Missa inte den nya fliken i menyn – ”Presentbageriet”!

Ett hobbyföretag har nämligen startas här hemma, och halva vardagsrummet har därav fyllts med grejer som med lite pill och fantasi ska bli till finfina presenter åt småbarnsföräldrar över hela Sverige. Så nu sitter jag bara här i soffan och väntar på att beställningarna ska trilla in i rasande fart…

Jaja, vi får väl se hur det blir med det, men det man kan ju hoppas i alla fall =)

E tog sin dockvagn och gick ut i köket. Tydligen skulle hon skulle till jobbet och lämna bilen. Sen kom hon tillbaka med en leksakstelefon och sa att det var jag som var på bilden. ”Det är du när du är liten. Du kastar boll”, sa hon. Själv tyckte jag att det såg ut som en hund men jag kan ha fel…

Minns ni när E på vägen till A:s fotbollsträning i våras komponerade en egen låt? Hon har under sommaren utvecklat den lite mer och här ska ni nu få se slutresultatet.

Ps. E, säger sitt namn i videon men det kan ni väl ignorera-det är ändå lite halvfel. Ds.

Ps2.Sen får ni bortse från stöket i bakgrunden. Jag håller på att sortera gamla barnkläder och igår när videon filmades låg allt utspritt över hela golvet. Jag har numera organiserat stöket lite bättre. Ds2

I alla fall, här kommer det ni väntat på! E som framför hiten ”Maten på faten”!!!

På E:s dagis finns det en liten ettåring som, var gång vi kommer och ska lämna E, springer fram och ska hälsa på oss. Oftast är grinden stängd till kapprummet och då står hon där och ”skakar galler” den lilla sötfisen.

Idag när jag skulle lämna E-liten så stod ettåringen som vanligt där och väntade på oss medan jag klädde av E ytterkläderna. A var, som alltid, med, men bara efter en liten stund gick han ut.

När jag kommer ut sitter han på en bänk och ser alldeles uppgiven ut. Följande samtal sker.

A: Mamma, det där barnet kommer alltid när vi är där. Jag tycker inte det är roligt.

Jag: Hon kanske gillar oss.

A: Men jag gillar inte henne, jag vill inte att hon ska vara där.

Jag: Varför det? Hon går ju på dagiset där med E, hon kommer alltid vara där.

A: Men mamma, hon behöver inte komma när vi kommer hela tiden. Jag vill verkligen inte det…

Jag: Men vad gör hon som är så farligt då, tycker du att hon är läskig?

A: Hon stirrar på mig. Hon stirrar på mig precis hela tiden!

Jag: Jasså?

A: Jag gillar inte när någon stirrar på mig…

Mycket har hänt sen sist. Sommaren både kom och gick, och det har varit mycket glädje men tyvärr även en hel del sorg. Stor sorg. Jag tänker inte gå in mer exakt på vad som hänt, men tänk på att vara rädda om varandra. Tänk på att livet är så fruktansvärt skört, så glöm inte att ta vara på och uppskatta det ni har för det kan ändras så ofantligt mycket på bara ett litet litet ögonblick.

Livet går vidare men minnena består. Jag kommer aldrig glömma.

Lever bloggen fortfarande?

Ska jag kanske komma tillbaka hit?

Frågorna är många…. men är svaren ”Ja”?

Ja, jag tror nästan det. Det känns i alla fall så just nu, en regnig tisdagkväll.

…

Vi kör!!

Huvudvärk+Trötthet+Treo+Coca Cola= Fotbollsträning med A och inhandling av mat?

Hoppas det…

Jo ja, det var ett tag sedan. Jag hade en liten behövlig paus, så att säga, men under denna paus har det hänt så mycket så jag skulle behöva sitta i en evighet om jag skulle berätta allt utförligt för er. Vi tar en punktlista istället.

• E fick scharlakansfeber IGEN.
• Vi var och hälsade på vid några kompisars sommarstuga.
• Jag köpte varken ny sladd eller ny dator men det inhandlades bl a 9 par skor under vår shoppingtur på fredagen.
• Jag fick praktikplatsen jag var på intervju för och började dagen efter så nu sitter jag med vektorgrafik på en reklambyrå hela dagarna =)
• Jag blev förkyld och har nu varit det i en vecka. Att börja på en praktikplats där man ska jobba med program man aldrig jobbat med förut och är så förkyld att man inte kan sova på nätterna är inte en ideal start. Men jag har gjort mitt bästa =) Nu mår jag bättre så nästa vecka kommer bli kanon!
• Två av mina bröder tog studenten i fredags!! Stort grattis Andreas och Daniel!

Teknikern som ska bli Ekonom och Esteten som ska bli Rockstjärna!

Alltså, persilja.

Vem kom egentligen på det? Det är ju aldrig gott.

Idag ska det bli 25 grader varmt ute och det firar vi genom att åkabort till köpcentret och shoppa. Sommarkläder och sommarskor till barnen ska inhandlas och har jag tur så hittar vi kanske något mer till lekstugan också. Så snart färgen har torkat ordentligt från gårdagens målning ska här inredas!!!

Jag måste nog förresten gå ner i källaren och kolla vad vi redan har innan vi åker ut. Jag började handla inredning till lekstugan redan för två år sedan så jag har helt glömt bort vad som ligger i lådorna där nere. Tror vi har köpt det mesta så det är nog bara lite hyllor och sånt kvar. Och plastad vajer. Och gardintyg. Och något mer.

Lekstugan under uppbyggnad

De första lekstugeprylarna för två år sedan

Jag har inget att blogga om idag. Har inte gjort någonting. Eller jo, jag har målat insidan av lekstugan en tredje och sista gång, men annars har jag inte gjort något.

Vi får hoppas på bättre lycka imorgon.

Sent igår sa det PANG här hemma och strax därefter började det lukta bränt. Först fattade jag inte vad det var som hänt men tillslut visade sig att det var laddaren till min dator som hade pajat. Helt kaputt. Igen.

Det var ju inte längesedan jag köpte en ny laddare, och det var heller inte länge sedan hela batterimockajongen inne i dator lossnade totalt så M var tvungen att utföra en oerhört komplicerad och ärrbildande operation på gamla Bettan. Men hon överlevde den krisen. På en hårsmån. Men som ni kanske förstår så känner jag inte att det riktigt är tid för ännu en kris för henne. Inte än.

När M började på sitt nya uppdrag fick han ännu en jobbdator så just nu sitter jag med hans gamla dator, och är därför inte helt bortkopplad från ”verkligheten” denna gång. Men med denna datorn känner jag mig faktiskt mer handikappad än vanligt. Tangenterna sitter inte som jag är van vid och jag vet inte hur många gånger jag råkat trycka på Caps Lock istället för A och skrivit många långa meningar innan jag upptäckt mitt misstag. Känsligheten för muspekaren är inte heller som på Bettan, så det känns som jag drar runt på en 100 kilos tyngd över skärmen så fort jag ska klicka på något. Oerhört kämpigt. Men det allra värsta är att jag inte har mina program. Mina kära kära gamla program som gör mitt datorliv värt att leva. Photoshop, mitt älskade Photoshop….

På tisdag ska jag på en intervju inför en praktik och för att få denna praktikplats är det två program, förutom Photoshop, de vill att man ska kunna. Två program som jag visserligen har hört talas om, men som jag bara har just det. Hört talats om alltså. Min tanke är ju då att jag ska försöka lära mig dem nu under helgen. Lite lätt så där. Hur svårt kan det var liksom. Så förut satte jag mig och skulle ladda hem Trials av programmen hit till M:s jobbdator, men jag kom inte så långt för redan när det första programmet skulle installeras så sa dator ifrån att den var full. Ja, alltså full som i att det inte fanns tillräckligt med utrymme. Och inte kan jag ju ta bort något annat heller för det tror jag inte M skulle uppskatta. Men jag är inte förvånad direkt, varför ska saker och ting bara flyta på när man kan anstränga sig till det yttersta i stället? Den senaste timmen har jag suttit och läst programtutorials, men jag måste säga att det skulle kännas lite bättre att kunna prova sig fram rent praktiskt också, istället för att bara läsa teori…

Det får blir att åka och köpa en ny laddare till min dator typ idag.

Eller så köper jag en ny dator istället.

I söndags när vi åkte hem från Stockholm ville vi försöka åka så långt som möjligt innan vi stannade för att äta. Detta resulterade i att vi sista timmen inte gjorde annat än att pratade mat, och då framförallt hur god maten hade varit på bröllopet dagen innan. Det underbart möra lammet som bara smälte i munnen. Mmm, jag blir hungrig bara jag tänker på det.

Bubbelmingel och tipspromenad medan bröllopsparet hade fotosession med bröllopsfotografen. Leende flickor gick runt och fyllde på glaset så fort det blev tomt =) Efter tre glas ställde jag ifrån mig glaset, kände att jag kanske skulle ta det lugnt så här på tom mage, men sedan så skulle man ju ha glas i handen på gruppfotot och lite senare var det ju den traditionella bröllopsskålen 5 glas bubbel blev det tillslut. Go och glad, lagom till det var dags att slå sig ner för bröllopsmiddagen =)

Förrätt: Halstrade pilgrimsmusslor med parmakrutonger och blomkålscreme

Riktigt salt och gott! Jag älskar förrätter med mycket smak!

Huvudrätt: Olivfärserade lammytterfilé med timjansky, parmaskinkslindad sparris, ugnsbakade betor och rostad mandelpotatis

Verkligen såååå himla gott! Och lammet som sagt! Mmmmums!

Efterrätt: Fläderblomssorbet med mynta-och cointreaumarinerade jordgubbar samt honungsflarn

Riktigt gott med en syrlig och fräsch efterrätt efter en relativt tung huvudrätt!

Den fina bröllopstårtan var dekorerad med Nadjas favoritblomma orkidé som fanns med som en röd tråd genom hela bröllopet.

Riktigt smaskig var den!

Bilden är tagen på M:s bit då jag själv inte blev gift(tårtbiten låg ner). Men jag fångade ju faktiskt buketten så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det…

Nu ligger maten… på faten

Jag gillar… stora killar

 

E 2.5 år sitter i vagnen och sjunger en egenkomponerad låt på väg till A: s fotbollsträning

När Nadja berättade att hon skulle kasta brudbuketten till alla ogifta damer senare under kvällen tändes det genast en gnista. Efter 12 år som ”flickvän” känns det ju onekligen som att det är dags att ta steget vidare, visa världen att vi planerar att vara tillsammans hela livet. Om de inte förstått det än…Och då det inte finns en endaste gnutta ”Bröllop” i M:s tankar så tänkte  jag att fångandet  av en brudbukett kanske är exakt den där grejen som kan få honom känna pressen, inte bara från mig utan även från omgivningen. Och alla vet ju att press är den bästa anledningen till att fria.

Så redan då började jag planera hur jag skulle knipa den betydelsefulla fångsten.

Det första steget var ju att övertyga alla andra ogifta tjejer där varför jag var den som behövde den mest, så så fort jag hörde någon nämna brudbuketten var jag framme och sa att det där kan de glömma. Jag vet inte om det funkade för konstigt nog hade de andra också anledningar till varför de behövde buketten…

…

När det efter tårtan då var dags samlades bruden och alla förväntansfulla tjejer på dansgolvet. Jag vet inte alls hur många som stod där framme, och jag vet inte alls hur många det var som faktiskt hade planerat att fånga den, för för mig var det bara Nadja, buketten och jag som var där uppe. Alla andra var bara statister.

Jag ställde mig längst fram, lite på sidan men ändå vänd mot mitten liksom. Jag var beredd på allt, hoppa högt, kasta mig långt, jag var även beredd på tacklingar om så skulle behövas. Det kändes som hela mitt eventuella bröllop hängde på det här och jag var beredd att kämpa.

Buketten flög och jag rörde mig snabbt mot mitten, sträckte upp händerna och…

Plötsligt stod jag där med buketten i handen. Det hade gått mycket lättare än jag trodde, inte en enda mö behövde stryka med, även om man såklart får räkna på lite spill på en bröllopsfest. Men lika säker som jag var innan på att jag skulle fånga den, lika förvånad var jag nu över att jag hade den i min hand.

Efter att både dubbelkollat, trippelkollat och kvadrippelkollat med Nadja om att det verkligen var så att jag skulle få ta med mig buketten hem så sitter jag nu med den på bordet framför mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, men att slänga den är absolut inget alternativ. Orkidéerna har redan gjort ditt dock tyvärr så de måste nog avlägsnas, med de andra blommorna tror jag ska kunna torkas. Kanske kan jag hänga den upp och ner någonstans. Kanske över sängen, på M:s sida, så att han påminns varje morgon av vad som förväntas av honom inom kort. Och med inom kort menar jag absolut innan vi firar 20 år tillsammans. Mer än 8 år till får han inte på sig. Inte en dag längre än det…

Snyggaste tjejerna!

Sprudlar av lycka, nygift med sin prins <3

Igår när jag hade gjort min kvällstoalett hittade jag inte toalettpappret. Jag letade, letade och letade, och när jag precis var på väg att ge upp hittade jag det. Alldeles nere vid golvet!

Papperskorgen satt dock på normal toalettpappershöjd…

Konstigt det här med handikappanpassat.

Nu är vi i Stockholm! Allt har gått bra, varken förseningar eller elfel på loket.

Dagens kommentar kom från M när han skulle ta detta kortet. ”Men Petra, du måste köra stilla!”

Dagens fråga: Hur många red bull måste man dricka för att få vingar?

Dagens konstaterande: Om jag hade varit en Roadkill-ätande Hillbilly, hade jag bjudit in till fest ikväll…(Det blir ingen bild utan ni får helt enkelt tro på mitt ord)

Vi bor på Scandic Täby…

…i ett rum som ser ut som här:

Mattias valde säng först och tog den närmast fönstret, men det han då missade var att den andra sängen(dvs. den som nu var min) hade fjärrkontroll! Så kan det gå när man är åpen!

M lade sig och surade en liten stund medan jag gick på upptäcktsfärd i badrummet…

…och upptäckte att det var handikappanpassat. Känns kanske lite konstigt idag, men man vet ju i och för sig aldrig vad som händer på bröllopsfesten imorgon.

Nu ska vi ha lite tvmys här, så ni försöka klara er själva. Vi får väl se om jag hinner skriva något imorgon innan vi åker iväg till bröllopet, annars får vi höras på söndag istället.

Förresten, en liten sak till er som tänkt göra inbrott i vårat hus när nu när vi är borta. Vi har både larm och vakande grannar så…glöm det.

Kram

Alltså.

Här försöker man vara effektiv. Både packa, göra frukost och plocka ur diskmaskinen på samma gång. Värmer te i vattenkokaren samtidigt som jag packar ner E:s alla mediciner och sätter in nydiskade tallrikar i skåpet. Jag hör att vattnet i vattenkokaren börjar småkoka så jag stänger av den så att vattnet inte ska bli för varmt, det tar ju timmar innan man kan börja dricka teet annars. Sedan tar jag upp bestickkorgen ur diskmaskinen och lägger i knivar, gafflar och skedar i besticklådan. Det finns även en sax i bestickkorgen.

När man diskar saxar i diskmaskinen är det viktigt att saxen är öppen, annars kommer ju inte vattnet åt ordentligt. Saxen i min bestickkorg var således öppen. Såklart.

Jag har bestickkorgen i vänsterhanden och tar med högerhanden upp både saxen och ett par teskedar. Eftersom jag har händerna fulla kan jag inte stänga saxen på vanligt sätt, och det är nu jag kommer på den smarta idén som gör att jag nu inte riktigt ser ut som jag gjorde för en timme sedan.

Det hela går fort. Jag tar upp saxen mot hakan och använder den som motkraft för att stänga saxen. *Riiittzzz*, låter det.

Oj.

Först trodde jag inte att det var så farligt. Trodde jag hade missat håret, men förstod inte riktigt vart ifrån det konstiga ljudet hade kommit. Men sedan såg jag ett avklippt hårstrå på diskbänken. Och sedan ett till. Och ett till. Och några till.

En hel liten tofs av det som skulle kunna kallas min lugg var ca 15 cm kortare! Och jag ska på bröllop i morgon.

Hehe…

Fast det är ju klar, det är M som ska fixa mitt hår imorgon, han kan säkert work his magic fingers och kamma över det på något sätt.

Usch. Det satt en inte så rolig lapp uppe på dagis idag när jag hämtade E. En lapp som fick mig att rysa i hela kroppen, som fick mig att känna att jag skulle vilja hålla E hemma från dagis typ för alltid.

Nä, jag pratar inte om magsjuka nu, jag pratar om något mycket värre. Små små kryp som bara av tanken på dem får det att klia över hela kroppen. Ja, ni gissar rätt, jag menar löss!

Det går löss på dagis. Så fort jag kom hem kollade jag igenom E:s hår och hon var lusfri, men det känns som det bara är en tidsfråga innan både hon och resten av familjen är överkryllade av dessa små äckliga odågor till kryp. Tills hela huset är invaderat och vi får sanera stället med alla möjliga gifter bara för att överhuvudtaget kunna vistas hemma utan bli sönderbitna totalt. När som helst blir det nog så. På mig har det redan börjat klia bara medan jag skrivit detta inlägg.

Vad betyder det om man drömmer att man bjuder hem en av ens dotters dagiskompisars mamma och gör pedikyr på denna?

Jag säger inte att jag drömt detta, utan alltså bara rent hypotetiskt. Typ.

Idag är det packning som står på schemat. En väska för mig och M, och en väska för A och E.

Jag och M ska på bröllop i Stockholm på lördag så redan imorgon sätter vi oss i bilen, lämnar av A och E hos farmor och farfar(något som barnen sett fram emot länge) och kör kosan mot den stora staden på fel sida landet. Efter alla förseningar och elfel det har varit under mina senaste Stockholmsresor känns det riktigt skönt att ta bilen denna gång. Att själv kunna välja hur resan ska te sig.

Min klänning och alla accessoarer hänger färdiga på en galge däruppe på övervåningen. Jag har fixat och donat med dem länge. Provat allt otaliga gånger. M:s kostym hänger på en galge däruppe den också, men han har inte grejat med den lika mycket. Visst han har köpt nya skor och en ny slips, men han har inte provat allt tillsammans. Jag har inte ens fått se honom prova sin gamla kostym trots att jag frågat otaliga gångar. Han säger att den är lite stor, ”men den går nog bra”.

Alltså detta lilla ordet ”nog” tar livet av ett kontrollfreak som jag, och då är det ganska jobbigt att det verkar vara ett av M:s favoritord. Han använder det i tid och otid. ”Det går nog bra”, ”Det ordnar sig nog”, ”Det är nog ingen fara”. Ja, ni hör ju, nog hela tiden! Det funkar inte i mina öron!

Som t ex när vi var yngre kanske skulle åka till någon fest i en annan stad så ville ju jag såklart veta exakt hur vi skulle ta oss hem därifrån på natten, men M var inte så noga. Det var ”Det ordnar sig nog”, som vanligt. Men för mig fungerar det inte att vet att jag nog ska komma hem, jag vill ju vet exakt hur det ska ordna sig. Om jag ska få luta mig tillbaka i en bil på vägen hem eller om jag ska packa ner tält, sovsäck och trangiakök, och förbereda mig på en kylig natt ute i någon läskig skog… Och om jag nu skulle behöva släpa på all den där packningen så skulle den ju inte alls passa med minikjolen och linnet jag hade planerat att ha, så då skulle jag ju behöva börja om från början igen och återigen rota igenom hela garderoben, nya accessoarer, stövla..  osv. ….Ja, ni förstår ju, nog funkar inte för mig.

Visst, det ordnade sig varje gång och jag behövde aldrig använda något tält…men…ändå..

Det ordnade sig med de mesta jag hade problem med förut. Jag hittade ett par rena byxor i den stora högen med rentvätt, och när jag sedan gick utanför dörren så upptäckte jag att det var inte så stort problem med blåsten som jag trodde. Visst det blåste, men solen sken och det var ganska så varmt ändå.

M kom hem tidigare idag så han skulle kunna vara med på vårfesten och så fort han kommit innanför dörren var det dags att sätta på sig igen och gå tvärs över gatan, d v s till E:s dagis.

A sprang i väg och började leka med en gång när vi kom dit så det blev bara E som följde med runt på tipspromenaden(som likt jag anade, bara var för barnen).

Barnen hade gjort en välkomstskylt

E med pennan i högsta hugg och redo att ta sig ann tipspromenadsfrågorna

”Vad äter älgen?” ”Godis”, svarar E utan att blinka

Ja, ni ser ju. Det blir alla rätt på den.

Hinderbana

Efter lite lek på gården tyckte E att det var dags att fika och sedan stod det vårkonsert på schemat.

Den fantastiska kören

E med sin bästa tjejkompis

Innan det var dags att gå hem delades det ut glass till alla barnen. Ännu en punkt på vårfests-schemat där man önskade att man var lite yngre…

Några extra sömntimmar gjorde att jag kände mig lite mindre illamående, och efter att nu haft ett långt samtal med Ingela på telefon så känns allt ännu bättre. Jag är så himla glad för hennes skull, i och med vinsten och allt som kommer med den. Det ska bli så spännande att se vad som kommer hända för henne och bloggen. Jag är säker på att allt blir till det bästa!

Eftermiddagen kommer att spenderas ute på gården på dagis. Det är vårfest och om vi inte blåser bort så är det bl a tipspromenad och picknick som står på schemat. Vi får väl se hur det går. Jag känner redan hur tävlingsmänniskan i mig växer, men jag är osäker på om tipspromenaden kanske bara är för barnen… Men det är klart,  jag kanske kan övertala A att ”köpa ut” en tipskupong till mig med om jag har tur.

Mitt största problem just nu är dock att jag precis kommit på att jag i morse slängde alla mina byxor i tvätten. Vad sjutton ska jag ha på mig nu då? Det känns inte speciellt lockande att gå ut i kjol när det blåser halv storm och jag tror omöjligen att mina byxor hinner torka på den dryga halvtimmen det är kvar innan det är dags att hämta barnen.*suck och stön*

Det finns helt enkelt bara en sak att göra.

Snälla söta Tone, kan du inte vara så snäll och stänga av stormen?

Usch. Vaknade precis upp med ett fruktansvärt illamående.

Ska försöka få iväg barnen till dagis och fritids, och sedan får vi väl se om jag kanske måste avboka dagens möten och istället lägga mig och sova bort mitt inte så roliga mående. Magsjuka tänker jag inte ens tänka tanken skulle kunna vara en anledning till det hela, för på fredag är det dags för mig och M att dra till Stockholm inför lördagens bröllopsfirande. Jag tänker inte bli sjuk, så är det bara.

Återkommer.

M var helnöjd när han kom hem från jobbet idag. Han hade nämligen köpt en Boombox.

Alltså, av alla saker i världen som han kunde impulsköpa så köpte han en Boombox!? Jag förstår verkligen inte? Hur tänkte han?

Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta. För mig är Boombox något som 16-åriga strandraggare hade på 80-talet. Fjantigare och fulare finns typ inte. Jag skäms bara av att titta på bilden här ovanför, och ni ska bara veta hur jobbigt det var att knäppa av fotot. Jag var nästan tvungen att titta bort samtidigt som jag tryckte på avtryckaren.

Alltså…nu kisar jag försiktigt och blir faktiskt lite rädd av vad jag tror jag ser. Är det en kassettspelare på den? Säg att jag ser fel. Snälla.

Om han ens tänker tanken på att ta med den till stranden så kommer jag lägga mig på en plats minst 200 meter bort. Oavsett om det är mitt i en myrstack eller ute i vassen så är bättre än att behöva skämmas med en Boombox bredvid sig…

Jag vet inte riktigt om jag vågar skriva detta…men Nadja.

Titta vad de har i Danmark!!

Jag vill skicka mina allra största G R A T T I S-hälsningar till Ingela som vann Sveriges Bästa Barnsligt Skoj-bloggare!

Det är hon väl värd! <3

…Och även om hon inte vet om det än så har hon innerst inne redan bestämt sig för att lämna över vinsten till mig. Vi vet ju båda två att jag faktiskt är liiiiite bättre än henne.

(Obs! Bäst att nämna att det är internskämt så jag inte blir påhoppad av massa haters som tror att jag har fått hybris )

Skallerup Klit

Ett ögonblick, en stjärnstund. Det är precis det vi hade på vår resa. En stjärnstund som nu efteråt känns som den bara varade i ett ögonblick. Vill tillbaka, åka dit igen. Samma buss, samma människor, samma båt, samma Danmark.

Jag vill ha mer Barnsligt Skoj!

Tidigare idag kom jag på att det var måndag(jag vet, duktigt av mig) och att det var fotbollsskola för A. Den startade egentligen förra veckan men då var vi ju i Danmark med Bloggbussen så därför var det första gången för i år för honom. Vi hade sett fram emot detta länge för han hade verkligen jätteroligt förra året, men precis innan vi skulle gå så blev det lite kris, han blev orolig över vilket lag han skulle hamna i i år. Förra året var han med i lag Danmark och i samma lag som en av sina bästa kompisar. Men vissa av hans kompisar hade hamnat i lag där de inte kände någon och de hade på grund av det inte alls tyckt det var roligt. Det är ju så viktigt med sånt när man liten, att man känner någon i laget, annars är det svårt att hitta sin plats. Att våga ta plats i laget.

När jag anmälde A till årets fotbollsskola passade jag faktiskt på att lämna önskemål om lagkompisar, skrev två stycken med förhoppning att han åtminstone skulle komma i samma lag som en av dem, men detta vågade jag inte berätta för A ifall att det inte skulle bli så.

Efter en stund kom vi i alla fall iväg och när vi sedan gick runt bland alla lagskyltar för att se vilket lag han var uppskriven på blev vi jätteglada. Han hamnade med båda de killarna som jag hade skrivit! En enorm lättnad för både mig och A. Nu ville han spela fotboll igen=)

Viva Lag Frankrike!

A och E i väntan på att det ska börja

Små fotbollsben

Lagvästen är ute och springer med A

Jag älskar denna bilden! Både A:s och ”målvakten”s stil är ju oslagbara

E spenderade den mesta tiden med att äta kex

En utav dagarna när vi var på Skallerup Klit satt vi en stund på det lilla trädäcket som fanns utanför stugan. A kom då på att han skulle försöka hitta en fyrklöver. ”Ja, gör det!”, sa jag entusiastiskt, men tänkte inombords att där har han att göra ett tag. Jag har letat fyrklöver i 30 år och har hittat sammanlagt 1 st.

Men det dröjde inte mer än kanske en halv minut innan A plockar upp ett klöver och vänder sig till mig. ”Här är en, mamma!”

”Skojar du med mig nu?”, frågar jag samtidigt som jag böjer mig fram och tittar på det lilla gröna han har i handen.

Det var banne mig en fyrklöver!!! Helt sanslöst!  Vad då turkillen nr 1 =)

Tusen tack för alla tumhållningar!!

Det fungerade! E:s hjärta slår som bara den och är starkt som en oxes=) Äntligen kan man andas ut! Även om jag visste att det antagligen inte skulle visa något fel, så har man ju oroat sig för den lilla risken att det kunde vara något allvarligt. Jag är sååå glad nu, så himla lättad! Min älskade älskade E-liten är frisk!

Nu är vi möra kan jag lova. Men det känns mycket skönt att ha speciellt barnkalaset gjort för det är något jag varit lite orolig över, i och med att vi hade bjudit så många i år. Men allt gick bra i alla fall. Visst, det var hög ljudnivå och lite stökigt ett tag, men alla var glada och nöjda och det är ju huvudsaken. =)

Jag tänkte bjuda på lite bilder från dagens kalas. Både från barnkalaset och från eftermiddagskalaset när min mamma samt min bror och hans sambo var här. Det blir dock inte så många ansikten på gästerna eftersom jag inte frågat föräldrarna om lov, men ni får hålla till godo=)

”Hur mycket vill du att kalaset ska börja nu?” ”Så hääääär mycket!!!”

Även E var redo för kalas!

Tillslut började presentbordet fyllas på

Efter presentöppningen var det dags för korv med bröd…

…och därefter glasståg!

Tåget började tyvärr smälta rätt fort.

Som tillbehör hade vi olika sorters strössel och såser. Ovan ser ni min favorit, lakritsströssel!

Efter att alla var mätta och nöjda gick vi upp på övervåningen för lite lekar och skattjakt!

Barnen delades upp i tre lag och varje lag fick var sin lapp med 3 saker de skulle samla.

Något rosa

En sko

Även E ville samla saker så hon gick och hämtade sin pianopall =)

Alla lagen klarade sina uppdrag och fick därför varsin pusselbit som tillsammans bildade början på en skattkarta.

Nu var det dags för frågesport! Alla barnen var nu i samma lag och det räckte att något av barnen svarade rätt för att de skulle klara frågan. Alla rätt=en ny pusselbit!

Sista leken i jakten på skattkartan var Boll i hink och det tog långt tid innan de fick i någon boll i hinkarna..

…men när väl första bollen landat rätt så lyckades fler och fler. 5 bollar i hinken var det som behövdes för att få den sista pusselbiten.

Yeayh, de lyckades!!

Skatten var en stor låda med godispåsar till alla barnen=)

Förutom godis fanns det även såpbubbel-burkar i påsarna.

Så här glad var A över sitt barnkalas!

Så här stökigt var det efter kalaset (På bilden har jag dock städat bort de värsta)

Så här kände sig M efter kalaset

Men 20 minuter senare såg bordet ut så här! Skura hann jag också med, det var ganska så kletigt på golvet om man säger så

Salladen var redo för kalas

Min favoritgrönsak. Sparris!!!

När de nya gästerna kommit gick vi ut på altanen för att grilla, och E passade på att ta en liten cykeltur i sitt tredje ombyte kläder.

MMmmmmm, grillat!

Jag fick en fin bukett liljor av mamma<3

Mitt brorsbarn finns där inne! <3

Jag och min bror som kommer bli en alldeles fantastisk pappa. Alla barn älskar honom! =)

Nu är jag helt slut och ska bege mig mot sängen. Det blir en tidig morgon imorgon då vi ska vara på sjukhuset kl 7.30 för E:s hjärtultraljud. Så A måste lämnas på fritids redan vid 6.30-6.45 någon gång. Ni får väldigt väldigt gärna hålla tummarna för oss. Det är säker inget, men man kan ju aldrig veta. Jag är ju såklart orolig för min lilla prinsessa…

Jag överlevde alltså barnkalaset. Men det var på nöd och näppe…

Nästa kalas gäster är lite äldre och skriker nog inte lika mycket får vi hoppas

Ses ikväll!

Ett kalas ”avverkat”, två kalas kvar. Och det är nu det är dags för det STORA kalaset. Barnkalaset!

Om drygt 2 timmar kommer huset invaderas av 13 vilda och uppspelta killar i storleken 6-7 år, och det är upp till mig och M att hålla alla nöjda och glada, och förhindra dem från att riva huset. Så gott det går i alla fall. Vi har laddat upp med korv och bröd, glass med strössel och topping, lekar, skattjakt och godispåsar. Sedan är det bara att hålla tummarna för att det räcker för att hålla dem underhållna under de två timmar kalaset håller på.

Jag är nervös men ändå ganska så redo för att ta mig ann utmaningen. Fast först måste jag i och för sig fixa det sista inför skattjakten.

Vi hörs sen.

Om jag överlever det vill säga…

Phu, nu har jag precis städat klart hela huset och kan med gott samvete sätt mig ner i soffan med datorn i knät och en cappucino i handen. Barnen är ute i trädgården och M klipper gräset så det är alldeles lugnt och stilla just nu, men det är lugnet före stormen kan man säga. Minst sagt. Tre kalas på två dagar är det tänkt att vi ska hinna med att hålla denna helgen och då har vi ändå ett kalas kvar som vi måste planera in under någon av de redan fullspäckade helgerna vi har framför oss.

Men förutom att min stressnivå håller sig på en ständig toppnivå så är det riktigt roligt att det händer så mycket roliga saker hela tiden nu. Vintern har varit lugn som filmjölk och jag har känt mig alldeles för bekväm här hemma så nu har jag börjat säga ”Ja” till allt som kommer emot mig. Alla roliga saker som jag kanske egentligen inte vågar men som jag känner är bra för min personliga utveckling. Träna upp mitt mod och få tillbaka den sociala förmåga som jag hade förut men som under alla distansstudier, jobbiga graviditeter, sjukskrivningar och mammaledigheter försvunnit upp i intet. Men jag känner att den är på väg tillbaka. Jag är på väg tillbaka! Jag känner mig stark och ser fram emot vad framtiden kan ge mig!

Nu är det dags att skriva klart inköpslistan och sen blir de storhandling de lux. Det är mycket grejer som behövs till tre kalas!

Kram så länge!

Vill ni ha lika Barnsligt Skoj som jag och A har haft kan jag tipsa om några av alla erbjudanden som Stena Line har just nu:

• Stena Line har just nu en kampanj som heter Barnsligt Skoj och bokar man sin Danmarkssemester genom Stena Line får alla barn mellan 4-14år (max 3 barn per betalande vuxen) fri entré till hela 89 attraktioner. Gäller under  juni-augusti. Läs mer HÄR!

• Åker ni bara över dagen är båtresan gratis för barn mellan 4-14  år(max 3 barn per vuxen). Läs mer HÄR!

• Just nu kostar det endast 99 kr per person att resa till Danmark över dagen(Gäller Stena Danica helgfri måndag–fredag i perioden 21/2–23/6 och 29/8–30/12). Läs med HÄR!

• Under Juni-Augusti bjuder Nicke Nyfiken alla barn på pannkaksfrukost eller köttbullar om det är senare på dagen.(Max 3 barn, 0-14 år, per betalande vuxen)

Inga dåliga erbjudanden va! =)

Vill du läsa om min fantastiska resa med Bloggbussen kan du trycka HÄR! =)

Sitter och tittar igenom alla bilder och filmen från vår resa med Bloggbussen och jag kan verkligen inte förstå att vi verkligen har varit med om alla de roliga saker vi fått göra på resan. Jag har inte riktigt hunnit smälta att det inte bara är en dröm, att någon verkligen tyckte att jag och A var värda att skämma bort på detta viset. För bortskämda är precis vad vi har blivit. Vi har verkligen inte behövt tänka på något överhuvudtaget. Allt har varit ordnat med, vi har bara kunna följa strömmen och istället kunnat koncentrera oss på att ha så roligt som möjlig tillsammans, bara jag och A. Lyxig kvalitetstid med bara ett av barnen sker inte så ofta om man säger så. Och inte en krona  har egentligen behövts lämna plånboken för allting var fixat för oss. Frukost, lunch, middag, snacks, dricka, resor, aktiviteter, souvenirer m.m. m.m. Ja, verkligen allt!

Jag är inte van vid sånt här och har aldrig varit så tacksam som jag är efter den här resan. Så glad. Vilket äventyr det varit och vad mycket barnsligt skoj vi har haft, både jag och A! Vi har träffat så många nya kompisar som jag verkligen hoppas att vi kommer ha kontakt med långtid framöver, med många återträffar, lek och bus. Vänner för livet!

Det är så många jag vill tacka för allt det här.

Allt för föräldrar och då framför allt Erica och Lena som på Mammabloggalan valde ut mig och min blogg som Wild Card.

Stena Line och då framför allt Ronja, Katja, Dag och Mona som tog hand om oss så otroligt bra hela resan! Jag är så imponerad av allt arbete ni gjort. Allt har verkligen varit perfekt!

Sigurd, Rebecka och Nicke Nyfiken för underhållning och omhändertagande på Stena Danica

Busschaffören Kenneth från Interbus som lugnt, tryggt och olycksfritt körde oss mellan alla våra destinationer.

Scandic Europa för ett jättefint hotellrum och det fantastiska mottagandet i form av godis och frukt som mötte oss på rummet!

Det Gule Pakhus för pysselstunden och den goda lunchen på söndagen.

The Reef för ett fantastiskt vattenäventyr, mysiga hotellrum, god mat, fantastiska barnanpassade utrymmen och rolig barnunderhållning.

Family Farm Fun Park för en mysig stund bland djur, natur och trampbilar=)

Fårup Sommerland för god lunch och ett besök i en fantastisk Nöjespark dit jag absolut hoppas kunna återvända med en frisk A och resten av familjen. Så mycket jag vill göra hos er som jag tyvärr inte kunde då A var sjuk…

Skallerup Klit för att vi fick bo i vår fantastiska Spastuga, underbar mat, härlig anläggning och en underbar stund på Romulus! A tackar speciellt för stunden i Leklandet som han tyckte var en av de roligaste på hela resan=)

Nordsoen ocenarium för ett spännande besök, trevlig guidetur och god lunch.

Sist men inte minst vill jag tacka alla underbara mammor och barn som var med på resan! Jag hade verkligen jätteroligt med er och A fick flera bra kompisar bland era fina barn. Hoppas att vi ses snart igen!

Ingelalala
Mammasvardag
Madelene Åbrg
ROCK N ROLL MAMA
Milliez – My truth, My confessions
Skärgårdsliv – Inte alltid så idylliskt
Patricia – ”Störst av dom är kärlek…”
f e s a n
SagaBus
Familjen Pettersson
Fru Sofie
Tumadre
Vi tre mot världen

Vill du läsa mer om vår fantastiska resa med Bloggbussen kan du trycka HÄR!=)