mig mamma som kunde passa A medan jag var inne hos doktorn. Läkaren på jourcentralen gjorde i princip samma undersökning som läkaren på vårdcentralen hade gjort dagen innan och även hon kom fram till en förkylningsvirus. Tempen låg på 40.4 och snabbsänkan på 27. Hon ringde till en barnläkare på barnmottagningen för lite rådfrågning och han/hon sa att han/hon tyckte att vi skulle åka hem idag och om E inte var bättre i morgon och inte åt eller drack så skulle vi åka direkt till barnmottagningen. Vi skulle ringa till sjukhusets växel och be dem koppla oss till barnmottagningen och sedan skulle vi få komma direkt till dem. Precis så sa hon. Ok, sa jag, och så åkte vi hem till M som väntade med MacDonalds mat som han köpt på vägen hem från jobbet. Kvällsmat sådär vid 21.30 på kvällen. Fortsättning följer… Nu ska vi se om jag kan uppdatera läget för er lite. Jag har väldigt mycket att skriva, men väldigt lite ork så därför delar vi upp inlägget i flera mindre inlägg. Let´s start från början. I fredags vid lunchtiden så fick M ett erbjudande från chefen. De har ju så mycket att göra på jobbet och M och hans kollegor jobbar ca 10-12 timmar om dagen(vissa jobbar ännu mer), men chefen sa för någon vecka sedan att de inte skulle behöva bli mer helgjobb. Men nu hade de kört ihop sig och han frågade då M om han kunde tänka sig att jobba på lördag(igår). M skulle i så fall få sluta tidigare på fredagen(kl 14) och börja lite senare på måndagen. Dessutom skulle han antingen få 2000:- extra i lön(utöver obekväm och övertidsersättningen) eller så skulle vi får gå ut och äta på restaurang för den summan och sedan lämna kvittot till chefen. M ringde mig och frågade om det var okej att han jobbade och jag sa ja. Vi bestämde även att vi skulle välja pengarna eftersom vi ändå aldrig hinner med att gå ut och äta tillsammans. Dessutom så har vi redan ett ”presentkort” på en middag på valfri restaurang+ barnvakt, som M fick av sina föräldrar när han fyllde år. I maj. I alla fall. När vi kom hem från vårdcentralen i fredags så dröjde det inte länge innan M kom hem och jag kunde då gå och lägga mig en timme innan det var dags att göra i ordning lite fredagsmys till IDOL. Eftersom M skulle jobba på lördagen så gick vi och la oss relativt tidigt och men natten i sig gav inte så mycket sömn. E var vaken praktiskt taget hela natten och det blev mycket klappande, vällinggörande, nappistoppande etc. Kl 05 kom sen A in och han hade fått krupp. Han var jätteledsen och hade panik så vi försökte lugna ner honom, öppnade fönstret och satte på barnprogram, men inget hjälpte. Han kunde inte andas. Efter en stunds försök att bryta anfallet så frågade jag A om han ville att vi skulle åka in till sjukhuset och få medicin eller om han ville att vi skulle försöka lite till? Han gick då in i sitt rum, satte på sig sina kläder och gick sedan ner i hallen och satte på sig sina ytterkläder. M frågade honom om de skulle försöka gå ut och gå lite i trädgården först men A svarde med sin hesa kruppröst ”Jag vill gå till bilen!” Vi bestämde att jag skulle åka in med A och M skulle ringa sina föräldrar som och se om de kunde passa E till jag och A kom tillbaka, eftersom M behövde åka till jobbet. Men först tänkte jag att jag skulle ringa akuten och meddela att vi skulle komma. Jag ringde sjukhusets växel och bad dem koppla mig till akuten. Men nä se det gick inte för ”akuten tar inte emot sådana samtal, du får ringa sjukvårdcentralen”. Det hinner jag inte, svarade jag, jag åker in oanmäld istället. Ok, svarade hon. A och jag satte oss i bilen, medan M stannade hemma och försökte komma fram till sjukvårdsupplysningen innan vi kom fram till sjukhuset. Jag och A vann, trots att vi har ca 15-20 minuter till sjukhuset. Från det att A satte sig i bilen lugnade kruppen ned sig lite. A kände antagligen att hjälp var nära och kunde då slappna av på annat sätt än ni var hemma. Han hade fortfarande svårt att andas och det väste hemskt, men paniken var borta. Jag vet inte om det var det att A var relativt lugn när vi kom dit som gjorde att vi möttes av en sköterska som sa till oss att vi eg. skulle åkt till närakuten som ligger i grannstaden ytterliggare 20 min längre bort eller om det är nya ”regler” för kruppbarn? Vi har nämligen alltid åkt hit förut när A fått krupp och vi har blivit tillsagda att komma in med en gång vid första symtom, eftersom det gått väldigt fort för anfallet att bli väldigt kraftigt. Men nä, nuförtiden så ska man tydligen först sitta i telefonkö till sjukvårdsupplysningen i 30 minuter och sedan åka bil i 40 minuter allt medan tårarna sprutar av panikångest på ens älskade barn som inte får luft. Ja, men det låter ju bra. I alla fall, vi fick stanna och A fick som vanligt dricka kortison och andas adrenalin, och efter en stunds väntetid på att få det att verka, så fick vi som tur var åka hem till vår andra sjukling som, som sagt, var hemma med svärisarna. Fortsättning följer Publicerad under kategorin: Sagan om Familjen PetramedAochE, The one and only A, The one and only E |
2 funderingar - vad känner du? Idag skulle A besökt BVC och fått sin 5,5-årsspruta, men eftersom E fortfarande är dålig så ringde jag i morse och bokade om tiden. Jag fick även en tid till E då hon nu har haft feber i 6 dagar, varav 3 med hög feber (idag 39,9). Klockan tre var vi där och efter lite koll i öronen, titt i halsen, lyssnande på lungor och hjärta samt stick i fingret, så fick vi åka hem med diagnosen ”virus” och behandling bestående av alvedon och vila. Vi skulle återkomma om hon blev sämre. Hoppas att den så kallade ”behandlingen” hjälper” snart för det är inte roligt när ens lilla bebis är så sjuk… Publicerad under kategorin: Dagens outfit by kids, The one and only E |
2 funderingar - vad känner du? I morse hade E:s feber försvunnit men under eftermiddagen kom den tillbaka igen så smått. Hon har 37.7 så hon ligger och väger hela tiden mellan frisk och sjuk. Hon har inga andra symtom, mer än att hon har varit lite smågnällig, vilket gör att man inte vet vad man ska tro. Förhoppningsvis är febern borta imorgon igen och håller sig sen borta för gott. Igår trotsade vi faktiskt den lilla febern och gav oss iväg till julmarknaden som var uppe på berget här i vårat lilla samhälle. Vi köpte lite bröd, kanderade mandlar, brända mandlar och korv, sedan passade A och E även på att lämna sina önskelistor till tomten som var på besök på marknaden. A hade en mycket välarbetad önskelista med 3 punkter som täckte ganska mycket.
Och han hjälpte E att få till en fin lista hon med:
Han är så go min lille A Kommer ni i håg förra årets möte med herr tomte? Självklart fotades även årets möte(dock i mörker med mobilkameran):
I går när E skulle gå och lägga sig tyckte vi att hon var lite varm och efter en temp-koll så visade det sig att hon hade 38,8 graders feber. Lilla snuttan var sjuk och jag kände med ens oron över Svinis svepa över mina tankar. Skulle hon överleva denna hemska epidemin? Under den fortsatta kvällen besökte jag ständigt hennes rum för att se så hon andades och att hon inte lät tät i bröstet, och nattens sömn blev för mig lite orolig. Men i dag hade feber sjunkit rejält, 37.7, så jag antar att hon ännu inte fått knorr på svansen. Egentligen är jag inte så orolig över Svinis….men ändå… Förlåt att jag hållit er på halster så här länge, men här kommer då äntligen berättelsen om när E fick en allergisk chock: Det hela hände i fredags när vi, som ni vet, var på kalas hos några vänner vars dotter fyllt två år. E var lite smågnällig och trött så därför reagerade jag inte nämnvärt när hon, efter att hostat till, började gnugga sig i ena ögat. Hon fortsatte med detta och började sedan gnälla igen, så då tog jag upp henne ur barnstolen och gick runt med henne i famnen en liten stund. Plötsligt såg jag att ögat hade börjat svullna upp och så även kinden och ner mot läpparna, och jag förstod med en gång att det var fråga om en allergireaktion så jag ringde M, som precis hade kommit hem från jobbet, och sa att han fick komma dit med bilen för vi nog skulle behöva åka in. När jag pratat klart så ringde jag sjukvårdsupplysning och under tiden jag satt i kö dit så börja det även synas utslag på andra kinden och vi upptäckte att det var lite svullet på ena handen. När jag tillslut kom fram till sjukvårdsupplysningen så berättade jag vad som hänt och hon frågade lite frågor. Sedan så sa hon att hon skulle ringa upp ambulansen och koppla över mig till dem för hon tyckte att det nog var bra om ambulansen kunde komma med en gång eftersom vi inte visste vad det var hon hade fått i sig, vad hon var allergisk mot. Efter ca 5 min så kom ambulansen och E fick med en ens dricka kortison och hon fick även ett emblaplåster i armvecket ifall att hon skulle behöva få en nål satt. Sedan fick jag och E sätta oss i ambulansen och M och A tog bilen och åkte efter. I ambulansen kollades syret i blodet och när vi kom fram fick hon ta av sig alla kläder för att de skulle se om hon hade fått några prickar på övriga kroppen. Det fanns 2-3 st på ena axeln, men annars var det i ansiktet som reaktionen hade blivit. När Läkaren kom så hade det kommit några prickar på magen. Det bestämdes att E skulle få tavegyl mot den jobbiga klådan. Efter en stund började prickarna på magen bli fler och fler. De spred sig till rygg, ben, nacke, bakhuvud och öron och det kliade bara mer och mer. E kunde inte sitta still för det klia så mycket och hela hon var röd och irriterad. När vi såg att öronen plötsligt blivit alldeles röda och svullna så gick vi och sa till. Läkaren kom med en gång och de bestämdes att en nål skulle sättas. I rummet var plötsligt förutom jag, M och A, 3 st sköterskor och en läkare och under gallskrik och fasthållning försökte de först sätta nålen där emblasalvan verkat, men då de inte fungerade försökte de istället på ena handen. Läkaren gick ut och in kom istället en fjärde sköterska som sa att Läkaren hade sagt att E skulle få en spruta adrenalin muskulärt. Det togs en paus i nålsättandet och istället sprang en sköterska iväg och gjorde ordning adrenalinsprutan som sedan sattes i lårmuskeln.Sedan fick vi ta upp E och trösta henne lite innan det var dags att lägga ner henne och försöka sig på nålsättandet igen. De försöktes i andra handen och sedan i foten innan det äntligen fungerade. Under all denna tumult gick A ut i det närliggande lekrummet, för han tyckte naturligtvis att det var läskigt när E var så ledsen och ”de skulle sticka henne med den stooora sprutan”. Nästa grej som skulle göras var att kolla blodtrycket, men E blev så hysteriskt ledsen så det gick inte. Istället gick vi ut till A i lekrummet, tittade lite på tv och lugnade ner E. Efter en stund kom en sköterska som gav henne kortison i nålen och lyckades även både kolla blodtrycket, kolla syret i blodet. Vi väntade en stund till och sedan fick vi gå bort till barnavdelningen där E och M skulle stanna under natten. De berättade att E skulle bli kopplad till en maskin som skulle hålla koll på hjärta och lungor, men det skulle göras efter hon somnat så hon inte skulle dra loss sladdarna. Jag och A åkte hem och sov. Dagen efter fick vi stanna hela dagen på sjukhuset. Eftersom hon hade så mycket kortison i kroppen och hade fått en så kraftig reaktion så ville de se så prickarna inte kom tillbaka när kortisonen gick ur kroppen. Men lyckligtvis gick allt bra och kl 18.00 fick vi äntligen åka hem. Nu har en remiss skickats till allergimottagningen och jag hoppas att vi snart får komma dit och får det hela utrett, för nu är jag lite smånervös med allt jag ger henne. Det skulle inte vara roligt om hon fick en reaktion när M är borta och jobbar… Men till dess att det är klart så är det ägg som vi ska undvika. Det var nämligen det som var akutläkarens gissning när vi berättade att det var cheesecake vi åt. Några oskarpa bilder från kvällen i akutrummet
Svullen i ansiktet
Prickarna börjar sprida sig på E:s kropp
Öronen börjar bli röda och svullna
Prickarna har nu tagit över E:s hela mage. Hennes ena lår svullnade upp eftersom att det var mer känsligt pga att hon fick 1-års vaccinationen där i torsdags.
Tröstas efter att ha fått en adrenalinspruta och en nål satt i foten
Nålen i foten
Publicerad under kategorin: Sagan om Familjen PetramedAochE, The one and only E |
4 funderingar - vad känner du? Jag och A har precis kommit hem från sjukhuset. Kvar är M och E. E fick en allergisk reaktion på kalaset och jag och E fick åka ambulans till sjukhuset. Som tur var hade M kommit hem från jobbet när det hände, så han tog med sig A i bilen och följde efter ambulansen. Det är ingen fara med E så ni behöver inte vara oroliga, men hon blir vara kvar över natten och kommer att få vara kopplad till en maskin som mäter hjärta och lungor. Hon kommer nog även att få några doser medicin till, för reaktionen kom tillbaka ett par gånger trots medicin. Doktorn trodde att det kunde vara ägg som hon var allergisk mot – hon åt cheesecake- så det kommer vi nu utesluta ur maten till dess en utredning är gjord. Jag återkommer. Dessa namn har E, enligt A, hetat under veckan: Måndag – Blixten Tisdag – Rorri Onsdag – Plåtis Torsdag – Cici Det känns i alla fall som att det är en röd tråd han följer när han väljer namnen.
En höst/vinterjacka som jag själv vart med och valt ut =D
Ett dockset som vi upptäckte tyvärr var från 3-år, så vissa saker har vi fått lägga undan sålänge.
En dragvalp med ljud, en flodhäst med ljud och en aktivitetstavla med ljus och ljud.
En nallebjörn, en träbil och 300:- i presentkort på en lokal leksaksaffär.
Aktivitetsklossar, ett mjukt tåg, en boll och en pall i form av en giraff.
Presenterna från oss har ni ju redan sett men här kommer de igen. En nalle med ljud, en docka med napp och nappflaska och tre böcker med ljud.
Nu tror jag att jag har fått med allt…eller ja just det ja, hon fick även två par strumpor men de ligger ljust nu i tvätten =P
E blev lite smått förvånad när det plötsligt kom in tre sjungande familjemedlemmar i hennes rum.
” Vad händer lixom?”, frågade hon.
”Du fyller år och vi har med oss paket”, svarade vi. ”Paket? Me like paket”, sa E.
”Yeah, det här med att fylla år verkar helt ok. Bring on the paket!”
Av A fick E en docka med napp och nappflaska…
…och efter lite petande, klämmande och kännande..
…kom hon fram till att det här med dockor ju faktiskt kan funka. Hon har ju bara lekt med bilar förut. Dockans nappflaska ville hon dock behålla själv. ”Jag är ju faktiskt en bebis fortfarande, trots att jag fyller 1 år”
” Visst papper ska det vara på paketen, men var det nödvändigt med snören?!”
Tillslut fick hon av både snören och papper och hittade tre st böcker med bilder och ljud från katter, hundar och ankor.
Det var riktigt roligt att trycka på knappen och höra katten jama så detta gjordes ca 513 gånger innan hon fortsatte med nästa paket.
En lek och lär nalle!
Tack mamma, pappa och A!
Efter morgonens firande var det sedan dags att göra ordning tårtor, huset, dukning, föräldrar och barn för kalaset som skulle starta kl 14.
Så här fin var E i sin klänning från Name it och guldhalsbandet hon fick i doppresent av sin mormor.
När gästerna sedan kom var det återigen dags för presentöppning. A erbjöd sig att hjälpa till, och det var nog tur för annars hade vi nog suttit där än i dag.
Hon fick jättemycket fina saker… …jag ska göra en fullständig redovisning av allt vid ett senare tillfälle…
…men E blev i alla fall jätteglad för allt!
Efter presentöppningen var det dags för smörgåstårta.
E fick annan mat, men för att fira sin födelsedag så fick hon måltidsdryck istället för vatten i nappflaskan. Hon var lite tveksam, men det slank ner lite dricka ändå.
Efter smörgåstårtan gick vi vidare till födelsedagstårtan…
…och den traditionella allsången och ljusutblåsandet.
Av denna tårta fick även E en bit, och den fick hon sedan äta själv. Delvis med sked, mestadels med händerna.
Efter allt ätande blev det lek och pratstund i vardagsrummet, och där passade E på att sätta på sig sin nya mössa. Hon förstod inte alls varför alla skrattade, men det kan ha varit att det var en hundkorg och inte en mössa som hon envist vill ha på huvudet.
Efter detta var alla gäster trötta och åkte hem. E fortsatte leka med alla sina nya fina leksaker, och A lekte med en av hans kompisar som kom förbi så fort alla främmande bilar hade försvunnit. Jag och M däckade praktiskt taget i soffan, trötta men nöjda över att E:s första födelsedag hade blivit precis som vi velat. Precis så fantastiskt som hon är värd, våran älskade ett-åriga prinsessa!
Publicerad under kategorin: Fotografier, Sagan om Familjen PetramedAochE, The one and only E |
4 funderingar - vad känner du? Idag har det gått ett helt år sedan E föddes! Idag fyller min lilla sessa 1 år!
Det har varit en underbar dag full med firande och kalas så nu när barnen äntligen kommit i säng så är vi jättetrötta. Jag ska självklart göra en större rapportering från 1-årsdagen, men nu ska vi sätta oss i soffan framför tvn, med lite överbliven smörgåstårta. Grattis igen, min underbara dotter!
Snart fyller ju prinsessan E hela 1 år, den 20 september för att vara exakt, och folk runt omkring mig börja nu så smått fråga vad hon önskar sig. Men jag har verkligen ingen aning. Vi ska ju börja renovera hennes rum så småningom och dit behöver hon ju inredning sedan. Men det vill man ju helst vara med och bestämma lite själv, så i så fall är det ju presentkort som gäller och det är ju kanske lite tråkigt. Lära-gå-vagn har jag ju också funderat lite på men det skrev jag med på min önskelista till BRIO (ska ju får saker därifrån som betalning för mina krönikor) och så risken/chansen är ju att en sådan finns med i mitt paket från dem. Nä, jag har ärligt talat ingen aning om vad jag ska önska mig till henne..
Ni som har barn eller känner någon som har barn – barn i allmänenhet, töser i synnerhet – har ni något förlag vad man skulle kunna önska sig till en 1-åring? Hur ska man klara av att säga nej till den här tösen sen om några år?
|
|
|
Copyright © 2010 PetramedAochE - All Rights Reserved
Posts Feed |
||
Känns inte bra att inte ha kunnat trösta henne när hon slog sig så, men det är ju så det är. Man kan inte vara med jämt. Det verkar som att tänderna har klarat sig i alla fall och hon har inte ont i läppen längre så det är ju skönt det i alla fall.
Vi kommenterar mest!