PetramedAochE

Det är måndagmorgon och som vanligt har jag sovit urkasst inatt. Nattens bekymmer värt att vara vaken för var över hur det skulle gå för M att ta sig till jobbet. Jag började funderandet med en genomgång över hur händelseförloppet skulle utspelas om han skulle krocka och sedan inte finnas mer. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva berätta för vår älskade lille A att hans pappa inte fanns mer, och efter det var natten förstörd. Hur jag än vände och vred på mig så kunde jag inte släppa tankarna och jag bara önskade att någon kunde komma och lägga stora snöklot utanför varje utgång så att han skulle bli tvungen att stanna hemma. Jag ville inte väcka honom men förde försiktigt in handen under hans täcke och greppade hans. Sedan låg jag där och lyssnade på hans andetag. Han får inte lämna mig.

Jag bestämde mig där och då att jag måste sluta vara så självisk. Det är klart han ska köra vår bästa bil till jobbet, den med antisladd, antispinn, backsensor och hela faderullan. Sedan fortsatte jag natten med att ligga och vänta på att hans klocka skulle ringa så jag kunde berätta detta för honom, att han fick ta den blåa bilen till jobbet, men när jag äntligen fick chansen att säga det så sa han bara att det inte var någon fara utan han skulle ta den röda.

Nu sitter jag är och är jätteorolig, men jag vågar inte ringa honom. När jag tittar på klockan så ser jag att han borde vara framme, men man vet ju aldrig med detta väglaget. Jag vill inte ringa medan han kör för tänk om han råkar svänga till med ratten när han ska fibbla upp med mobilen och vips så får han sladd och kör rakt ner i ett dike. Usch, jag måste sluta tänka på detta nu. Jag måste sluta tänka överhuvudtaget.

Om en kvart ringer jag honom och sedan går jag och lägger mig igen.

Det var en kväll i helgen och jag och M satt i soffan med varsin dator i knät.

M: Jag har börjat följa en annan blogg.

Jag: VA?!?! Vilken då?

M: Haha, jag visste väl att du skulle bli svartsjuk!

Jag: Vilken då?!

M: Finansmamman heter den.

Jag: Hmp…finansmamman…

*söker genast efter ”finansmamman” på google och kikar snabbt igenom de senaste inläggen*

Jag: Asså, det här var nog den tråkigaste bloggen jag någonsin läst.

M: Du är bara svartsjuk.

Jag: Nä, jag är faktiskt helt seriös.

M: Jaja, men det säger du inte sen när vi tjänat massa pengar på hennes tips.

Jag: Det är ändå en tråkig blogg…*muttrar*

Har han inte hört talas om det 1:a bloggordet?

”Du skall inga andra bloggar hava jämte min”

Jag har sovit på soffan inatt.

Jag har sovit på soffan inatt med alla kläderna på.

Jag har sovit på soffan inatt med alla kläderna på och med en kudde som täcke.

Nej, jag och M har inte bråkat.

Nej, jag var inte full.

Jag var bara trött.

Väldigt trött.

En sak är väldigt konstig. På vardagarna när jag är ensam hemma så kan jag gå och lägga mig i min säng utan problem. Jag kan till och med ligga och läsa med sänglampan tänd utan att E vaknar eller störs av det. Men när M är hemma så går det inte.

Jag får absolut inte  ligga och läsa för då vaknar E – enligt M. Jag får knappt vända mig i sängen för då låter det, och E vaknar – enligt M. Jag får – gud förbjud det – inte snörvla, snyta mig eller hosta för då får jag onda ögat från M.

Igår var det lite extremt dock. Igår när det var dags att gå och lägga sig sa M att vi inte kunde gå upp för då skulle E vakna. Istället skulle vi sova nere på soffan. Vi kunde inte borsta tänder eller hämta täcke och kudde för det var av den knarrande trappan som E skulle vakna av. En filt hade vi och den tog M – gentleman som han är - och mig sa han till att jag skulle ta en handduk eller nått.

Jag var så otroligt trött att jag fnissade mest åt situationen, men när jag tillslut la mig i soffan med kläderna på och en kudde som täcke så sa jag ”Det är konstigt, varje kväll på vardagarna så går jag och lägger mig i sängen utan att väcka E, men när du är hemma så får man sova på soffan.” Då reser sig M upp och säger ”Jaja, vi går väl upp och sover i sängen då.” så går han upp och tvättar sig och borstar tänderna. När han är klar så frågar han försiktigt uppifrån trappen om jag inte ska komma upp och lägga mig, men vid det här laget är jag så trött och har praktiskt taget redan somnat där med kudden som täcke och det enda jag får fram är ”…jag orkar inte…”

Så så gick det till när jag sov på soffan med kläderna på och en kudde som täcke, medan M sov i en stor och mjuk säng med ett stort härligt täcke som täcke.

Det är så mycket här hela tiden så jag har helt förträngt att det inte bara är A som fyller år till helgen, för på lördag fyller ju faktiskt M år! 27 st år för att vara exakt!

Eftersom A fyller dagen innan hamnar ju ofta M:s födelsedag lite i skymundan, vilket är lite tråkigt. Därför vill jag komma på en riktigt bra present, en present som passar honom som handen i handsken med andra ord. Men då min hjärna går på halvfart-minst sagt-så har jag lite smått problem med att komma på något bra. Därför skulle jag var oerhört tacksam om ni skulle kunna hjälpa mig med att brainstorma lite kring ämnet ”M:s present”.

Fakta om M:

* Snart 27 år

* Data/Automationsingenjör

* Veckopendlar och bor därav på hotell under veckorna

* Gillar: Elektronik, Teknik, Datorer, Bilar, Tv-spel (PS3), Sport m.m

* Oootroligt rastlös och blir lätt stressad av att sitta och inte  göra något alls.

Ja, där har ni väl min M i ett nötskal. (M, om du vill tillägga någon fakta får du gärna säga till)

Eftersom M läser bloggen så är jag jätteglad om ni mailar alla konkreta förslag ni har har till mig (PetramedAochE@live.se ), så vi inte avslöjar presenten i förväg för den högst ovetande M.

Så, det var väl allt….eller jag just det jag, presenten får väldigt gärna hålla sig inom prisnivån 500-1000 kr!

Let`s start the brainstorming!