PetramedAochE

Idag var vi på bio. Jag, M och A såg “Prinsessan och grodan” medan E var hos svärisarna. Filmen var faktiskt helt ok för att vara en barnfilm. Jag har en tendens att somna så fort vi sätter på en tecknad film på bion här hemma, men idag höll jag mig faktiskt vaken hela filmen. Det var i o f s en väldans tur för det känns ju inte så coolt att börja snarka inför typ 70 pers eller hur många det nu var som var där samtidig som oss. Det är faktiskt en liten fobigrej som jag har. Jag vågar inte ens blunda på allmän plats, om det finns risk för att jag ska somna. Tåg, bio, ja till och med när jag låg inne på sjukhus så vågade jag inte sova i min sjukhussäng på dagtid. Tänk om jag skulle börja snarka! M säger att jag inte snarkar, men ni kommer väl ihåg vad A sa?! “som en gris som blir uppäten av en krokodil”! Alltså, ni förstår ju själva, jag måste skydda mina medmänniskor. Det är ju min samhälleliga plikt. Punkt.

I alla fall. Jag tyckte att filmen var bra, men A tyckte att den var lite läskig. Det var en hel del voodoo, demoner/skuggor och annat farligt, så det var allt en stund under filmen där han frågade om den inte kunde ta slut snart. Men han är lite känslig för sånt. Han tänker mycket på läskiga saker när han ska sova och det gjorde han även ikväll så han hade lite svårt att somna, lille plutten.

Innan vi åkte till bion var vi förbi jysk och köpte en ny bäddmadrass. A råkade ju kräkas på våran i torsdags när han fick magsjuka, så det var verkligen ett måste att köpa en ny. Det fanns massa varianter så det var jättesvårt att välja, men tillslut blev det en GOLD T30 - bäddmadrass från Dreamzone. Det är sånt där formskum i så den formar sig efter kroppen. Vi får väl se hur det går att sova på den, jag får återkomma om det när jag provat den.

Vi köpte även en kudde till E som hon ska ha på samlingen på dagis. A hade också en kudde när han gick på småbarnsavdelningen, en med spiderman på, men han var inte så villig att låna ut den till E så det blev att köpa en ny. Jag har letat och letat efter den perfekta kudden till E. Jag har varit i alla möjliga affärer. Hemtex, HOME, Indiska, BR-leksaker, Beginners mfl. Men det var inte förrän idag jag hittade den.

Ja, tekniskt sett så var det väl M som hittade den, men när jag såg den så visste jag att det var den vi skulle köpa. Det är ju klart att mammas lilla prinsessa ska ha en prinsesskudde! Så himla fin! E ha inte sett den än men jag hoppas att hon gillar den lika mycket som jag gör, min lilla bilälskade tjej.

Apropå E, i morgon ska vi till allergimottagningen och förhoppningsvis ska vi äntligen få reda på vad hon är allergisk mot! Det känns jättespännande, men samtidigt lite läskigt för jag förstår inte hur jag ska kunna få henne att sitta still när hon ska pricktestas. Det känns som en omöjlig uppgift, men jag ska göra mitt bästa.

Nä, kära vänner, här springer klockan iväg. Den är redan alldeles för mycket, så nu får det allt bli dags för mig att sova.

Vi ses!

En halvtimme efter att jag skrivit inlägget igår hörde jag en duns uppifrån andra våningen. Min idé på vad det kunnat vara var antingen att A var uppe och sprang för att gå på toa, eller att han ramlat ur sängen. Jag gick fram till trappen och lyssnade.  Ett svagt snyftande hördes. Jag sprang upp för trappen och in i mitt och M:s rum där A för natten låg. Jag väntade mig att möta en ledsen nyvaken nertrillad A som efter lite tröstande skulle somna om igen, men det som verkligen mötte mig var ett smärre kaos.

Det har gått magsjuka länge nu på dagis(3-4 veckor), och jag har hållit A hemma för att vi förhoppningsvis skulle klara oss undan detta. Jag kände att det skulle ju vara ett helt skräckscenario att vara ensam med barnen om magsjukan svepte över hemmet. Men i måndags började ju som ni vet E:s inskolning, så då gick det inte att vara hemma längre. Det enda vi kunde hoppas på var att vi genom frenetisk handtvättning skulle på något sätt lyckas undgå det hela.

Det gick inte.

Klockan var som sagt tio på kvällen när jag öppnade dörren till mitt och M:s rum. På golvet vid fotänden stod en gråtande A. Han var helt nerspydd, hela sängen var nerspydd och golvet var nerspytt. Jag tog med honom in på toaletten där han spydde lite till, sen tog jag med honom ner till duschen. Han fick sätta sig i duschen medan jag sprang upp och hämtade en ny pyjamas. När jag kom tillbaka till duschen satt A där och skakade. Han tyckte vattnet var för varmt så han hade inte duschat sig. Jag sänkte värmen och hjälpte honom sedan att försöka få bort så mycket som möjligt. Han skakade och grät hela tiden så det fick gå väldigt snabbt. När han var klart fick jag på honom kläderna och sedan var det dags igen, men denna gång lyckligtvis i toalettstolen. Jag bäddade ner honom i hans egna säng, ställde en hink bredvid honom och gick sedan för att, så gott jag kunde, ta hand om förödelsen. Jag försökte rädda det som räddas kunde - vilket blev 2 (av 5)kuddar och en gosekatt- resten fick tas ner i källaren. Våran stora dubbelsängs bäddmadrass kunde inte få plats i tvättmaskinen så den la jag i högen med skräp som ska till tippen. Vi får investera i en ny. När jag satt på en första tvätt så gick jag upp och satte mig i soffan och bröt ihop. Typ. Jag såg framför mig hur natten skulle vara. Jag såg det värsta. Jag var säker på att E skulle spy hon med, säkert vilken sekund som helst. Var enda lakan/täcke/säng/soffa/toalett/rum skulle bli nerspytt. Jag börja själv må lite småilla och blev säker på att det skulle sätta igång för mig då med en gång. Jag har magsjukefobi.

Jag satt kvar länge i soffan. Sprang upp ett par gånger för att hjälpa och trösta A som så duktigt tog upp hinken var gång han kände att det var på väg. Kl 01 begav jag mig uppåt och la mig på soffan på ovanvåningen. Med kläderna på och med en tunn filt som täcke la jag mig och försökte somna, men det var helt omöjligt. Vid varje litet ljud, oberoende var det kom från, så var jag säker på att det var någon som spydde så jag sprang upp säkert en gång var 5:e minut. A spydde inget mer efter det, men han vaknade flera gånger av att han var så törstig och eftersom jag inte lät honom dricka mer än någon klunk varje gång så fortsatte det hela natten. Det var först vid 7-tiden som jag lyckades somna och sov en timme.

Idag har A varit helt slut. Jag bäddade ner honom i våran säng med hans sängkläder och sedan låg han där och tittade på barnprogram hela dagen. Han har ätit en macka, lite jordnötter, en halv isglass och druckit en del saft.När klockan blev 20 flyttade jag över honom till hans egna säng och gick sedan för att hämta tandborsten. När jag kom tillbaka, efter högst 1 minut, hade han somnat. Min älskade snutt.

Imorgon hoppas jag att han är pigg och kry igen och jag ber till alla gudar om finns att jag och E ska klara oss. Imorgon kväll kommer M äntligen hem och då ska han få ta över. Då ska jag sova. Mycket länge.

Puss och kram så länge! Hoppas att ni alla är friska och krya!

Det har varit mycket idag och jag är väääldigt trött. Faktiskt så trött att jag inte orkar skriva något inlägg idag, trots att jag har inte mindre än tre st på lager. Jag får helt enkelt återkomma imorgon.

Men jag bjuder i alla fall på några outfit-bilder på sötfisan:

Mina dagisbarn vid läggdags

E har blivit ett dagisbarn. I måndag började vi med inskolningen och än så länge har det gått jättebra, men jag har ännu inte lämnat henne ensam där så vi får väl se hur det går då. Jag måste erkänna att det känns lite jobbig och jag bävar faktiskt rejält för det. Inte för att jag inte tror att  hon kommer att ha det bra, inte på något sätt, utan det är mitt mammahjärta som inte riktigt förstått att min lilla sötfis börjar bli en stor tös. Ett dagisbarn. För mig känns det som det var igår hon föddes. Som om det var igår hon låg där på min arm alldeles färsk och ny. Och nu är hon stor. Ett dagisbarn.

Det är allt himla tur att hon har A som kan ta hand om henne och hjälpa henne i den nya världen där på dagis. Han går visserligen på den andra avdelningen, men de träffas åtminstone under frukostbuffén och när de är ute på gården och leker. Det är nog ganska  så bra tillfällen att ha korta debriefings på. Jag ska nog prata med A om det.

Under en stor del av dagen har jag gått runt med en medalj runt halsen. Anledning till detta att jag tidigare idag blev korad “Världens bästaste mamma i hela världen”! Inte illa va! Jag är skitstolt!

Att det sedan står “Performance Gokartcenter” på den, ja det ignorerar vi ju såklart.

I fredags var det då vår dag - våran 11 års dag- så vid tre-tiden på dagen så lämnade vi barnen hos deras farmor och farfar och sedan åkte vi vidare till Göteborg och Hotell Gothia Towers. Väl där gjorde vi oss hemmastadda i vårt fina hotellrum på 19 våningen. Vårat hem för natten.

Hotellet bjöd på champagne som vi skålade in kvällen med.

Kanske inte det bästa fotot på oss men det är verkligen inte var dag vi båda är med på samma foto!

Vi hade bokat bord på Magnus & Magnus kl sju så vid sex-tiden gjorde vi oss i ordning och gick(läs. åkte hiss) sedan ner och tog en taxi till restaurangen.

4 timmar spenderades sen på restaurangen men det var inte så konstigt att det tog så lång tid med tanke på alla rätter vi åt. Vi valde 6-rätters men utöver detta var det massa andra saker som vi fick in så man skulle nog kunna räkna det som 9-rätter! Tyvärr så tog jag inte kort på rätterna och jag kommer antagligen inte ihåg allt riktigt korrekt, men jag ska försöka göra en redovisning.

Fördrink: Martini

Aptitretare: Friterad(?) palsternacka med någon gräddfilsröra och stenbitsrom

Rätt nr.1: Pilgrimsmussla, gurkskum, ostron och ketarom

Bröd: 3 olika sorters bröd, örtröra och spanska(?) oliver.

Rätt nr. 2: Oxkind, vaktelägg, lökar och koriander.

Rätt nr. 3: Torsk med ett lock av sidfläsk, potatispuré med citrus, fänkål och sojasky.

Nu kom det in varsin stor sked där det låg något som jag skulle kalla morots-Slush Puppie. Detta skulle vara för att vi skulle rensa smaklökarna inför nästa varmrätt.

Rätt nr. 4: Grisnacke(pata negra), txistorra, en stor krokett, vitlöksröra och någon sorts sås.

Rätt nr. 5: Två sorters ostar, en brievariant och en vällagrad hård ost och hemmagjord krusbärsröra.

Rätt nr. 6: En chokladkaka med en jordnötstryffel i, på detta låg det en tunn annanasskiva och sedan tror jag att det var grädde och en annans-sorbet samt lite choklad flagor och jordnötskross.

All mat var verkligen supergod! Allra bäst tror jag att Oxkinden och Chokladkakan var. Mums!

Dagen efter åt vi VIP-frukost på Heaven 23 och som sig bör på VIP-frukostar så träffade vi kändisar. Ingen mindre än Magnus Uggla åt bröd ur samma brödkorg som oss! Nu var det som sagt VIP så självklart kunde ju inte slänga upp kameran och fota av en “rulle”. Man ville ju verka världsvan, som att man inte gör annat än att umgås med kändisar, men jag hoppas att ni litar på mig ändå. He was there!

Vi hade ett underbart dygn tillsammans och det var helt fantastiskt att kunna prata med varandra utan att ha två barn som drar en i kjolkanten. Vi måste verkligen försöka hitta på saker tillsammans utan barnen oftare. Det blev verkligen ett uppsving i förhållandet!

Jag har varit jättetrött idag så idag har vi inte hittat på någonting här hemma hos PetramedAochE. Inte nått mer än att min mamma var här en stund förut- efter att ha haft med sig A ut på lite shopping- och bjöd på semlor =)

Imorgon händer det dock stora saker för då firar nämligen jag och M 11 år tillsammans! 29 januari 1999 blev vi tillsammans och då firandet av 10-års dagen blev så plumpt så firar vi ordentligt nu istället.  Barnen ska sova övernatt hemma hos M:s föräldrar, och jag och M ska bege oss till Göteborg och bo en natt i ett Sky Executiverum på Hotell Gothia Towers. På kvällen blir det en 6-rätters middag på Magnus & Magnus och på lördagen sedan blir det förhoppningsvis lite shopping och bio. Det ska bli så himla mysigt så det är inte sant! Vi sa det, att i år skulle vi strunta i att ge varandra presenter utan istället lägga pengarna på att ha ett fantastiskt dygn tillsammans. Vi träffas ju inte så mycket nu när M jobbar så långt bort så det ska bli så skönt att få riktigt umgås med honom. Utan att behöva slåss med barnen om uppmärksamheten

Som ni förstår så kommer det inte bli någon bloggning imorgon, men jag ska ta med mig kameran så förhoppningsvis kan jag bjuda er på ett par fina bilder sen någon dag när jag har lite tid att tillägna datorn.

Tilldess…

Ha en underbar helg!

Vi äter tacos..

A: Titta mamma, det ser ut som en bulkan! *Håller upp ett tacochips*

Jag: Ja, se det gör det, vilket tokigt chips! Fast det heter Vulkan.

A: Nä det gör det inte, det heter Bulkan. Det är B i början inte V.

Jag: Det är det det inte är, det ska vara V. Vulkan.

A: Nä, mamma, nu ljuger du. Bulkan heter det, och den ser ut så här och så rinner det lava ur den! *håller återigen upp chipset*

Jag: Men A, varför skulle jag ljuga? Jag vill ju bara lära dig det rätta så du slipper säga fel hela ditt liv.

A: Men Bulkan är rätt!

Jag: Nej, det är ju inte det! Ska vi ringa till pappa och fråga honom?

A: Nej!

Jag: Nähepp..

…

A: Mamma, en jättegammal mamma som till och med är äldre än din mamma, hon sa faktiskt att det hette Bulkan!

Jag: Det var ju tokigt, då sa ju hon fel.

A: Nä, det gjorde hon inte!

Jag: Jo, A, det heter ju Vulkan så därför måste hon ju sagt fel.

A: Nej, hon visste att det hette Bulkan!

Jag: Nu orkar jag inte diskutera detta mera. Du får gärna gå runt hela ditt liv och säga fel om du vill det, men det heter Vulkan och det kommer alltid att heta Vulkan. Jag kan inte göra annat än att berätta detta för dig, sen är det upp till dig hur du vill göra.

A: Bulkan heter det faktiskt… *muttrar*

Lillbusan

Stig Helmer, anyone?

Hon har fått så långt hår i nacken! Nu väntar vi bara på att det ska växa på sidorna också…

Vilken dag det var igår!

Det började redan natten till igår egentligen, jag kunde inte sova. Det är så varje natt-till-måndag nu för tiden. Jag antar att det är det att M ska åka till jobbet igen och jag vet att jag måste somna i tid så jag hinner få lite sömn innan hans klocka ringer kl 05. Men ingen sömn blev det. Det var först vid kvart i sju, en halvtimme innan min egna klocka skulle ringa, som jag kände att ögonen började falla ihop. Men då var det ju för sent, så istället tände jag ljuset, satte mig upp och satt sen så den sista halvtimman innan det var dags att väcka barnen.

Det har ju gått magsjuka på dagis det sista, men när jag ringde i onsdags så hade de inte fått några nya fall under veckan så därför antog jag att det var fritt fram nu. Men när jag väl fått i barnen lite frukost, fått på dem sina kläder och promenerat bort till the kindergarden så möttes jag återigen av en lapp där det stod att de gick magsjuka. Först tänkte jag att de bara missat att ta bort lappen men efter att ha pratat med en av fröknarna så förstod jag att så inte var fallet, så det var bara att promenera hem igen. Förmiddagen spenderades sedan med att vänta på att E skulle bli trött och vilja sova, så vid första lilla gäspningen satte jag A framför barnprogrammen och gick sedan och la både E och mig själv. Äntligen skulle jag få sova. Trodde jag.

Tydligen var inte E så trött som jag hade hoppats, utan trots många nappgivningar och 2 flaskor välling så vill hon verkligen inte somna. Tillslut blev det väl en halvtimmes sömn innan jag var tvungen att gå upp pga eftermiddagens planer, och samtidigt som jag gick upp så vaknade E igen.

På eftermiddagen skulle vi följa med min mamma till gbg för hon hade en tid på en hudklinik där och skulle få lite konstiga fläckar bortskurna. Efter hudkliniksbesöket hade vi som förhoppning att träffa min kusin och fika lite, samt försöka leta upp en leksaksbutik för A att kika lite i. Men innan vi skulle åka iväg var jag tvungen att få i barnen lite mat, och det gick väl så där för A var inte hungrig  utan det blev ett väldigt trugande innan han fick i sig lite grann och vi äntligen kunde åka iväg.

Väl framme i gbg blev det lite kaos ett tag. Vi åkte nämligen vilse inne i city, och jag måste säga att det var lite småstressande. Bilar, bussar, spårvagnar och människor överallt och jag hade ingen aning om vilket håll jag skulle åka. Inte blev det bättre när E plötsligt blev åksjuk av allt gasande och bromsande och plötsligt började att kräkas! Jag fick svänga in på en lastzon och torka bort det så gott jag kunde för självklart hade jag ju missat att packa ner extrakläder…  Tillslut hittade vi fram till parkeringen, men då det var ca 15 minuter till mamma hade sin tid hos doktorn så var det ingen idé att försöka leta upp en barnklädesaffär - vilket var min första tanke, för att köpa en ny ren tröja till E - utan vi fick  bege oss mot kliniken med en gång istället. På kliniken fanns det ett stoort väntrum men inte en enda leksak! Typ fyra barnböcker fanns som A genast började läsa, men för E fanns ingenting.

Vi väntade och väntade och väntade men ingen doktor kom och hämtade mamma. Tillslut, när det hade gått ca 45 minuter så gick mamma fram och frågade och hon fick då svaret att det skulle ta 5-10 minuter till…

När sjukbesöket äntligen var klart så var klockan så mycket att det inte var någon idé att försöka sig på vare sig fika eller leksaksaffär, utan skulle vi komma hem i tid till så var det dags att åka. E somnade rätt fort och då vi tog den väg som jag brukar köra när jag ska dit så lyckligtvis hittade vi hem utan problem. Sen var det bara att försöka få i barnen lite kvällsmat och sedan i säng. Båda två var hungriga så kvällsmaten var inga problem men att sedan få E att somna var lite värre. Hon hade ju som sagt sovit i bilen och var därav pigg som en mört.Typ.

1-2 timmar tog det innan det äntligen blev tyst inne i hennes rum och jag kunde sätta mig och slappna av i soffan. Men så mycket sofftid blev det inte, för jag var dödstrött och sängen uppsöktes därför väldigt tidigt.

Det hade varit en lång dag.

Lidandet blev kort, 40 minuter för att vara exakt. Nu blir det tv för hela slanten.

Kram på er!

Det börjar bli kyligt, originally uploaded by PetramedAochE.

15 minusgrader ute och strömavbrott i hela området. Må lidandet bli kort…

Om förra veckan gick i snigeltakt, så har denna vecka gått i geopardfart. Missförstå mig inte, vissa dagar har verkligen känts milslånga, men nu när jag sitter här fredag förmiddag och väntar på att M ska komma hem så känns det som om det inte var så länge sedan han åkte. Jag önskar verkligen att alla veckor kunde kännas så här snabba, men det vet jag är att hoppas på för mycket.

Förra helgen innehöll ju, som ni kanske kommer ihåg, bara en söndag, men nu blir det en lång helg. En HEL helg, och det känns underbart. Kanske kommer vi till och med hinna prata med varandra mellan allt som behöver göras och det är ju en stor fördel.

Jag vet inte riktigt när M kommer hem idag. Han sa igår att han skulle komma hem så tidigt som möjligt, men det kan egentligen betyda allt från kl 12 till klockan 00, så det säger inte så mycket. De håller på med jättemycket viktiga saker på jobbet och igår när jag ringde vid 23.30-tiden så var han fortfarande på jobbet och han skulle nog behöva hålla på ett par timmar till, sa han. Min förhoppning är därför att de hann klart med det viktiga igår och att det då betyder att han kan åka hem tidigt idag, men det kan ju också vara så att de har massa kvar att göra och då blir det nog sen kvällen innan han kommer hem. Det enda jag kan gör är egentligen att hålla tummarna.

Som vanligt på helgerna så kommer jag nog inte hinna med att blogga så mycket , men jag kan redan nu berätta om en rolig grej som ska ske. På lördag ska vi nämligen gå på restaurang och träffa hela halva släkten! De är dem på mammas sida. Vi brukar försöka träffas allihopa runt jul, men i år hade alla så mycket för sig så det blev inte förrän nu som alla  var lediga en och samma dag. Det ska bli riktigt roligt att träffa alla kusiner igen, det var ju faktiskt ett par månader sedan nu. A ska följa med men E, som inte är riktigt restaurangtränad, ska få leka med svärfar undertiden.

Nä, kära vänner, nu får jag nog avsluta. Det börjar lukta lite mystiskt här så jag gissar på att det är någon som behöver en ny blöja. Men om vi inte hörs mer under dagen eller helgen så säger jag det nu:

Ha en underbar helg!!!!

Klockan var sju och det hade blivit dags att lägga barnen. Det hade som vanligt varit en lång dag så det skulle bli skönt att få lite egentid framför datorn och tvn. Om nattningen skulle gå enligt planerat och jag var riktigt snabb sedan när jag duschade så skulle jag kanske hinna sitta i soffan lagom till “Halv åtta hos mig”. Det var min förhoppning.

Allt började bra. Jag gjorde i ordning en flaska välling i köket och tog sedan med mig barnen upp. A gick in i mitt och M:s rum (jag hade lovat honom att han skulle få sova där) för att ta av sig sina kläder medan jag bytte blöja, borstade tänder och satte på E hennes pyjamas. Vällingen hade jag ställt på hyllan över skötbordet och under hela kvällsrutinen sträckte sig E mot flaskan, men den som väntar på något gott…

Jag tog med mig E och vällingflaskan och gick sedan in i E:s rum. Elen i E:s rum är urkopplad efter som vi håller på och renoverar där och då svärfar hade varit här och grejat under dagen så var E:s nattlampa urkopplad från förlängningssladden som slingrade in från hallen. Det var bäcksvart i rummet men tillslut lyckades jag hitta både änden på förlängningssladden och nattlampan, och efter lite fibblande lyckades jag få fram det svaga gröna ljuset som E:s nattlampa genererar. Äntligen kunde jag hitta fram till spjälsängen och försiktigt lägga ner E på kudden.  Jag la snuttefilten tillrätta, såg så hon hade nappen, bädda ner henne under täcket och gav henne sen vällingflaskan. “God natt, min skatt” sa jag och skulle precis smeka henne över kinden när jag hörde ett relativt högt kluckande ljud. *Kluck, kluck, kluck* lät det. Vad sjutton var det, tänkte jag, och drog försiktigt handen över E:s fina kind.

Vad i He…..! Hela E:s kind var alldeles kladdig! Full med välling! Jag drog ur nappflaskan ur E:s mun men fick bara med mig själva flaskan. Locket och nappen satt kvar i E:s mun! På något sätt hade jag missat att skruva åt locket på flaskan ordentligt!!!

“Åh nej…” var det enda jag lyckades få fram innan jag tillslut lyckades defibrillera igång mitt hjärta och påbörja min jakt efter sladden till golvlampan. Ja, golvlampan som skulle hjälpa mig få en överblick över förödelsen.

Efter en inte för lång stund lös rummet upp och kunde kunde äntligen starta min planering över hur jag skulle sanera mitt missöde. Jag startade med att ta hand om E som , antagligen i chock, fortfarande låg alldeles tyst och stilla och sög på nappflasknappen. Jag satte henne på skötbordet och min plan var att försöka få bort all välling med tvättlappar, men efter att ha ålat av henne pyjamasen-som satt som blöt Papier-maché runt hennes kropp- så var inte bara hennes överkropp utan även hennes hår helt nedkletat av denna ljusgrå sörja. Det fick bli en duschning.

“A, det dröjer nog en stund innan jag kommer till dig. E har fått välling över sig så jag måste duscha henne först.”

“Okidoki”, svarade A som den goa killen han är.

Jag greppade en ny pyjamas i garderoben och tog sedan med mig E ner till duschen. Lillan som bara några minuter tidigare var beredd att slå igen de två små blå för dagen och möta John Blund var inte så pigg på att duscha. Hon frös och skakade som ett asplöv när jag försökte duscha av henne allt klet, men hon rörde sig inte ur fläcken utan stod mest och såg förundrad ut. Mitt dåliga samvete nådde oändliga höjder, det var helt och hållet mitt fel att hon var tvungen att stå här och skaka i stället för att ligga och sova så sött i sin varma säng. Varför skruvade jag inte åt locket ordentligt för?!

Tillslut var hon i alla fall ren och fin igen och vi gick vidare ut i köket och gjorde i ordning en ny flaska med välling. Väl upp vid spjälsängen var det dags att ta hand om kaoset i sängen, men lyckligtvis var det inte så farligt som jag hade förutsett utan all välling - som inte hamnat på E - låg på kudden. Jag lyft försiktigt bort kudden, satte sedan ner E i sängen. Därefter tog jag en språngmarsch ner för trapporna till spjälsängen vi har på nedervåningen, tog kudden därifrån, sprang upp igen och fortsatte sen med den nattning som tidigare fått ett så abrupt slut. Denna gång gick det bättre och jag kunde äntligen gå vidare till A som tålmodigt satt i sängen och läste en bok.

A:s nattning gick väldigt mycket smidigare och efter min efterlängtade dusch kunde jag sen äntligen pusta ut i soffan. Jag satte på tvn och bläddrade till 4:an och “Halvåtta hos mig”. De 5 sista minuterna skulle jag i alla fall inte missa.

Vad skulle ni gjort om ni upptäckte att en kompis till ert barn varken torkat sig eller spolat efter att han/hon gjort nr. 2 hemma hos er, och ert barn sen säger att kompisen inte brukar torka sig efter han/hon gjort nr.2 på dagis heller?

Skulle ni ta upp det med dagispersonal el. föräldrar eller skulle ni låta det vara och lita på att någon annan upptäcker problemet?

Barnet i fråga är absolut inte blyg, så det är inte fråga om att han/hon inte vågar fråga om hjälp, utan det är nog mer att han/hon inte orkar eller hinner…

Igår medan jag plockade ur diskmaskinen så dammsög A. Det är en ny grej han har börjat med, han ääälskar att dammsuga! En liten stund varje dag vill han spendera på att dammsuga och jag hoppas verkligen att han forsätter med det fantastiska intresset  under hela sitt liv. Eller åtminstone så länge han bor hemma. Det vore perfekt!

I alla fall, igår medan jag försökte få upp alla rena glas i skåpet så hörde jag plötsligt började A ropa på mig i panik. Han stod bara några meter i från mig, så jag behövde bara vrida huvudet lite till höger för att se honom stå där brottandes med dammsugaren vars munstycke åkt under våran stora tunga röda matta. A försökte med alla sina krafter lyfta dammsugarröret men då den tunga mattan låg på så blev det alldeles för tungt för en liten 5 åring. Dessutom missuppfattade stackarn situationen och med skräck i blicken och panik i rösten skrek han:

“Mamma, hjääälp! Jag håller på och dammsugar upp hela mattan!!!”

Wieee! Se upp i backen!

Va?! Mamsen?! Är du här?

“AVSTIGNING köket!”

Jajustdetja, det var visst här jag skulle av.

Alltså, mamma, sluta larva dig. Inga kort!!

Brorsan! Vad händer?

Åh nej! Shit pommes frites! Inte kittlaaaaaas!!!

Gaaaah! Mamsen, rädda mig!!

Hey, where did you go?

Men du, brorsan.. kom tillbaka! Jag lovar, du kan få kittla mig om du vill alltså. Promise!

Skit också, han försvann.. Vad ska vi göra nu då mammi?

What´s this? En röd/vitrutig orm?

Åh nej, den äter upp mig! HJÄÄÄÄLP!!

Nä, mamma, vet du vad? Det var alldeles för farligt här i köket, jag drar nu.

See you when I see you!

Om jag hade en dålig dag igår så är det inget emot vad jag har idag. Imorse var det så illa att jag funderade på om det överhuvudtaget var någon idé att gå upp, men som förälder så har man inget direkt val.

Igår fick jag reda på att M inte kommer hem förrän kl 21-21.30 ikväll vilket känns som en evighet längre än kl 17 vilket jag trodde skulle bli hans hemkomsttid. Det betyder att det blir ännu en lååång dag av fylld av väntan och längtan, och imorgon blir det en dag fylld av stress eftersom vi då ska hinna med allt jag inte kunnat, orkat eller hunnit göra under veckan. Det är storhandling, tvättning och städning som står på schemat alltså. Härligt sysselsättning så där den enda dagen M är hemma på 12 dagar.

Min dator har gått sönder och maten är slut här hemma. Härligt.

Jag ringde i alla fall mamma förut och frågade om hon ville följa med oss till Mc Donalds och till affären, och som tur var sa hon ja. Jag vet inte om jag hade orkat åka själv idag, men nu vet jag i alla fall att vi kommer få mat i magen och att A kommer kunna köpa lördagsgodis. Det känns skönt.

Nä, nu ska jag inte dra ner eran underbara lördag mer med mitt klagande.

Hoppas att ni har en underbar helg!

Puss och kram

Jag har så himla svårt för att bestämma mig för vilken dag det känns som att det är idag. Jag vet ju att det egentligen är fredag men det känns verkligen inte som fredag för M kommer inte hem förrän i morgon. Men det är inte heller torsdag för torsdag var det ju igår, det är jag säker på. Nä, det måste vara så att det har tillkommit en extra dag denna vecka. En 8:de dag. Frågan är nu bara vad den ska heta…

Jag röstar för “EnförjävlalångochtråkigdagsombarainnehållerväntanpåattdetskablilördagsåM-kommerhem.Fastdåvipssåhardennadagförsvunnitochplötsligtsåharhelgenblivitendagkortareoch- Måkertillbakatilljobbetigenochalltingbliråterjobbitochfylltav-längtanochväntan.”-dagen.

Nu har jag gjort en ny design till Carolina igen! =) Vad tycks?

Funderar på att göra om lite här inne också, men jag kan inte komma på hur jag vill ha det. Har ni några förslag?

kram

Mitt nyårslöfte/förhoppning är att gå ner 5 kg innan sommaren, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska gå till väga för att klara detta. Det är ju inte så att jag öser i mig mat utan de där extra kilona beror nog mest på att jag inte rör på mig tillräckligt. Vilket i sig grundar sig på brist på tid, ork och motivation. Min motion består mest av mitt springande upp och ner i trapporna mellan våningarna här hemma, och det är i o f s  en hel del, men långt i från tillräckligt.

När det gäller maten så äter jag inte så mycket, men jag kan medge att jag inte jämt äter de rätta sakerna. Jag gillar god mat och det händer ibland på kvällarna, efter en jobbig dag eller nattning, att jag “unnar” mig en kaka eller chokladbit när jag egentligen borde ta en kopp te och en knäckemacka. Jag har försökt skärpa mig och jag har faktiskt blivit bättre på det nu sedan jag avlade mitt nyårslöfte, men då jag fortfarande rör på mig för lite så syns det inget på vågen. Tvärt om.

Nu blev det här inlägget inte alls som jag tänkt mig. Ja, det spårade faktiskt ut riktigt ordentligt mot vad jag skulle skriva. Alldeles för seriöst.

Jag tror jag börjar om från början:

Mitt nyårslöfte/förhoppning är att gå ner 5 kg innan sommaren, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska gå till väga för att klara detta. Jag är alldeles för mycket en livsnjutare för att överhuvudtaget vara villig att göra någon förändring i min kost och eftersom tiden då eventuell träning skulle kunna utföras i år krymper ganska så rejält så ser det inte ljust ut på viktnedgångsfronten. Det enda sättet är att sänka min livsnjutarribba och börja äta nyttigt.

Igår när jag och barnen var i affären för att köpa blöjor, så kände jag en himmelsk doft. Det var en sån där underbar doft som kom från något som riktigt ropade “Petra, kom och ät mig!”. Jag kunde inte göra något annat än att följa doften och när jag kom fram så såg jag att det jag känt självklart var grillade kamben! Hur sjutton ska jag klara av att övertala mig själv att jag måste köpa dessa, att det är bra för mig, tänkte jag för mig själv. Men det dröjde inte länge förrän jag kom på det, GI-dieten!! Herregud, det var ju solklart!

Idag går jag på GI-dieten, sa jag högt till mig själv och la sedan försiktigt ner påsen med varma, nygrillade kamben i korgen. När jag sedan gick mot kassan hade jag ett stort leende på läpparna, jag kunde knappt bärga mig från att få börja på min nya diet.

Att jag sedan även plockat på mig en kladdkaka som jag och A delade på till fikat, det kan vi väl ignorera…

Igår kväll upptäckte jag att blöjorna var slut. Jag var 99% säker på att vi hade en hel oöppnad blöjförpackning hemma men tydligen var så icke fallet och jag kände mig lite smått desperat där ett tag. Hur gör jag nu, tänkte jag. A och E stod båda redo att lägga sig och att slänga på dem ytterkläder och åka bort till affären kändes inte så lockande. Skulle jag stoppa in en handduk i E:s pyjamasbyxa och hoppas på det bästa?

Efter ett par djupa andetag så kom jag på att jag nog hade ett par extra blöjor i min väska sen sist vi var ute och fikade med mamma , och efter en nervös koll i väska så såg jag ett par oootroligt uppskattade blöjor. Dessa blöjor betydde att jag skulle klara mig över natten.

Tacka gud för undanstoppade blöjor!

Klockan var 05.00  när M:s väckarklocka ringde igår morse och eftersom jag kände att jag behövde påminna honom om att ta med sig det pappret som jag behövde få kopierat så  blev jag med ens klarvaken. Ett “Puss&Kram- jagälskardig- körförsiktigt- glömintepappret”-senare så var jag fortfarande “pigg” och låg och tänkte på allt sånt där man inte ska tänka på när man vill somna. Ni vet, allt det där som man är som mest orolig över, att något ska hända ens nära och kära…

Detta låg jag alltså och tänkte på kl fem på morgonen och så också när klockan slog sex. När klockan sedan började närma sig sju så kände jag att det här går inte, nu får allt barnen vakna så jag kan krama dem. Precis när jag tänkt den tanken så hörde jag E ropa från sitt rum “Mammaa”.

Puss&kram-byta blöja-väckaA-Puss&kram-duskatilldagisidag!- hjälpamedkläder-nerförtrappen-görafrukost-borstatänder-påmedytterklädder-gåtilldagis-puss&kram-lämnaA-gåhem-pustaut.

När jag kom hem var jag helt slut och så också E. Nu under jullovet så har hon blivit van vid att få välling när hon vaknar vi 6-7-tiden och sedan har hon somnat om och sovit till typ 9. Jag försökte i alla fall hålla henne vaken en tag till eftersom hon måste vänja sig inför den dagen då hon själv börjar på dagis. Dvs. den dagen som nu börjar närma sig med stormsteg…

Tillslut fick hon äntligen sova och då passade även jag på och lägga mig en stund.

Trots min lilla lur där på förmiddagen så vad jag dödstrött redan vid halv nio-tiden på kvällen. Det smärtade i ögonen varje gång jag blinkade och jag kände att sängen lockade otroligt mycket, men trots detta så kom jag inte i säng förrän vid 23-tiden.  Somnade vet jag inte när jag gjorde, för som vanligt när jag är så trött så kunde jag inte somna. Hjärnan och kroppen var helt slut, men ögonen kunde omöjligt slappna av. Klockan gick. A vaknade och hade drömt något. E vaknade och ville ha välling. Sista gången jag tittade på klockan var den 04 och då hade jag fortfarande inte mött John Blund.

Kl 07.15 ringde min väckarklocka och det var dags för ännu en ny dag.

Igår och idag har svärfar varit här och hjälpt M med renoveringen av E:s rum. Det går verkligen framåt med rummet nu så snart är det dags att börja kika på tapeter. Jag har kikat runt lite på nätet men inte hittat någon tapet som känts helt rätt så om ni har några förslag på snygga barntapeter så tackar jag och tar emot =)

Så här såg det ut i fredags. Det stora hålet i väggen ska bli inbyggd garderob och bokhylla, och efter dessa dagars arbete så har hålet förvandlats just till detta och är numera redo för spackling. Dessutom har alla elrör dragits och idag blev även nästan all el klar.

Igår var det strålande sol, klarblå himmel och -16 grader så jag och svärmor passade på att ta med oss barnen ut på en liten pulkatur. Självklart fick kameran hänga med och här kommer lite bilder på vad jag hitta längst vägen.

Vårat hus. Jag längtar sååå till farstukvisten, som förhoppningsvis ska byggas under sommaren, är klar.

Lekstugan är inte fullt så använd nu under vintern som den var i somras, om man säger så

E var redo till max!

A också! Nu ska det bli åka av!

Jajamensan! Se upp i backen!!

Det är egentligen helt sanslöst vad det har snöat på sistone!

Det är så himla vackert när det är så mycket snö och is på träden.

Bokskogen.

En underbar dag!

Finaste barnen i världen!

Två söta små hus.

Otroligt stora snökristaller

Våran stora “jul”gran.

I ett av våra äppelträd sitt fortfarande massor med äpplen kvar.

Det snöade egentligen inte men stod man i närheten av ett träd kunde man råka ut för ett ordentligt snöfall. Otroligt lokalt.

Hemma igen.

Och väl hemma vågade sig även E på en lite promenad i snön.

Men när det gäller snö är det A som är herre på täppan!

Det var allt för idag! Nu ska jag och M titta på film i biorummet. Vi har äntligen fått upp det ljuddämpande draperiet framför dörröppningen så nu kan vi förhoppningsvis se på film även när barnen sover!

Kram så länge!

E har lärt sig jättemycket nya saker bara under den senaste veckan. Det är helt otroligt att hon bara på ett par dagar känns som hon blivit jättestor och hon har verkar ha fått mycket bättre kroppskontroll och förståelse. I vanlig fall när hon får tag i lite papper så brukar hon riva sönder i minsta småbitar, men idag när hon hittade ett ark hushållspapper på bordet så tog hon det och började torka med. Hon torkade soffbordet, hon torkade soffan, hon torkade sig i håret, hon torkade stolarna och hon torkade pappas ben. Ja, hon höll på där med pappret en jättelång stund innan hon tillslut återgick till sitt vanliga beteende och rev sönder det i tusen bitar och spred runt det över hela vardagsrumsgolvet.

En annan sak som hon har börjat med på det senast är pussar. Från att ha varit ytterst snål med pussar så har hon blivit riktigt pussig, och nu mera får jag dagligen pussar från min lilla sessa. Den allra finaste pussen fick jag i förrgår när jag precis hade bytt blöja på henne. Jag ställde henne upp på skötbordet och drog upp hennes byxor när hon plötsligt gav mig en stor puss på kinden. Det var en riktig puss också, ni vet en sån där  med riktigt pussljud! Efter pussen så tittade hon mig i ögonen och gav mig sen en stor kram. Herregud alltså, jag bara smälte!

Hon har upptäckt vad roligt man kan ha med korgar och lådor och sånt också. Med lite smidig gymnastik så kan man nämligen sätta sig i dom! Allt går att sätta sig i, i alla fall med lite vilja och anamma. Lådor, korgar, papperspåsar, upp-och-ned-på-vända pallar, läragå-vagnar, dockvagnar etc. Eller ja, dockvagnar är inte alltid så bra. Lutar man sig åt fel håll kan de nämligen välta. Det har E fått erfara ett par gånger. Men skam den som ger sig, någon gång kan det ju fungera.

Nenne - vet ni vad det betyder? Här hemma har ordet två betydelser. Ibland när jag säger nejnej till E så härmar hon mig och säger “nenne nenne” samtidigt som hon skakar på huvudet, men sen igår har det fått ytterligare en betydelse. Igår började hon nämligen med att peka på näsan och säga “nenne” när man frågar henne vart näsan är! Hon är fantastiskt duktig min lilla tjej! Jag är så stolt! När jag berättade detta till M i telefon igår så sa han att det bara måste varit en tillfällighet, men idag har hon gjort det flera gånger så jag tror absolut att det varit med mening. Nästa grej hårdträna henne på är magen. Under vilken bvc-kontroll är det de ska kunna  peka på magen?Vill ju inte riskera att hon får underkänt… Jag kommer ihåg när A var liten och jag dagen innan en bvc-kontroll läste i boken att han under besöket skulle kunna peka på magen. Vi hade inte alls ens diskuterat magen med A innan dess(men han kunde mycket annat såklart) så det blev verkligen hårdträning under kvällen. Som tur var klarade han det galant, som den stjärna han är, och vi fick gå hem med högst betyg! Jaja, man får inte betyg på Bvc, men hade man fått det så hade han absolut fått högsta betyg. Det vet jag.

Nä, nu börjar klockan bli mycket här. Måste börja förbereda för Let´s Dance! Ska ni titta?

Puss och kram så länge!

Usch, jag har inte sovit bra inatt. Drömt mardrömmar hela natten om vakande över döende barn. Jag har dock varken drömt om att A eller E skulle vara döende, men om om nära och käras framtida barn. Usch, det har varit en hemsk natt.

Jag måste verkligen försöka skaka av mig detta nu och ta tag i dagen. M kommer hem idag och innan dess hoppas jag hinna duscha. E ska sova middag nu och A behöver lite mellanmål, men om E fortfarande sover när duschen är gjord och A är mätt så lovar jag att komma in och berätta om alla nya framsteg E har gjort det närmsta dagarna. Hon är så duktig min lilla älsklingssessa!

Idag har himlen fått en ny ängel.

En liten pojke som inte ens fick fylla ett år förlorade i morse sin kamp mot cancern. Den cancer som på relativt kort tid spridit sig  som en löpeld i hans hjärna. Nu slipper han all smärta. Nu slipper han alla mediciner. Men han kommer att bli saknad av många.

Mina tankar går till min svägerskas svägerska, hennes familj, släkt och vänner. En särskild tanke till den lilla 2 årige kille som i morse förlorade sin lillebror, men som alltid kommer ha en liten skyddsängel på sin axel.

Trots att jag inte känner familjen personligen så känns det hela väldigt nära. Jag har under hösten och vintern fått fortlöpande information om sjukdomens utveckling och trots att det tillslut bara fanns en utgång så har jag alltid haft hopp om att det ska lösa sig på något sätt. Hopp om ett mirakel. Men det kom aldrig.

Inga barn ska behöva lämna jordelivet så här tidigt. Cancer ska inte få ta våra barn i från oss. Skänk pengar till Barncancerfonden

Min svägerskas svägerska, Malin, har en blogg där ni kan läsa om familjen: Var inte rädd mitt barn

De har även varit med i ett reportage i tidningen Barn&Cancer: Han är stark, vår lille hjälte

Det är inte ofta det är lugnt och skönt här hemma hos PetramedAochE, men nu är det det. M har åkt tillbaka till jobbet, A är uppe i sitt rum och leker och E sover. Dock tror jag inte att det håller sig så här lugnt länge till, för om jag känner den lilla prinsessan rätt så borde hon vakna nu snart.

M åkte ju som sagt tillbaka till jobbet tidigt i morse. Egentligen skulle han inte komma tillbaka förrän på lördag, men han ringde förut och berättade att han kommer hem redan på fredag! Super! Det är en så himla stor skillnad mellan en helg på 2 dagar och en helg på 1 dag, plötslig kan man kanske hinna med och göra något också!

Nästa helg efter det blir dock inte lika rolig. Då jobbar han nämligen lördag.

Idag har jag varit duktig. Jag har nämligen lagat min mobil som varit kaputt i över en vecka. Det var eg. inte så svårt att laga den, jag startade bara om den och vips så fungerade det både att ringa och sms. Att jag inte kom på detta superbraiga knepet tidigare, då kanske även jag kunnat skickat(och kanske också fått) nyårs-sms. Men nä. Kanske beror det på att jag är lite dum-lat. Jag orkar helt enkelt inte prova utan tänker att jag tar tag i det sen någon annan dag. Men idag var jag, som sagt, duktig och gjorde det.

Men det är inte slut med duktigheten där. Jag har gjort mer saker! Jag ringde nämligen två viktiga samtal som jag också skjutit på ett tag. Dock fick jag inte svar från något av ställena så jag känner mig lika oviss som innan.

Det första stället jag ringde till var allergimottagningen. E fick, som ni kanske minns, en allergichock för ett par månader sedan, och på sjukhuset sa de att de skulle skicka en remiss till allergimottagningen. Jag vet inte om denna remiss kommit på villovägar eller vad som hänt, för vi har fortfarande inte fått någon bekräftelse från mottagningen om att remissen kommit fram. Läkarna som hade hand om E under allergichockstillfället sa till oss att de trodde att det var ägg som E inte tålde och att hon inte får äta det förrän hon blivit testad på allergimottagningen, men man vill ju ha klara besked. Speciellt nu när hon snart ska börja på dagis. I alla fall, så idag tog jag tag i saken och ringde växeln på sjukhuset och bad dem koppla mig till allergimottagningen. Men då hade de något möte eller något sånt idag så jag får ringa tillbaka i morgon…

Ställe nummer två var dagis.För ett tag sedan fick jag reda på att E har fått dagisplats på samma dagis som A, fast på småbarnsavdelningen! Jag är så grymt glad över detta så det inte är sant, ja menar, vi bor ju försjutton grannar med dagis! Innan jag fick reda på denna glada nyhet så hörde jag flera som hade sökt dit men inte fått plats, så jag var grymt nervös när jag fick antagningsbrevet. Men det gick som sagt vägen! I alla fall, i dag tog jag tag i saken och ringde till dagis för att få reda på tiderna för inskolningen. Men då hade de precis kommit tillbaka från julledigheten idag, och därför inte hunnit planera det än så de skulle höra av sig nästa vecka…

Jaja, nu ska jag inte svamla mera, men duktig har jag varit! Nu kom A precis ner och sa att han var hungrig så nu blir det matlagning hemma hos familjen PetramedAochE.

Puss och kram sålänge!

Ett nyårsinlägg skulle man kanske skriva men det hinner jag inte nu för nu ska jag ta familjen med mig och knalla iväg till kvällens nyårsfirande.

Men…

G O T T  N Y T T  Å R  på er alla underbara människor!

Kram

Vi hörs mer nästa år!

2010 here I come!!

etc. etc…

Dagen den 24 december började med att en uppspelt liten A smög ner för trappan för att se om tomten hade varit här under natten. Tassande smög han fram och kikande in i rummet där vi placerat vår fina gran och hängt upp barnens julklappsstrumpor.

Tomten hade varit där! Ett stort leende växte fram i A:s ansikte när han öppnade sitt morgonpaket. En stor Donkey Kong monster truck! Han hjälpte E att öppna sitt paket och där fanns en leksakstelefon! Tomten gjorde två barn mycket glada den där morgonen den 24 december.

För A:s föräldrar var det mycket att göra denna förmiddag. Det var mycket som skulle göras i ordning inför gästernas ankomst. Men när klockan närmade sig 12.30 var allt klart.

Pepparkakshusen stod på sin plats, dekorerade och fina. A:s hus i mitten, mammas till vänster och pappas till höger. “E får bo i mitt hus om hon vill”, sa A.

Bordet var dukat. I år behövdes inte extrabordet tas upp, för i år var det inte så många gäster som hade möjlighet att komma till oss på julafton. A:s farfar - brandman - var tvungen att jobba, A:s morbror skulle fira julen med sin flickvän och A:s gammelmormor skulle fira julen hos A:s mammas morbror och hans familj. Det skulle “bara” komma tre gäster denna 24:e december.

Trots antalet gäster blev det många klappar under granen.

Väldigt många klappar!

När klockan slagit 13 var det dags att äta och julmat av alla de slag dukades fram. Köttbullar, prinskorv, revben, janssons, sylta, sill, ägghalvor, julskinka, aladåb, lax m.m m.m. Allt man kunde tänkas vilja ha fanns att plocka åt sig av.

Barnen var finklädda, och mamman i huset ville föreviga det med ett fint foto på A och hans syster E, men E vägrade…

..och de fina små skorna åkte av relativt med en gång.

Efter maten var det dag att titta på Kalle Anka. E tyckte nog inte att det var så bra för hon satte sig demonstrativt med ryggen mot, knaprandes på ett smörgåsrån.

Efter Kalle kom tomten på besök. A:s pappa hade dumt nog precis åkt iväg till affären för att köpa lite godis att kunna skicka med tomten på sin färd, så han missade besöket. Himla typisk, speciellt när affären till och med var stängd!

Men A:s mamma försökte i alla fall föreviga besöket så pappa kunde få se i efterhand, men återigen vägrade E. Hon tyckte att den skäggiga gubben var läskig…

…och slet sig vid första bästa tillfälle.

Men A vågade i alla fall. ” Tomten är faktiskt snällast i hela världen, men det har inte E lärt sig än” sa han.

Efter att tomten delat ut de julklappar han hade i säcken var han tvungen att fortsätta sin färd till alla andra snälla barn, därför bad han A att dela ut de julklappar som låg under granen. Detta gjorde A med glädje, och då var det ju himla bra att han under året läst sig att läsa så bra!

Efter att alla julklappar delats ut åts det Ris á la malta och där efter blev det lite prat i soffan för de vuxna och invigningslek med julklapparna för de små. Men efter en stund hade klockan blivit mycket, och gästerna åkte hem. Barn, och lite senare också föräldrar, gick och la sig. Alla mycket glada, men också mycket mycket trötta efter en alldeles, alldeles underbar julafton!

Jag: A, tycker du att det är bra att mamma och pappa är kära i varandra?

A: Nä!!

Jag: Varför inte det?

A: För jag vill att ni ska vara kära i mig!

Detta inlägg skulle egentligen skrivas i fredags men som ni ser i inlägget under så blev det något fel och inlägget försvann. Därefter har det dröjt ända till idag innan jag orkat skriva om inlägget. Men här kommer det äntligen!

Det är något konstigt med E:s rum. Trots att elementet står på för fullt så är det alltid jättekallt nu på vinter. Alla andra rum har en normal temperatur, men inte E:s. Jag vet inte varför det är så här, men jag antar att de två stora fönsterna producerar något sorts kallras, och det att vi inte har så mycket möbler där inne (pga att vi är på väg att börja renovera rummet) hjälper nog inte det hela.

Igår när jag skulle lägga E så var det iskallt i rummet. Fullständigt iskallt! Jag försökte leta upp en termometer men hittade ingen så det fick bli mattermometern som jag la där inne på golvet vid E:s säng.

12 grader!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är ju sannslöst kallt!

Därinne kunde ju verkligen inte E sova, speciellt inte när hon var sjuk!

På nedervåningen har vi en spjälsäng där E sover på dagen och där fick hon sova inatt. Jag sov här nere på soffan och A sov inne i min och M:s säng. När jag skulle förklara vårt sovarrangemang  för A igår kväll så utspelade sig följande samtal:

Jag: E ska sova där nere inatt så jag måste sova på soffan.

A: Jaa, då kan jag också sova på soffan!

Jag: Nej, det kan du inte, men jag tänkte att du kunde få sova i mammas och pappas rum om du vill.

A: JA, det vill jag!

Samtalet fortsatte i sängen efter att godnattsagan blivit läst…

Jag: Är det säkert nu, A, att det är okej att du sover själv här uppe?

A: Ja, jag tycker att det är bra att du sover där nere.

Jag: Jasså? Varför då?

A: För då slipper jag höra de hemska de hemska ljud som kommer när du snarkar.

Jag: Va?

A: Ja, för jag blir rädd då.

Jag: Det var ju inte bra.. Hur låter det då?

A: Jag vet inte…men det låter jättefarligt…

Jag: Jättefarligt? Hur då?

A: Hmmm….kanske som om en gris slåss med krokodil..

Jag: Hahahaha! En gris som slåss med en krokodil? Det låter inte bra.

A: Nä, det är jättehemskt.

Jag: Men har ju sovit i min säng massor av gånger, är du rädd varje gång då?

A: Ja….nästan i alla fall…

…

A: Du mamma, om du kommer upp och lägger dig här, då vill jag sova i mitt rum.

Hahahaha, ” Som om en gris slåss med en krokodil”!! Jag tänker på ljudet som grisar ger ifrån sig om de blir jagade eller upplyfta etc., ni vet *Euiiiiiiiiiiiiiiii*, blandat med vanliga grisgrymtningar samt ljudet från krokodilen när han slår igen sina stora käftar. Stackars M!!!!

Jag frågade faktiskt M om detta (genom MSN) och hans svar på det hela blev “Hahahaha, nä, det skulle vara en väldigt liten krokodi i så fall”. Så nu vet jag inte vad jag ska tro.

Ps. Sen i fredags när inlägget, som sagt, “skrevs” så har vi köpt ett fristånde elelement som vi ställt i E:s rum och det har efter det blivit jättevarmt och skönt där inne. Ds

*IMT*

Man kan kanske tycka att E borde vara färdigsjuk för i år, men Nej. Hon är fortfarande förkyld och sedan igår kväll så har det även satt sig på magen. Hon är jättedålig i magen, lillpluttan.

Sent igår kväll, precis innan jag skulle gå och lägga mig, så vaknade E och hade bajsat ner hela sig. Det var bara att så smidigt som möjligt försöka få av pyjamasen och blöjan och sedan direkt in med henne i duschen. E tyckte att detta var ett mindre roligt uppvaknande, men det var absolut nödvändigt. Sängen klarade sig förvånansvärt bra. Täcket fick slängas i tvätten och så även lakanet, men resten klarade sig.

Även idag har magbesväret  fortsatt. Ett otal antal byxor har slängts i tvätten och eftersom hon går omkring och småpruttar hela tiden så luktar det allt annat än hallon här hemma.

Nu har en(eller ja, egentligen flera) fråga(/or) till er. Vad ska jag ge henne att äta? Ska jag förresten ge henne något att äta överhuvudtaget eller ska jag bara försöka med vatten? Vad är snällt mot magen?

Det snöar ute.

Jag känner mig lite splittrad i om jag är glad över snön eller inte.

Jag gillar snö, jag vill ha en vit jul, men inte just idag.

M har sagt att han kommer hem ikväll och stannar över natten, men bara om det inte är för mycket snö.

Så Väder-Tone, vad säger du om ett uppehåll i snöandet i ungefär ett dygn? Sen är det fritt fram.

Ska vi bestämma det?

Schyssta?

Det är många saker man vill hinna med under julmånaden och i helgen tog vi tag i två av dem. Det årliga besöket på Lisebergs julmarknad och julklappsinhandling!

Vi började med julmarknaden.

När vi kom dit var det jättelång kö för att komma in, men vi koncentrerade oss på att följa stjärnan och vips var vi inne.

Som sig bör på en julmarknad på Liseberg var hela parken upplyst av många många många mååånga lampor.

När vi strosade runt bland alla bodar och tindrade med ögonen mot alla ljus så såg jag plötsligt en krubba i ögonvrån. Jag gick lite närmre och så då att det inte var någon annan än självaste jesus och hans päron som satt där.

Jag gick fram för att hälsa med tvärstannade när jag såg att det lilla jesusbarnet var alldeles gråblå och så helt stel ut i ansiktet! Sakta backade jag undan. Detta var verkligen ingen tid för att be om autograf, förstod jag..

Ofta när vi är ute på äventyr blir E fast i vagnen…

…men någon var ju tvungen att rasta farfar så det arbetet tog E på sig.

Både farfar och farmor var lite busiga och försökte rymma, men E fångade snabbt in dem, tog dem hårt i handen  och sa med sträng röst “Nu följer ni med här som snälla farföräldrar!”

Under ett träd stod tomten med sin röda dräkt och vita skägg och tittade på alla snälla barn som gick förbi. Men plötsligt hände något. Tomten öppnade sin famn…

…och en A fångades in.

E och M tyckte “tomten” var lite konstig. Jag vet inte riktigt vad de menade med det…

Jag ville ta en tur i sagoslottet men det vill inte A, så jag fick bara kolla på det på håll..*snyft*

I slutet började A frysa och ville åka hem, men jag ville ta ett kort på honom framför de snöbeklädda granarna först. “Stå nu här och se glad ut”, sa jag till honom.

Efter fotot blivit taget tog vi oss mot utgången och begav oss hemåt. Alla var trötta. Trötta, men mycket mycket nöjda.

På söndagen körde vi hem barnen till svärisarna och jag och M åkte sedan vidare till köpcentret i grannstaden. Vårat mål var att inom så få timmar som möjligt handla ALLA julklappar och jag måste säga det, vi lyckades i alla fall relativt bra! Efter ca 4-5 timmar var julklapparna inhandlade och vi kunde köra hem till svärisarna igen för att mumsa i oss lite traditionell söndagmiddag. Vi var trötta. Trötta, men mycket mycket nöjda.

Förlåt för mitt lilla blogguppehåll men vi har haft fullt upp i helgen. Dessutom är E sjuk och sover vääääldigt dåligt på nätterna så jag har liksom inte ens orkat fundera på att blogga. Nu har barnen precis somnat så jag tänkte sätta mig lite i soffan och andas ut, men ev. återkommer jag senare ikväll och berättar om helgen, eller så får det bli någon annan dag.

Hoppas att ni har en underbar kväll!

På återseende!

kram

Varje jul sedan A föddes så har vi haft en standardjulklapp som getts till alla de närmsta. En fotoalmanacka.

Förra helgen när julkorten, som även brukar användas som decemberkort, äntligen blivit tagna så var det då dags att sätta sig och försöka få ihop en almanacka för 2010. I år var det dock väldigt svårt att välja bara ett kort till varje månad, för i och med bloggen så har det blivit så att jag tagit måååånga kort, och helst skulle man ju vilja ha med allihop.

Allihop. Jag sög på tanken en stund där jag satt i söndags och bläddra bland korten, och sedan bestämde jag mig för att göra just detta. Ja, kanske inte välja allihop, men att göra ett collage till varje månad där just de där mest minnesvärda händelserna som hänt just den månaden under 2009 fick vara med.

Så fick det bli och jag gick genast in på önskefoto för att se hur stort fotot skulle vara så att jag skulle få till rätt bas på collaget redan från början.18 x 24 cm.

Det tog lång tid för varje collage att bli färdigt. Först skulle man ju välja kort, sedan redigera varje kort, beskära, fixa till rätt storlek, flytta över fotot till collagebasen, fixa till ramar och skuggor etc.etc. Ensam som jag är på vardagarna så hade jag ju inte heller mer än ca 2 timmar varje kväll som jag kunde lägga på det här, men jag ville så gärna få till det här med collagen så jag kämpade och kämpade. I Onsdags hade jag fått klart 6 st och det kändes som målsnöret var i sikte. Ganska så långt borta, men det var där.

Igår när E låg och sov sin middagslur så fick jag för mig och prova att ladda upp collagen på önskefoto. Egentligen vet jag inte varför, men kanske var det för att jag tyckte att de såg så små ut där när jag grejade med dem i photoshop. Jag ville se så de inte såg dumma ut i själva almanackan.

När man laddar upp bilder på önskefoto så syns det en liten ruta i hörnet på de foton som uppfyller de krav som behövs. Det syntes ingen liten ruta vid mina collage.

Mina collage som jag suttit med under mååånga timmar hade otillräcklig upplösning.

Jag tror jag dog en stund.

Målsnöret försvann.

Helt.

Under resten av dagen gick jag runt med en förhoppning att allt skulle lösa sig på något sätt. Att räddaren i nöden skulle komma på sin vita springare och en färdig almanacka i högsta hugg. Men icke. När klockan blev åtta och den där rädda nöden fortfarande inte dykt upp, bestämde jag mig för  att ta saken i egna händer. Jag skulle göra om alla de 6 månader som redan vara klara - gör om, gör rätt- samt ytterligare minst två månader, och jag skulle göra dem nu med en gång. De skulle bli klara och det oberoende om det tog hela natten.

Jag började med en gång och jag jobbade, jobbade, jobbade och jobbade. Sedan jobbade jag och därefter jobbade jag lite till. Tilläggas kanske bör att E natten innan - som jag skrev i förra inlägget - hade vaknat varannan timme så jag var redan från början riktigt riktigt trött. Men jag laddade upp med godis och körde järnet ändå.

När klockan slog 02 så hade jag lyckats med mitt mål - 8 månader var klara. Jag tog och valde ut de bilder jag ville ha till den nionde månaden men sedan fick det vara nog. Jag gick och lade mig.

Ungefär 5 minuter efter att jag lagt mig hörde jag att E vaknat och låg och diskuterade med sig själv i sitt rum. Jag låg på helspänn och velade fram och tillbaka om jag skulle gå in till henne eller inte. Men ganska så snart så somnade hon om igen och jag slöt ögonen igen.

Jag borde varit jättetrött men istället var jag hur pigg som helst. Jag låg och funderade på allt och ingenting, titta på klockan med jämna mellanrum och såg hur mina sömntimmar bara blev mindre och mindre. Ca kl 03.30 vaknade E och hon ville inte somna om förrän hon fått välling, men efter det lyckades även jag gå John Blund tillmötes. En timme senare vaknade hon igen men hon lyckades som tur var somna om av sig själv så jag slapp för en gång skull droppa ner fötterna på det kalla golvet, men likväl tog det ju en stund innan jag somnade om.

När klockan var 6.30 var det dags igen och denna gång var hon pigg som en lärka när jag kom in till henne, och A kom genast upp när han hörde mig och frågade om det var dags att öppna luckan 11 på legokalendern. Morgonen var kommen.

Ungefär 2 timmars sömn blev det sammanlagt under natten, och dagen har gått i trötthetens tecken. Det har inte blivit mycket gjort, men jag är glad ändå. 8 fungerande månader är klara och de återstående 4 ska bli färdig under helgen. Målsnöret är nära igen!

Inatt har lilla E vaknat en gång i timmen. Hon har hostat och andats jättetungt, men varje gång hon vaknat har hon med eller utan välling somnat om. När klockan blev sex så kändes det inte värt att försöka få henne att somna om så då gick vi upp. Vi får väl se om vi kan få sova lite igen nu efter att vi varit och lämnat A på dagis kl 8.30. Jag hoppas på det i alla fall.

E:s lilla näsa börjat rinna igen också och det rinner hela tiden så jag får verkligen ha pappret i högsta hugg. Hon känner sig nog väldigt sjuk för hon är så ledsen och ingenting är roligt. Man vet ju själv hu jobbigt det är under den period under en förkylning när det bara rinner och rinner och det blir ju inte mindre jobbigt när man inte kan torka näsan själv.

Jag undrar verkligen när det är tänkt att hon ska bli frisk, jag menar nu har hon ju varit sjuk i drygt en månad så man tycker ju att viruset borde ta och försvinna snart.

Nä, nu ska jag inte svamla mera för nu är det dags att gå bort med A till dagis.

Hoppas att ni har sovit gott!

kram