A och hans kompis O spelar ett skateboard-tvspel.
O: Kan du göra så på riktigt?!
A: Nä, man måste vara vuxen.
O: Ja, typ 10 eller 11.
|
A och hans kompis O kommer inspringande med andan i halsen och skräck i blick. A och O: Det är en mygga i lekstugan!!!!
Igår hade jag förhoppning om att kunna gå till jobbet idag, men när jag väckte A i morse satt helgens förkylningshosta i rejält fortfarande. I dag har jag haft förhoppning om att kunna gå till jobbet i morgon, men under kvällen har A börjat få rejält ont i örat. Något säger mig att vi kommer få vara hemma några dagar till den här veckan för nu för tiden är det ju inte att traska iväg till doktorn så fort smärtan i örat börjar, nä nu ska man hålla sig hemma och vänta ut smärtan i 2-3 dagar. Inte roligt, A som tycker att det att dricka alvedon mot smärtan är som att välja mellan pest eller kolera. Vi sitter och tittar på barnprogrammen när A plötsligt får ”ont i magen”. När han plötsligt ställer sig upp och börjar gnälla så frågar jag honom om han behöver kräkas och då han svarar ja så springer vi in på toaletten. Nu har jag spenderat den senaste halvtimmen med att sanera badrummet med klorin och jag har även svept en whiskey. Förra gången A fick magsjuka så gick den runt i familjen flera gången, så nu tar jag det säkra före det osäkra. Lillskrutten A ligger nu däruppe i soffan och ser på tv. M är uppe med honom. Jag sitter här nere med E och bara väntar på att hon ska börja kräkas, men än så länge är hon pigg och glad och leker som vanligt. Håll tummarna för att det håller i sig så… Usch jag hatar magsjuka. ______________________________________________________________ Tydligen har kommentarsfunktionen plötsligt försvunnit helt. Jag vet inte vad som hänt för jag har inte ändrat på något. Det är väl bara att hålla tummarna för att bloggen tar sig i kragen och hostar upp funktionen igen, men till dess så får ni väl maila mig om det är något viktigt/intressant/roligt etc. ni har att berätta. Min mailadress är: PetramedAochE@live.se Förra helgen så fick A problem med sin tå. En liten flis på sidan av stortånageln växer praktiskt taget löst från den riktiga nageln vilket skapar ständiga problem men denna gång fläkte han upp den lilla biten och han hade jätteont. Vi satte på plåster så att den inte skulle fastna i strumpan eller skon och sedan avvaktade vi. På onsdagkväll började tån bli röd och irriterad så på torsdagen begav vi oss till Vårdcentralen och fick träffa en sköterska. Det visade sig att det blivit en infektion och de rubricerade det hela som nageltrång. Spritomslag en timme tre gånger om dagen över hela helgen och om det inte blev bättre skulle vi höra av oss på måndagen. Okidoki, and home we went. Hela helgen bestod av sprita sprita sprita. Man kan ha roligare med sprit om du frågar mig, men nu var det A:s tå som skulle gå i ständigt rus. Måndagen kom och tån såg praktiskt taget likadan ut, med ända skillnaden att den börjat vara(vara som i var…gult…kletigt…var) Vi åkte till vårdcentralen igen och fick träffa ännu en sköterska som tömde på var och satte på ännu ett spritomslag. ”Jag ringer på Onsdag och är tåsebisen inte bättre då så bokar vi in en läkartid”. Okej, hon sa inte tåsebisen. Det la jag till. När jag hämtade barnen på dagis måndagseftermiddagen så satt det uppe lappar om att det gick halsfluss, och under kvällen upptäckte jag att A började bli lite hes. Det skulle ju vara typiskt om han blev sjuk nu när han fyller år nu på lördag, tänkte jag och inte blev det bättre när jag vaknade i morse av en gråtande A som viskade fram ”Jag kan inte prata”. Efter någon minut så kunde han prata igen även om han lät lite hes och tjock i halsen. Han hade varken feber eller ont i halsen och var pigg som en mört så efter att ha velat fram och tillbaka så lämnade jag tillslut barnen på dagis i alla fall. Vid lämningen så var det inte bara en lapp om halsfluss som satt uppe utan då satt även en lapp och scharlakansfeber på dörren. Great, tänkte jag, ännu fler sjukdomar. Det är ju alltid trevligt. Eller inte. På eftermiddagen när barnen var hämtade så såg jag att E var alldeles prickig på hela överkroppen. Hon har problem med torrfläckar på pannan, mage, rygg och rumpa och jag tänkte först att det var de som spridit sig ännu mer men jag bestämde mig i alla fall att ringa VC och rådfråga och ev. visa upp henne för någon för så kan hon ju inte se ut. Kanske kunde vi få någon annan starkare kräm eller nått… Sköterskan i telefonen vill först boka in oss på en tid nästa vecka till vår bvc-sköterska, men när jag fråga lite försiktigt om det inte kunde vara något annat än torrfläckar så frågade hon om jag kanske ville komma och visa upp henne för jour-sköterskan. Jajo, det kan nog vara bra sa jag. Klockan var då 16.15 och vi fick en tid kl 16.30 så det blev att kasta in barnen i bilen och gasa iväg. ”Det var väldigt vad hon var prickig” sa jour-sköterskan och sa att hon tyckte det såg ut som scharlakansfeber. Ja, det går på dagis just nu så det är inte omöjligt, sa jag. Hon gick iväg och hämtade lite prylar för att ta halsprov och samtidigt tog hon med sig en doktor in. Prinsessan E bet ihop så hårt hon kunde så inget prov kunde tas men doktorn sa att när de är så här tydligt så behöver man inte ta något prov. Det är scharlakansfeber. De tog tempen på henne (37,6) och sedan skrevs det ut penicillin. Jour-sköterskan var samma sköterska som A träffade igår så därför passade hon på att kolla på hans tå igen, och då den var fortsatt röd och irriterad så sa att hon skulle ringa oss i morgonbitti när jourtiderna släpps och ge oss en läkartid så en doktor får titta på den. Tredje VC-besöket på tre dagar. Fjärde VC-besöket på fem vardagar. Hade det inte redan varit gratis för barn så hade det nog varit god tid att skaffa klippkort på vårdcentralen.
E med scharlakansfeber
Scharlakans-E
Pricksjuka
Prickar
Scharlakansfeber men feberfri och glad som en lärka =) Publicerad under kategorin: Allmänt, The one and only A, The one and only E |
4 funderingar - vad känner du? På söndag fyller min pappa 60 år och vi ska då dit på öppet hus. Som vanligt när någon fyller år så står man ju framför ett väldigt väldigt svårt problem. Presenten. Finns det någon underbart snäll person där ute i cyberspace som har ett fantastiskt bra förslag på en present så är jag evigt tacksam. Snälla…. SNÄLLA!!! Förresten, A hälsar.
…om än med lite pastasås runt munnen En halvtimme efter att jag skrivit inlägget igår hörde jag en duns uppifrån andra våningen. Min idé på vad det kunnat vara var antingen att A var uppe och sprang för att gå på toa, eller att han ramlat ur sängen. Jag gick fram till trappen och lyssnade. Ett svagt snyftande hördes. Jag sprang upp för trappen och in i mitt och M:s rum där A för natten låg. Jag väntade mig att möta en ledsen nyvaken nertrillad A som efter lite tröstande skulle somna om igen, men det som verkligen mötte mig var ett smärre kaos. Det har gått magsjuka länge nu på dagis(3-4 veckor), och jag har hållit A hemma för att vi förhoppningsvis skulle klara oss undan detta. Jag kände att det skulle ju vara ett helt skräckscenario att vara ensam med barnen om magsjukan svepte över hemmet. Men i måndags började ju som ni vet E:s inskolning, så då gick det inte att vara hemma längre. Det enda vi kunde hoppas på var att vi genom frenetisk handtvättning skulle på något sätt lyckas undgå det hela. Det gick inte. Klockan var som sagt tio på kvällen när jag öppnade dörren till mitt och M:s rum. På golvet vid fotänden stod en gråtande A. Han var helt nerspydd, hela sängen var nerspydd och golvet var nerspytt. Jag tog med honom in på toaletten där han spydde lite till, sen tog jag med honom ner till duschen. Han fick sätta sig i duschen medan jag sprang upp och hämtade en ny pyjamas. När jag kom tillbaka till duschen satt A där och skakade. Han tyckte vattnet var för varmt så han hade inte duschat sig. Jag sänkte värmen och hjälpte honom sedan att försöka få bort så mycket som möjligt. Han skakade och grät hela tiden så det fick gå väldigt snabbt. När han var klart fick jag på honom kläderna och sedan var det dags igen, men denna gång lyckligtvis i toalettstolen. Jag bäddade ner honom i hans egna säng, ställde en hink bredvid honom och gick sedan för att, så gott jag kunde, ta hand om förödelsen. Jag försökte rädda det som räddas kunde – vilket blev 2 (av 5)kuddar och en gosekatt- resten fick tas ner i källaren. Våran stora dubbelsängs bäddmadrass kunde inte få plats i tvättmaskinen så den la jag i högen med skräp som ska till tippen. Vi får investera i en ny. När jag satt på en första tvätt så gick jag upp och satte mig i soffan och bröt ihop. Typ. Jag såg framför mig hur natten skulle vara. Jag såg det värsta. Jag var säker på att E skulle spy hon med, säkert vilken sekund som helst. Var enda lakan/täcke/säng/soffa/toalett/rum skulle bli nerspytt. Jag börja själv må lite småilla och blev säker på att det skulle sätta igång för mig då med en gång. Jag har magsjukefobi. Jag satt kvar länge i soffan. Sprang upp ett par gånger för att hjälpa och trösta A som så duktigt tog upp hinken var gång han kände att det var på väg. Kl 01 begav jag mig uppåt och la mig på soffan på ovanvåningen. Med kläderna på och med en tunn filt som täcke la jag mig och försökte somna, men det var helt omöjligt. Vid varje litet ljud, oberoende var det kom från, så var jag säker på att det var någon som spydde så jag sprang upp säkert en gång var 5:e minut. A spydde inget mer efter det, men han vaknade flera gånger av att han var så törstig och eftersom jag inte lät honom dricka mer än någon klunk varje gång så fortsatte det hela natten. Det var först vid 7-tiden som jag lyckades somna och sov en timme. Idag har A varit helt slut. Jag bäddade ner honom i våran säng med hans sängkläder och sedan låg han där och tittade på barnprogram hela dagen. Han har ätit en macka, lite jordnötter, en halv isglass och druckit en del saft.När klockan blev 20 flyttade jag över honom till hans egna säng och gick sedan för att hämta tandborsten. När jag kom tillbaka, efter högst 1 minut, hade han somnat. Min älskade snutt. Imorgon hoppas jag att han är pigg och kry igen och jag ber till alla gudar om finns att jag och E ska klara oss. Imorgon kväll kommer M äntligen hem och då ska han få ta över. Då ska jag sova. Mycket länge.
Puss och kram så länge! Hoppas att ni alla är friska och krya!
Mina dagisbarn vid läggdags
E har blivit ett dagisbarn. I måndag började vi med inskolningen och än så länge har det gått jättebra, men jag har ännu inte lämnat henne ensam där så vi får väl se hur det går då. Jag måste erkänna att det känns lite jobbig och jag bävar faktiskt rejält för det. Inte för att jag inte tror att hon kommer att ha det bra, inte på något sätt, utan det är mitt mammahjärta som inte riktigt förstått att min lilla sötfis börjar bli en stor tös. Ett dagisbarn. För mig känns det som det var igår hon föddes. Som om det var igår hon låg där på min arm alldeles färsk och ny. Och nu är hon stor. Ett dagisbarn. Det är allt himla tur att hon har A som kan ta hand om henne och hjälpa henne i den nya världen där på dagis. Han går visserligen på den andra avdelningen, men de träffas åtminstone under frukostbuffén och när de är ute på gården och leker. Det är nog ganska så bra tillfällen att ha korta debriefings på. Jag ska nog prata med A om det.
Publicerad under kategorin: Allmänt, The one and only A, The one and only E |
2 funderingar - vad känner du?
Under en stor del av dagen har jag gått runt med en medalj runt halsen. Anledning till detta att jag tidigare idag blev korad ”Världens bästaste mamma i hela världen”! Inte illa va! Jag är skitstolt! Att det sedan står ”Performance Gokartcenter” på den, ja det ignorerar vi ju såklart. Vi äter tacos..
A: Titta mamma, det ser ut som en bulkan! *Håller upp ett tacochips* Jag: Ja, se det gör det, vilket tokigt chips! Fast det heter Vulkan. A: Nä det gör det inte, det heter Bulkan. Det är B i början inte V. Jag: Det är det det inte är, det ska vara V. Vulkan. A: Nä, mamma, nu ljuger du. Bulkan heter det, och den ser ut så här och så rinner det lava ur den! *håller återigen upp chipset* Jag: Men A, varför skulle jag ljuga? Jag vill ju bara lära dig det rätta så du slipper säga fel hela ditt liv. A: Men Bulkan är rätt! Jag: Nej, det är ju inte det! Ska vi ringa till pappa och fråga honom? A: Nej! Jag: Nähepp.. … A: Mamma, en jättegammal mamma som till och med är äldre än din mamma, hon sa faktiskt att det hette Bulkan! Jag: Det var ju tokigt, då sa ju hon fel. A: Nä, det gjorde hon inte! Jag: Jo, A, det heter ju Vulkan så därför måste hon ju sagt fel. A: Nej, hon visste att det hette Bulkan! Jag: Nu orkar jag inte diskutera detta mera. Du får gärna gå runt hela ditt liv och säga fel om du vill det, men det heter Vulkan och det kommer alltid att heta Vulkan. Jag kan inte göra annat än att berätta detta för dig, sen är det upp till dig hur du vill göra. A: Bulkan heter det faktiskt… *muttrar*
Igår medan jag plockade ur diskmaskinen så dammsög A. Det är en ny grej han har börjat med, han ääälskar att dammsuga! En liten stund varje dag vill han spendera på att dammsuga och jag hoppas verkligen att han forsätter med det fantastiska intresset under hela sitt liv. Eller åtminstone så länge han bor hemma. Det vore perfekt! I alla fall, igår medan jag försökte få upp alla rena glas i skåpet så hörde jag plötsligt började A ropa på mig i panik. Han stod bara några meter i från mig, så jag behövde bara vrida huvudet lite till höger för att se honom stå där brottandes med dammsugaren vars munstycke åkt under våran stora tunga röda matta. A försökte med alla sina krafter lyfta dammsugarröret men då den tunga mattan låg på så blev det alldeles för tungt för en liten 5 åring. Dessutom missuppfattade stackarn situationen och med skräck i blicken och panik i rösten skrek han: ”Mamma, hjääälp! Jag håller på och dammsugar upp hela mattan!!!” Jag: A, tycker du att det är bra att mamma och pappa är kära i varandra? A: Nä!! Jag: Varför inte det? A: För jag vill att ni ska vara kära i mig! Detta inlägg skulle egentligen skrivas i fredags men som ni ser i inlägget under så blev det något fel och inlägget försvann. Därefter har det dröjt ända till idag innan jag orkat skriva om inlägget. Men här kommer det äntligen! Det är något konstigt med E:s rum. Trots att elementet står på för fullt så är det alltid jättekallt nu på vinter. Alla andra rum har en normal temperatur, men inte E:s. Jag vet inte varför det är så här, men jag antar att de två stora fönsterna producerar något sorts kallras, och det att vi inte har så mycket möbler där inne (pga att vi är på väg att börja renovera rummet) hjälper nog inte det hela. Igår när jag skulle lägga E så var det iskallt i rummet. Fullständigt iskallt! Jag försökte leta upp en termometer men hittade ingen så det fick bli mattermometern som jag la där inne på golvet vid E:s säng. 12 grader!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är ju sannslöst kallt! Därinne kunde ju verkligen inte E sova, speciellt inte när hon var sjuk! På nedervåningen har vi en spjälsäng där E sover på dagen och där fick hon sova inatt. Jag sov här nere på soffan och A sov inne i min och M:s säng. När jag skulle förklara vårt sovarrangemang för A igår kväll så utspelade sig följande samtal: Jag: E ska sova där nere inatt så jag måste sova på soffan. A: Jaa, då kan jag också sova på soffan! Jag: Nej, det kan du inte, men jag tänkte att du kunde få sova i mammas och pappas rum om du vill. A: JA, det vill jag! Samtalet fortsatte i sängen efter att godnattsagan blivit läst… Jag: Är det säkert nu, A, att det är okej att du sover själv här uppe? A: Ja, jag tycker att det är bra att du sover där nere. Jag: Jasså? Varför då? A: För då slipper jag höra de hemska de hemska ljud som kommer när du snarkar. Jag: Va? A: Ja, för jag blir rädd då. Jag: Det var ju inte bra.. Hur låter det då? A: Jag vet inte…men det låter jättefarligt… Jag: Jättefarligt? Hur då? A: Hmmm….kanske som om en gris slåss med krokodil.. Jag: Hahahaha! En gris som slåss med en krokodil? Det låter inte bra. A: Nä, det är jättehemskt. Jag: Men har ju sovit i min säng massor av gånger, är du rädd varje gång då? A: Ja….nästan i alla fall… … A: Du mamma, om du kommer upp och lägger dig här, då vill jag sova i mitt rum. Hahahaha, ” Som om en gris slåss med en krokodil”!! Jag tänker på ljudet som grisar ger ifrån sig om de blir jagade eller upplyfta etc., ni vet *Euiiiiiiiiiiiiiiii*, blandat med vanliga grisgrymtningar samt ljudet från krokodilen när han slår igen sina stora käftar. Stackars M!!!! Jag frågade faktiskt M om detta (genom MSN) och hans svar på det hela blev ”Hahahaha, nä, det skulle vara en väldigt liten krokodi i så fall”. Så nu vet jag inte vad jag ska tro. Ps. Sen i fredags när inlägget, som sagt, ”skrevs” så har vi köpt ett fristånde elelement som vi ställt i E:s rum och det har efter det blivit jättevarmt och skönt där inne. Ds E sov dåligt inatt. Hon vaknade flera gånger och ville inte somna om förrän hon fick välling, och på morgonen hade hon,p g a vällingen, kissat så mycket att blöjan hade läckt så hela hon och sängen var genomblöta. Det är alltid lika härligt att fixa med läckande blöjor på mornarna, fast jag ska väl vara glad att det inte var nr.2 som hade kommit. A hade fått sova inne hos mig under natten och han vaknade så klart jättetidigt. Lego-julkalendern har ju plockats fram nu när det äääntligen blivit december och tydligen betyder det att man måste vakna tidigt i ottan. Man har en väntande lucka att öppna och den kan ju absolut inte vänta till det börjar ljusna, nä ju tidigare desto bättre. Jag tycker att alla mammor borde få en julkalender som innehöll sovmorgon under varje lucka. Kan någon fixa en sådan till mig? Jag skulle bli överlycklig! Dagen har annars innehållit massa massa huvudvärk, men även massa gos med E. A har lekt med en kompis så jag och min soffklättrande lilla dotter har spenderat många timmar i tillsammans i soffan. Sjungandes, kramandes, pussandes och busandes. Jättemysigt har vi haft det! E:s favoritsång är Imse vimse spindel och varje gång man sjunger den så försöker hon, så gott hon kan, följa med i rörelserna. Hon är en stjärna, min lilla sessa. Helt klart en stjärna!
Publicerad under kategorin: Allmänt, The one and only A, The one and only E |
6 funderingar - vad känner du? Idag har vi verkligen firat första advent! Vi började dagen med att åka iväg till arenan för att åka lite skridskor. Eller ja, M och A åkte skridskor medan jag och E tittade på. Det var första gången för A på ett par skrillor men han var jätteduktig faktiskt! På väg därifrån: A: Jag vill inte åka hem, jag vill åka mer skridskor! M: Vi kanske kan åka nästa söndag och sedan nästa igen. Jag tror det är öppet varje söndag. A: Jag vill åka innan söndag, jag vill åka varje dag den här veckan. Varje dag utom lördag.. Jag: Varför inte på lördag då? A: Det är inte roligt att åka skridskor på lördagar.
När vi kom hem efter skridskoåkningen blev det lite städning och fortsättning på julbaket innan det var dags att åka hem till svärisarna och lämna av E. Sedan fortsatte adventsfirandet för mig, M och A med Julbasarbesök och julbord på en stor herrgård som ligger här i närheten där vi bor. Det var underbart gott, men A blev mätt redan efter det kalla och satt sedan mest och väntade på godiset som bjöds tillsammans med efterrätterna=) Svärmor: A, åt du mycket mat på julbordet? A: Nja, jag åt mycket av det första med inget av det andra för då väntade jag på det tredje. Nu ska det bli julköttbullsproduktion här hemma innan vi äntligen kan slappna av i soffan med, förhoppningsvis, en god film. Hoppas ni har haft en lika bra första advent som vi har haft! Kram på er alla! Nu ska vi se om jag kan uppdatera läget för er lite. Jag har väldigt mycket att skriva, men väldigt lite ork så därför delar vi upp inlägget i flera mindre inlägg. Let´s start från början. I fredags vid lunchtiden så fick M ett erbjudande från chefen. De har ju så mycket att göra på jobbet och M och hans kollegor jobbar ca 10-12 timmar om dagen(vissa jobbar ännu mer), men chefen sa för någon vecka sedan att de inte skulle behöva bli mer helgjobb. Men nu hade de kört ihop sig och han frågade då M om han kunde tänka sig att jobba på lördag(igår). M skulle i så fall få sluta tidigare på fredagen(kl 14) och börja lite senare på måndagen. Dessutom skulle han antingen få 2000:- extra i lön(utöver obekväm och övertidsersättningen) eller så skulle vi får gå ut och äta på restaurang för den summan och sedan lämna kvittot till chefen. M ringde mig och frågade om det var okej att han jobbade och jag sa ja. Vi bestämde även att vi skulle välja pengarna eftersom vi ändå aldrig hinner med att gå ut och äta tillsammans. Dessutom så har vi redan ett ”presentkort” på en middag på valfri restaurang+ barnvakt, som M fick av sina föräldrar när han fyllde år. I maj. I alla fall. När vi kom hem från vårdcentralen i fredags så dröjde det inte länge innan M kom hem och jag kunde då gå och lägga mig en timme innan det var dags att göra i ordning lite fredagsmys till IDOL. Eftersom M skulle jobba på lördagen så gick vi och la oss relativt tidigt och men natten i sig gav inte så mycket sömn. E var vaken praktiskt taget hela natten och det blev mycket klappande, vällinggörande, nappistoppande etc. Kl 05 kom sen A in och han hade fått krupp. Han var jätteledsen och hade panik så vi försökte lugna ner honom, öppnade fönstret och satte på barnprogram, men inget hjälpte. Han kunde inte andas. Efter en stunds försök att bryta anfallet så frågade jag A om han ville att vi skulle åka in till sjukhuset och få medicin eller om han ville att vi skulle försöka lite till? Han gick då in i sitt rum, satte på sig sina kläder och gick sedan ner i hallen och satte på sig sina ytterkläder. M frågade honom om de skulle försöka gå ut och gå lite i trädgården först men A svarde med sin hesa kruppröst ”Jag vill gå till bilen!” Vi bestämde att jag skulle åka in med A och M skulle ringa sina föräldrar som och se om de kunde passa E till jag och A kom tillbaka, eftersom M behövde åka till jobbet. Men först tänkte jag att jag skulle ringa akuten och meddela att vi skulle komma. Jag ringde sjukhusets växel och bad dem koppla mig till akuten. Men nä se det gick inte för ”akuten tar inte emot sådana samtal, du får ringa sjukvårdcentralen”. Det hinner jag inte, svarade jag, jag åker in oanmäld istället. Ok, svarade hon. A och jag satte oss i bilen, medan M stannade hemma och försökte komma fram till sjukvårdsupplysningen innan vi kom fram till sjukhuset. Jag och A vann, trots att vi har ca 15-20 minuter till sjukhuset. Från det att A satte sig i bilen lugnade kruppen ned sig lite. A kände antagligen att hjälp var nära och kunde då slappna av på annat sätt än ni var hemma. Han hade fortfarande svårt att andas och det väste hemskt, men paniken var borta. Jag vet inte om det var det att A var relativt lugn när vi kom dit som gjorde att vi möttes av en sköterska som sa till oss att vi eg. skulle åkt till närakuten som ligger i grannstaden ytterliggare 20 min längre bort eller om det är nya ”regler” för kruppbarn? Vi har nämligen alltid åkt hit förut när A fått krupp och vi har blivit tillsagda att komma in med en gång vid första symtom, eftersom det gått väldigt fort för anfallet att bli väldigt kraftigt. Men nä, nuförtiden så ska man tydligen först sitta i telefonkö till sjukvårdsupplysningen i 30 minuter och sedan åka bil i 40 minuter allt medan tårarna sprutar av panikångest på ens älskade barn som inte får luft. Ja, men det låter ju bra. I alla fall, vi fick stanna och A fick som vanligt dricka kortison och andas adrenalin, och efter en stunds väntetid på att få det att verka, så fick vi som tur var åka hem till vår andra sjukling som, som sagt, var hemma med svärisarna. Fortsättning följer Publicerad under kategorin: Sagan om Familjen PetramedAochE, The one and only A, The one and only E |
2 funderingar - vad känner du? I morse hade E:s feber försvunnit men under eftermiddagen kom den tillbaka igen så smått. Hon har 37.7 så hon ligger och väger hela tiden mellan frisk och sjuk. Hon har inga andra symtom, mer än att hon har varit lite smågnällig, vilket gör att man inte vet vad man ska tro. Förhoppningsvis är febern borta imorgon igen och håller sig sen borta för gott. Igår trotsade vi faktiskt den lilla febern och gav oss iväg till julmarknaden som var uppe på berget här i vårat lilla samhälle. Vi köpte lite bröd, kanderade mandlar, brända mandlar och korv, sedan passade A och E även på att lämna sina önskelistor till tomten som var på besök på marknaden. A hade en mycket välarbetad önskelista med 3 punkter som täckte ganska mycket.
Och han hjälpte E att få till en fin lista hon med:
Han är så go min lille A Kommer ni i håg förra årets möte med herr tomte? Självklart fotades även årets möte(dock i mörker med mobilkameran):
A pekar på en tub med Kavli räkost. A: Mamma, om man äter en smörgås med sånt här på, då blir man så glad att man ställer sig upp och börjar dansa. Jag: Jasså! A: Ja, för det har jag sett på tv. Jag: Ja men då så, då måste det ju vara sant. Vad gör man när lillans fina luvtröja har gått och blivit för liten, men man inte riktigt känner att man vill lägga undan den än? Jo förstår ni, men sätter på den på storkillen istället och vips så har vi en magkort, kortärmad tröja för riktigt coola, modiga och moderiktiga killar!
Jag kanske borde bli modebloggare… A tittar på barnprogram samtidigt som han försöker få av locket från en Risifrutti. På tvn får ett konstigt tecknat djur vid namn Kaotcho upp en gigantisk fisk och han utbrister ”Det här är vad jag kallar fiskelycka!”. A drar lite hårdare i Risifruttilocket och när det inte går så utbrister han ”Det här är vad jag kallar fastnalock!” Angående A och dagisproblemet så pratade jag med A om det igår, och enligt honom så gick det till på följande sätt: Han satt med sina kompisar och lekte i ett rum där de små barnen (3-åringarna) inte fick vara. Plötsligt kom lillkillen in, gick fram till A och stack honom med den vassa delen på en pensel. Inga ord utbyttes utan han bara stack honom. Detta var alltså enligt A och behöver inte alls vara korrekt, men det fick mig i alla fall att bli mer orolig. Det känns inte alls bra om det till och med var helt oprovocerat. Jag frågade A om han ville att jag skulle prata med fröknarna och be dom hålla koll när han och lillkillen var i närheten av varandra, och det ville han. Han sa att han var rädd att lillkillen skulle göra så att han började gråta igen. I natt drömde han dessutom att han hade byggt ett högt staket och innanför staketet fick alla vara utom lillkillen, så han verkar ju verkligen vara riktigt rädd för honom I dag har jag i alla fall pratat med fröknarna så jag hoppas att det inte händer någon mer gång… Idag när jag hämtade A på dagis så fick jag reda på att en liten kille(3 år) hade stuckit A med en pensel(den vassa delen) i halsen. En olycka händer så lätt kan man kanske tycka då. Men detta är andra gången detta händer för samma kille klippte A i handen förra veckan. Jag vet inte vad jag ska tro… Är det bara en ren tillfällighet att han råkat ut för detta två gånger nu, eller är killen ute efter min son? Kommer det hända igen? Ska jag behöva vara nervös över att lämna A på dagis? Jag skulle aldrig tagit med A till E:s 1-års information hos tandläkaren. Där fick vi nämligen reda på att Coca cola inte är bra för tänderna(No way?!) och detta upplyser nu A mig om varje gång jag tar mig ett uppfriskande glas. Det har ju varit så bra innan för A gillar nämligen inte kolsyrade drycker, därför har jag kunnat ta ett glas Cola varje gång jag blivit sötsugen, utan att han också velat ha. Nu ger han mig dåligt samvete, så istället får jag hålla mig till vatten… E sitter i sin spjälsäng och gnäller lite i väntan på att jag ska ta upp henne. Jag sitter på toaletten och ber därför A att gå in och prata med henne så länge. A går in och jag hör: - Men E, är det inte roligt att sitta i ditt sängfängelse? Min son är ett matematiskt geni. Han har länge kunnat addition och subtraktion, men nu har han även lärt sig multiplikation och division. Själv! A har massor med bilar nere i källaren och för att få ta upp bilar därifrån måste han ta ner dubbelt så många leksaker här uppifrån. Idag ville han ta upp 3 st bilar och jag sa då till honom att han då var tvungen att ta ner 6 st bilar. Det var nu mitt geni till son visade sina multiplikation/divisionskunskaper! A: 6, det blir 2 och 2 och 2. 3 st tvåor. Jag: Det stämmer A, vad duktig du är! A: En gång skulle jag ta ner 8 bilar. 8 blir 4 st tvåor! Jag: Ja precis, vad du kan! =) Min lilla 5 åring! A: Mamma, E.. eller jag menar våran lillasys..eller jag menar våran lillebror hon är en kille och heter Blixten! Jag hör att en sten kastas på dörren. Jag går och öppnar den och möts av A som står på trappen. - A, du får inte kasta sten på dörren! - Men jag gjorde inte det. - Vad gjorde du då? - Jag knackade bara… (knackar på dörren för att demonstrera det hela) - Ljuger du nu? A tittar ner i backen och klämmer fram ett skamset, - Ja… Vet ni vad jag har att bjuda på idag? Lite bilder från A:s rum!! Det är inte riktigt klart än, men jag har förstått att det är många av er som är nyfikna på hur det har blivit så nu kommer det lite preview-bilder:
Lekdelen
Här tänker vi förvaring, förvaring och förvaring.
Sovdelen skymtar där bakom
Skrivbordsdelen
Här hänger han upp sin sportutrustning.
Här är det inte riktigt klart än. I den vänstra delen ska hyllor upp så att det blir en inbyggd bokhylla. I den högra delen ska hyllor, klädstång och lådor in/upp, dessutom ska ett tygdraperi upp och vips så blir det en klädgarderob.
Så vad tycker ni? Hiss eller diss? Fint eller fult?
Publicerad under kategorin: Fotografier, Hus och trädgård, The one and only A |
8 funderingar - vad känner du? Jag kanske ska lugna er efter nedanstående inlägg att anledningen till A:s så bestämda ”Nej” var att han tog fasta på det att maten snart var klar. När jag sedan ropade in honom när maten väl var helt klar så kom han på stört. Så, så jättemycket tonåring har han inte blivit än =P A har varit ute och cyklat med kompisar hela dagen när jag hör att han kommer in och hämtar något i hallen. Jag: A? A: Ja mamma, vad är det? Jag: Du kan komma in nu för maten är snart klar. A: Nej. *slam*
Jag orkade inte laga middag idag så efter dagis åkte vi iväg och handlade hem mat från Mcdonalds. Under resan dit och hem var det växlande uppehåll, åska, regn och hagel, och när vi närmade oss hemmet började A filosofera i baksätet. A: Mamma, det är tur att jag har luvan på mig! Jag: Mmm A: För annars kanske jag får isbitar i huvudet när vi ska gå ut sen. Jag: Ja, hagel. A: Isbitar är jättehårt… Jag: Ja A: Men om det är jättevarmt så smälter isen! A: Vi kan ta in haglet här i bilen, då smälter den! Jag: Fast då blir det ju alldeles blött. A: Mmm… … A: Om man kastar riktiga bilar så går de sönder. Jag: Ja. A: Om man gör sönder glas så går det sönder. Jag: Aaa A: Om man sparkar på en bil, då går glaset sönder. Jag: Mmmm
Var får han alla tankar ifrån?
Jag ser A ta hammaren( en leksakshammare i plast) från E och lägga den där hon inte kan nå den.
Jag: A, vad gör du? A: E slog mig på fingret med hammaren! Jag: Men det var nog inte med mening. A: Jo, det var med mening för hon sa inte förlåt. Jag: Men hon är ju en bebis A, hon kan inte prata. A: Det kan hon visst. Hon sa faktiskt ”Där fick du!”..
I söndags var A hos frisören, dvs. M körde loss med trimmern Här är resultatet:
Pikétröjan är från polarn o pyret
Det är inte roligt att vara sjuk.. Idag är E sjukskriven från Dagens outfit by kids och istället får A stå för hela modevisningen!
Trekvartsbyxor: H&M T-shirt: KappAhl Skjorta: Name It A har haft en kompis här hemma och när jag sedan går upp på övervåningen och in i vårat sovrum så ser jag att det är därinne de hållit hus. Det ligger bilar i sängen, och täcken och hela faderullan ligger nere på golvet. Jag går ner till A som sitter och tittar på tvn. Jag: A, har ni varit inne och lekt inne i mammas och pappas rum? A: Öhh…ja… Jag: Men det får ni ju inte. A: Det visste inte jag… Jag: Men det förstår du väl att jag inte vill att ni ska hoppa runt i min säng! A: Men vi hoppade inte i din säng! Jag: Är du säker på det? A: Ja, vi gjorde faktiskt inte det. Jag: Jaja, men nu vet du det i alla fall, att ni inte får leka i vårat rum. Jag går ut mot köket och hör då A muttra:
A: …vi hoppade faktiskt bara i pappas säng… Vi har precis ätit klart och A går in på toaletten för att tvätta sig. Plötsligt ropar han: A: Kan någon stänga dörren? Jag: Varför det? A: För jag kissar! Jag: Ja, men det gör väl inget! A: Jo, för jag vill inte att någon ska se! Jag: Men det är ju bara jag här och jag sitter ju i köket! A: Nä, för jag ser massa djur och monster och jag vill inte att de ska se min rumpa!
Imorse vaknade jag av en liten pojk som skrålade ”Bejbi gobaj, bejbi fevell. Adon vannelaj, kås hehehehe gettö, ma fend!” etc.etc. Och det var inte lite det lät där innefrån hans rum, utan han tog verkligen i för kung och fosterland, pojken! Det enda jag kunde tänka på var ”Väck inte E, väck inte E, väck inte E…”, men det hjälpte ju såklart inte. Så inte långt efteråt hör jag E, på sitt egna lilla sett, stämma med upp i A:s stämsång. Då förstod jag att det var dags att gå upp. A: Jag är kär i farmor. Jag: Nä, du är inte kär i henne, men du gillar henne väldigt mycket. A: Jo, för jag har gett henne en teckning och då betyder det att man är kär. Jag: Nej, inte kär. Kär kommer du bli i en tjej eller kille sen när du blir lite större. A: Jo, jag är visst kär i farmor! Jag: Men kär är en annan sak, A. Det är svårt att förklara vad det är eftersom du aldrig varit det, men när du väl blir det så kommer du känna det. A: Men hur känns det när man är kär då? Jag: Då pirrar det i magen när du tänker på den personen. A: Men det pirrar i magen när jag tänker på farmor. Jag: Okej, men det är ändå inte samma sak. Du kommer inte bli kär förrän du bli stor, A. Då kommer du säkert hitta en tjej eller kille som du vill leva ihop med. … A: Mamma, jag vet vem det kommer bli, vem jag kommer bli kär i när jag blir stor. Jag: Jasså! Vem då? A: Farmor! Jag: Det tror inte jag, A, jag tror att det kommer bli en helt annan tjej. A: Eller kille! Jag: Ja, eller kille. A: För den teckningen jag gjorde, den var faktiskt också till farfar! A: Mamma, hur görs mjölken och hur vet den att det har kommit en bebis? |
|
|
Copyright © 2010 PetramedAochE - All Rights Reserved
Posts Feed |
||
Vi kommenterar mest!