PetramedAochE

Älskade prinsessan E är med i en tävling på facebook och vi behöver nu alla era röster. Klicka på  denna LÄNK eller på bilden nedan så kommer ni till E:s tävlingsbild på fejjan. Väl där klickar ni på “gilla” och vips har ni röstat på lillskruttan.Tack på förhand! =)

E förra veckan innan förkylningen slog rot.

Jag har haft ett inlägg i huvudet hela dagen och verkligen gått och väntat på att jag skulle få tid och sätta mig ner och skriva ner det, men nu när jag sitter här så är det helt tomt.

Vad sjutton var det jag skulle skriva om?

Det är verkligen helt tomt.

Mamma var här och fikade förut men annars har inget hänt idag. E mår mycket bättre. Snuvan rinner fortfarande men hon har varit pigg och sprungit runt hela dagen så det går åt rätt håll nu i alla fall. Jag hoppas att hon är helt bra i morgon för det skulle vara skönt att äntligen kunna hitta på någonting till helgen. Komma utan för dörren lite.

Nä, jag inte ta upp er tid med mitt svammel. Ni får sova så gått så ses vi imorgon igen.

Förresten. Om det är någon som vill ha ett litet varuprov på nya Dove visibleCare  duschcreme så är det bara att skicka iväg ett mail till mig (PetramedAochE@live.se) med er adress. Jag har fått ett gäng från Buzzador som jag med glädje delar ut till er som vill ha mot att ni återkommer till mig om vad ni tyckte om dem. Det är ett tiotal stycken jag har så det är först till kvarn som gäller.

Vill du också få hem och prova nya produkter från Buzzador så kan du anmäla dig HÄR !

Jag och E var lite oense i morse/natt. Hon hävdade att morgonen startade klockan fem medan jag menade att det faktiskt var flera timmar kvar innan morgonen fick sin guld i mund. Dock var hon ju faktiskt sjuk så jag kunde inte med att lägga in mitt moderliga veto utan det blev att gnugga bort sömngruset ur ögonen och pallra sig upp.

Väl uppe så ångrade sig självklart E och somnade gott i mitt knä. Då och då vaknade hon till men hon låg och slumrade praktiskt taget hela tiden. När klockan blivit nio, A hade fått sin frukost och E fortfarande var trött så gick jag upp och la henne i sängen och efter ett tag så somnade hon även där. Min förhoppning var då att få sova lite jag med, men jag fick ge upp den önskan ganska snabbt då den förbannade plogbilen dök upp igen. På dagen för en gång skull?

Vid halv tolv tiden så vaknade E men var fortfarande jätteslö och febern som varit borta igår hade idag kommit tillbaka så jag bestämde mig för att ringa Vårdcentralen. Jag ringde dem faktiskt redan igår då jag tyckte att det verkade som att hon hade ont i öronen, men då tyckte de att jag skulle avvakta till idag och se om hon blev bättre.

Klockan två kom jag då dit för att visa upp min “bebis” men eftersom vi hade fått en “utöver-tid” så kom vi inte in förrän vid tre-tiden. Men medan vi satt i väntrummet värkte E:s ena trumhinna sönder så när vi väl kom in så kunde jag relativt snabbt redovisa för min lekmannamässig diagnos vilket då var öroninflammation. Doktor höll med mig men under genomgången sen så upptäckte hon att även E:s andra öra var inflammerat. Penicillin och örondroppar i 7 dagar blev domen. Apotekbesök och sedan åkte vi hem igen.

Hoppas att E är piggare i morgon för idag har hon varit helt galet trött. Hon somnade faktiskt på skötbordet när jag stod och tog tempen på henne innan vi skulle åka till doktorn. Galet.

Helt galet.

Jag brukar inte tipsa om tävlingar direkt här i min vanlig blogg men denna tävling får ni helt enkelt inte missa. Man kan vinna en goodiebag med barnprylar till ett värde av över 40 000 kr! Herregud, jag vill ha!! Låt inte argumentet att ni inte har några barn hindra er från att delta, JAG HAR BARN. Ge sakerna till mig om ni vinner vetja=D

Jag är med och tävlar om Sveriges största barn goodiebag
värde över 40 000:- på Muppsan´s blogg!!
En massa extra vinster kommer det oxå att bli, så ta
chansen du med!

…förlåt förlåt förlååååååt för att jag inte bloggat på så länge. Jag förstår att det måste varit riktigt jobbigt och läskigt att surfa runt här ute i cyberspace utan att ha min fantastiska blogg som sällskap. Jag förstår detta och ber därför så hemskt mycket om ursäkt.

Anledningen till mitt uppehåll är att jag har varit helt död här hemma. Jag har börjat med en ny sysselsättning och det har tröttat ut mig så till den milda grad att jag inte orkat röra mig från soffan när jag väl kommit hem. Bara tanken på att surfa ut på nätet har känts som att bestiga Mount Everest. Inte har det blivit bättre av att jag inte har kunnat sova på nätterna. När jag väl somnat så har jag vaknat en gång i timmen och varit övertygad om att klockan varit 06.50 och att väckarklockan skulle ringa när som helst.

Som om inte det vore nog så vaknade vi kl 04.55 i måndags av att A kom in och hade fått krupp. Vi försökt lugna ner honom, öppnade fönstret, satte på barnprogram på tvn och försökte få honom dricka lite bricanyl, men när det efter att ha blivit bättre en stund sedan snabbt blev sämre  så fick vi ringa ambulansen. Eftersom det var första dagen på min nya sysselsättning så åkte M med honom in, jag lämnade E på dagis och åkte sedan iväg. När jag kom hem igen hade M och A kommit hem så då tog jag över och M kunde åka till jobbet.

Natten till Onsdag “vaknade” jag (egentligen hade jag väl inte somnat än då) kl 04.30 av att två lastbilar och en traktor/plog bestämde sig för att det var en himla bra tidpunkt att bredda vägen utanför vårat hus på. Det plogades och skrapades i över två timmar(!) och när de äntligen var klara så var klockan kvart i sju och det var bara att vänta på att väckarklockan skulle ringa.

På torsdagen var vi hos fotografen och tog kort på E samt syskonkort men när vi sedan kom hem blev E jätteförkyld och fick hög feber. Jag kände inte för att vara borta från min sysselsättning redan första veckan och som tur var var E:s farmor och farfar lediga på fredag så i stället för att lämna barnen på dagis så bestämdes det att jag skulle lämna dem hos dem. Himla snällt.

Natten till fredag kan man väl säga var exakt som natten till onsdagen. Vi har ju en hörntomt och denna gång var det den andra vägen som skulle breddas sådär mitt på natten. Roligt. Eller inte.

Helgen har sedan spenderats av att ta hand om lilla E som fortsatt varit sjuk. Idag är äntligen febern borta men snuvan och hostan hänger fortfarande i. Typiskt när det är så fint väder, men man får väl titta på solen genom fönstret…

Hur överlever man?

Igår åkte vi till köpcentret och shoppade. Vi behövde nya kläder allihop så det var en tämligen nödvändig lördagssysselsättning. Detta är vad vi kom hem med:

Till mig blev det ett par vårigt ljusa jeans, en syrenfärgad blus, en rosa cardigan samt fyra par trosor i ekologisk bomull. Allt är från Lindex.

Till M blev det fyra par strumpor, ett par jeans, en ljus grå och två mörkgrå tröjor, tre st skjortor samt en slips. Kläderna är inhandlade på JC och Esprit.

Det blev mycket kläder till E-liten. Hon växer ju som gräs, min lilla kaka.

Det blev sex par strumor, två toppar, ett par mysbyxor, ett par jeansshorts, en jeansklänning, ett hello kitty-skjorta…

…två blusar, tre bodys, två pyjamasar med korta armar och ben samt ett par mockasiner. Kläderna är från Lindex, KappAhl, H&M och Cubus.

Och till sist har vi då A som fick ett par jeans, tre par mysbyxor, två t-shirtar, en tjock tröja, 4 par strumpor, ett par fingervantar samt ett svettband. Kläderna är inköpta på Lindex, H&M och KappAhl

Sedan ville A att vi skulle ta kort på duschcremen vi köpte och på legogrejerna han fick av sin farmor och farfar när han hade namnsdag häromdagen.

Iförrgår kom som sagt min vinst som jag vunnit hos Agnieszka, en barnryggsäck från Vincent Shoe Store! Den är verkligen jättefin, men den är dock lite mindre än vad jag hade trott. Så om jag ska vara lite efterklok så skulle jag nog gett den till E (som dagisväska) istället för till A (som förskoleväska). A kommer nog inte få plats med sina skolböcker där i, som jag hade tänkt, men han blev så himla glad för den så jag kan ju inte direkt ta tillbaka den och ge den till E istället;) Så han får behålla den ändå=)

Det är Vincent Shoe Store i Norrköping som har sponsrat vinsten och de har även en nystartad blogg som ni gärna får kika in på: http://www.barnskorinorrkoping.blogg.se

Ni kan väl ignorera att han har två olika färger på strumporna. De var han själv som satte på sig dem och då hittade han inte de andra paren, men det är samma mönster i alla fall

Det får bli ett kort men innehållsfullt inlägg det här. Jag är supertrött, men vill ändå berätta lite grann vad som händer här hos oss.

1. Min dator är på lagning - igen. Förra gången så bytte de ju all plast på skärmen samt det ena gångjärnet och när de hade skruvat ihop allt så hade tydligen sladden som går till webbkameran kommit ikläm, så när jag fick tillbaka datorn i torsdags så fungerade inte kameran. Idag var jag därför där med datorn igen och reparatören ringde förut (en halvtimme efter stängning) och hade fixat det hela så jag hoppas på att kunna komma väg och hämta den imorgon.
2. En risk finns dock att jag inte kommer kunna komma iväg och det beror på att A har blivit förkyld. Näsan och ögonen rinner konstant så han (och antagligen E också) kommer att få stanna hemma från dagis imorgon.
3. Och apropå dagis så förstår jag att många av er är nyfikna vad dagisproblemet gällde, men jag känner inte att jag vill skriva så mycket om det hela här i bloggen så ni får försöka klara er ändå. Jag kan säga i alla fall att det är dagistider det handlar om, och de har inte sagt något mer om det idag så förhoppningsvis är allt frid och fröjd. Förutom det att jag inte känner mig lika bekväm med dem längre…
4. Idag fick jag rolig post i brevlådan nämligen min vinst som jag vann i en tävling inne hos Agnieszka. Jag kommer skriva ett inlägg om det imorgon när jag fått tillbaka min dator, så ni får vänta till dess innan ni får se vad det är jag vunnit;) 

Ja, det var väl det mesta här ifrån. Nu ska jag äta lite kvällsmat och sedan blir det nog en tidig sänggång för mig. Hoppas att ni har en underbar tisdagskväll!

Kram

Var på relativt bra humör idag. Ja, i alla fall tills jag hämtade barnen på dagis för då kände jag mig plötsligt motarbetad av personalen. Jag blir bara så trött för det är nämligen inte första gången detta händer. Förra gången var när jag var gravid med E och spydde hela dagarna, då kände jag mig alldeles för svag för att kämpa emot, men nu sa jag ifrån med en gång. Jag vet att jag har rättigheterna på min sida så då kan de bråka hur mycket de vill.

Det hade inte varit några problem med att köra. Vägarna hade varit fina. Lite hala, men fina.

Det är måndagmorgon och som vanligt har jag sovit urkasst inatt. Nattens bekymmer värt att vara vaken för var över hur det skulle gå för M att ta sig till jobbet. Jag började funderandet med en genomgång över hur händelseförloppet skulle utspelas om han skulle krocka och sedan inte finnas mer. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva berätta för vår älskade lille A att hans pappa inte fanns mer, och efter det var natten förstörd. Hur jag än vände och vred på mig så kunde jag inte släppa tankarna och jag bara önskade att någon kunde komma och lägga stora snöklot utanför varje utgång så att han skulle bli tvungen att stanna hemma. Jag ville inte väcka honom men förde försiktigt in handen under hans täcke och greppade hans. Sedan låg jag där och lyssnade på hans andetag. Han får inte lämna mig.

Jag bestämde mig där och då att jag måste sluta vara så självisk. Det är klart han ska köra vår bästa bil till jobbet, den med antisladd, antispinn, backsensor och hela faderullan. Sedan fortsatte jag natten med att ligga och vänta på att hans klocka skulle ringa så jag kunde berätta detta för honom, att han fick ta den blåa bilen till jobbet, men när jag äntligen fick chansen att säga det så sa han bara att det inte var någon fara utan han skulle ta den röda.

Nu sitter jag är och är jätteorolig, men jag vågar inte ringa honom. När jag tittar på klockan så ser jag att han borde vara framme, men man vet ju aldrig med detta väglaget. Jag vill inte ringa medan han kör för tänk om han råkar svänga till med ratten när han ska fibbla upp med mobilen och vips så får han sladd och kör rakt ner i ett dike. Usch, jag måste sluta tänka på detta nu. Jag måste sluta tänka överhuvudtaget.

Om en kvart ringer jag honom och sedan går jag och lägger mig igen.

Häromdagen fick jag hemskickat lite nya hårprodukter från Just Glow och efter att precis ha duschat nu så kan jag inte sluta att lukta på mitt hår. Det luktar verkligen helt underbart somrigt av hallon och rosor, och det kan verkligen behövas efter all denna förbannade snön. Schampo och balsam med doft av hallon och rosor, det blir mitt recept till alla er sommarlängtande människor där ute!

Just Glow finns i massor av varianter och dofter och nu när jag sitter här och läser igenom infobladet som jag fick med så blir jag lite sugen på att prova Björnbär och Passionsblomma också…det får det nog bli nästa gång.

Jag förstår mig inte på denna snön! Varför envisas den med att falla trots att jul och nyår är över för länge sedan? Tror den inte att jag har annat för mig än att skotta, eller?

Imorse kunde vi nästan inte öppna dörren när vi skulle till dagis. Det hade lagt sig en stor vall precis utanför så det blev ett halvt träningspass bara för att försöka få upp dörren, och sedan när vi skulle gå ner för trappan så fanns det ingen trappa. Det fanns bara en backe. Jag som var den enda vuxna i sällskapet fick ju offra mig att gå först och försöka gissa mig fram till var trappstegen kunde tänkas vara placerade där under allt det vita. Det blev alltså att i värsta snöyran, utan vantar(jag misstänker att M tagit med sig mina vantar till jobbet) och med en 12 kilos E balansera ner för dödens trappa. A gick bakom och gnällde uppmuntrande över att han fick snö i ansiktet, det var kallt och att det var så djupt att han nästan drunknade.  När vi äntligen kommit ut till vägen så ville han inte gå längre för han hade fått snö på byxorna men jag gav honom två val. Antingen står vi kvar här på vägen och fryser ihjäl eller så går vi kvickt de stackars metrarna vi har till dagis och kommer då relativt snabbt in i värmen igen. Efter lite övervägande valde han tillslut dagisalternativet. Tur.

En sak är dock bra med snön. För att komma undan den värsta snöstormen som beräknas komma nu under kvällen idag och imorgon, så lyckades M fixa att han kunde åka hem redan nu från jobbet! Så istället för att komma hem sent ikväll alt. sent i morgon kväll så är han nu på väg och beräknas vara hemma redan vid fyra-tiden! Tjohoo!! Det ska vi fira hela familjen(eller ja, E sover nog) med ett ordentligt fredagsmys framför tvn. Det var inte igår kan jag lova!

Hoppas att ni får en underbar fredag och håll er nu inne i värmen. Inte ut och kör på de farliga vägarna, eller promenera runt i snön i bara strumplästen. Det är faaaarligt!

Kram sålänge!

Det var en lång dag igår med många punkter på schemat, därför var jag dödstrött redan klockan nio på kvällen. M övertalade mig dock, genom msn, att titta på OS så jag kämpande faktiskt och satt uppe ända till klockan elva. Lite belöning för mödan fick jag ju dock då jag fick se Anja ta sitt OS-brons bara ett dygn efter den fruktansvärda kraschen, så jag kanske får säga att det var värt det.

Som vanlig när jag är dödstrött så kunde jag omöjligt somna när jag väl lagt mig i sängen. E vaknade vid tolv och ville inte somna om förrän hon fått välling och vid halv två vaknade hon igen. Jag hade då ännu inte somnat och fick lite panik när jag tänkte på att jag ju faktiskt skulle upp kl sju nästa morgon. Jag vet inte vad det var med E men antagligen hade hon dröm en mardröm eller något, för hon gallskrek. Men jag fick inte lyfta upp henne och försökte jag klappa på henne så viftade hon bara argt iväg min hand. Det enda jag kunde göra var att sjunga för henne men det hjälpte inte det heller. Tillslut valde jag att försöka mig på någon sorts två minuters metod, och det var nog det som fungerade bäst. Hon grät faktiskt mindre när jag inte var i rummet än när jag var där, men gnällde ändå till då och då och grät i perioder. Tillslut, efter säkert en timmes springande fram och tillbaka, fick det bli en flaska välling till, och med hjälp av den så somnade hon äntligen om. Men hon fortsatte att sova oroligt så när klockan ringde kl sju så kände jag mig mer eller mindre som en zombie.

Idag när jag gick ut för att hämta posten nu efter barnen blivit lagda, så mötes jag av en mycket positiv överraskning, nämligen två st paket!

Det ena var lite väntat men det andra blev jag med ens jättenyfiken på för det var nämligen ett Nallebud!

En söt liten nalle med eget pass

Ett jättefint armband!

Och den allra finaste hälsningen från underbara Carolina!

Tack, allra finaste du! Detta gjorde hela min kväll!! <3

Jag är ledsen för den dålig uppdateringen men magsjukan härjar fortfarande här hemma. En stund efter det förra inlägget i fredags fick M det och idag gick E en andra drabbning tillmötes. Det känns som vi aldrig kommer att bli friska. Jag gör inget än städar men det verkar ju inte att hjälpa…

Hoppas att alla ni underbara människor som läser min blogg är friska krya i alla fall!

kram

Jag hade egentligen tänkt att storstäda hela huset idag men då jag blev dödstrött bara av att storstäda mig själv(dvs. duscha) så är det nog bara att konstatera att det blir mestadels soffan för mig idag också. Kanske med några städavstickare  emellanåt.

Nu till annat.

För någon vecka sedan så fick jag ett mail från en representant för Semper som undrade om jag/E ville prova deras nya gröt och grötförpackning. Självklart svarade jag ju ja -E älskar Sempers gröt- och bara någon dag efter så ringde det på dörren och gröten var levererad.

Sempers gröt innehåller numera en aktiv bakteriekultur vilket ju är perfekt för E nu när hennes mage håller på att återhämta sig från magsjukan. Jag själv dricker Proviva Shots varje dag sedan en tid tillbaka och har verkligen märkt skillnad på min annars så känsliga mage, så jag tror verkligen att detta med bakterier är en bra grej.

Semper har också en ny förpackning till gröten nu. Jag antar att det är fler en jag som har tyckt att den tidigare förpackningen både har varit svår att skopa ur och att återförsluta ordentligt, men allt det har de fixat! Jag blev faktiskt verkligen positivt överaskad! Förpackningen är bredare och de har skippat alla dessa små påsarna till förmån för en lite större, dessutom har den ett ordentligt lock som verkligen håller sig stängt när man har stängt det. Jättebra!

Både jag och E har magsjuka.

Det gick bra på allergimottagningen igår. Eller ja, bra som i att vi fick svar på våra frågor. E är nämligen rejält allergisk både mot ägg och mot hasselnötter. Ägg visste vi ju reda, så att säga, men att hon var till och med mer allergisk mot hasselnötter kom som en överraskning. Om man tänker på hur hon reagerade när hon fick i sig ägg så vill man inte ens fundera på hur hon skulle reagera om hon fick i sig en liten hasselnöt =S Trots att hon “bara” är allergisk mot hasselnöt av de nötter som hon blev testad mot, så får hon inte äta några som helst nötter eller saker som kan innehålla spår av nötter. Doktorn sa att man kan aldrig lita på hur väl de på nötfabrikerna tvättar sina maskiner etc. så alla nötter är helt förbjudet för lilla E.

Nu har vi i alla fall mediciner av alla de slag hemma. Vi har Aerius som är en allergimedicin som hon ska få i fall hon bara får en liten reaktion. Typ som en eller ett par prickar. Sedan har vi BetaPred - kortison som hon ska få om det inte vill stanna vid ett par prickar utan sprider sig och hon börjar svullnar upp. Tillsist har vi fått Epipen som är en adrenalinspruta som hon ska få i låret om hon får en livshotande allergisk reaktion. Vi hämtade ut allt i dubbel uppsättning för att dagis skulle ha också, och till dem kommer det att komma en sköterska som berättar om vad som kan hända och hur man hanterar medicinen och sånt.

Jag kan säga att E:s inskolningsfröken blev lite smått nervös när jag berättade alla nyheter idag, menjag känner mig faktiskt ganska trygg i och med att jag vet vad vi ska undvika och vi har medicin att behandla med om olyckan skulle vara där.

Just nu sitter jag här och känner mig ooootroligt irriterad och uppgiven. Jag har lämnat in min dator för att gångjärnet plus lite plast har gått sönder. Gubben som skulle laga den ringde i förmiddags och sa att han skulle beställa hem delarna men de skulle inte komma förrän om en vecka ungefär. Men nu när jag sitter här i godan ro och surfade på en av våra andra datorer så loggas jag plötsligt ut från msn, pga att någon annan loggat in på mitt konto! Jag loggas in automatiskt på min dator när den sätts på, men varför sätter han på min dator kl 20 på kvällen när han varken har delarna har hemma, eller ens behöver sätta på datorn när han ska laga den?!?! Det känns som han sitter där och snokar på hela mitt liv just nu! Läser mina mail, tittar på alla foton, kollar facebook. Han kanske till och med loggar in här på min blogg och skriver ett inlägg!

Fasen alltså, jag skulle satt lösenord på min skrivbordsprofil innan jag lämnade in den!

Idag var vi på bio. Jag, M och A såg “Prinsessan och grodan” medan E var hos svärisarna. Filmen var faktiskt helt ok för att vara en barnfilm. Jag har en tendens att somna så fort vi sätter på en tecknad film på bion här hemma, men idag höll jag mig faktiskt vaken hela filmen. Det var i o f s en väldans tur för det känns ju inte så coolt att börja snarka inför typ 70 pers eller hur många det nu var som var där samtidig som oss. Det är faktiskt en liten fobigrej som jag har. Jag vågar inte ens blunda på allmän plats, om det finns risk för att jag ska somna. Tåg, bio, ja till och med när jag låg inne på sjukhus så vågade jag inte sova i min sjukhussäng på dagtid. Tänk om jag skulle börja snarka! M säger att jag inte snarkar, men ni kommer väl ihåg vad A sa?! “som en gris som blir uppäten av en krokodil”! Alltså, ni förstår ju själva, jag måste skydda mina medmänniskor. Det är ju min samhälleliga plikt. Punkt.

I alla fall. Jag tyckte att filmen var bra, men A tyckte att den var lite läskig. Det var en hel del voodoo, demoner/skuggor och annat farligt, så det var allt en stund under filmen där han frågade om den inte kunde ta slut snart. Men han är lite känslig för sånt. Han tänker mycket på läskiga saker när han ska sova och det gjorde han även ikväll så han hade lite svårt att somna, lille plutten.

Innan vi åkte till bion var vi förbi jysk och köpte en ny bäddmadrass. A råkade ju kräkas på våran i torsdags när han fick magsjuka, så det var verkligen ett måste att köpa en ny. Det fanns massa varianter så det var jättesvårt att välja, men tillslut blev det en GOLD T30 - bäddmadrass från Dreamzone. Det är sånt där formskum i så den formar sig efter kroppen. Vi får väl se hur det går att sova på den, jag får återkomma om det när jag provat den.

Vi köpte även en kudde till E som hon ska ha på samlingen på dagis. A hade också en kudde när han gick på småbarnsavdelningen, en med spiderman på, men han var inte så villig att låna ut den till E så det blev att köpa en ny. Jag har letat och letat efter den perfekta kudden till E. Jag har varit i alla möjliga affärer. Hemtex, HOME, Indiska, BR-leksaker, Beginners mfl. Men det var inte förrän idag jag hittade den.

Ja, tekniskt sett så var det väl M som hittade den, men när jag såg den så visste jag att det var den vi skulle köpa. Det är ju klart att mammas lilla prinsessa ska ha en prinsesskudde! Så himla fin! E ha inte sett den än men jag hoppas att hon gillar den lika mycket som jag gör, min lilla bilälskade tjej.

Apropå E, i morgon ska vi till allergimottagningen och förhoppningsvis ska vi äntligen få reda på vad hon är allergisk mot! Det känns jättespännande, men samtidigt lite läskigt för jag förstår inte hur jag ska kunna få henne att sitta still när hon ska pricktestas. Det känns som en omöjlig uppgift, men jag ska göra mitt bästa.

Nä, kära vänner, här springer klockan iväg. Den är redan alldeles för mycket, så nu får det allt bli dags för mig att sova.

Vi ses!

En halvtimme efter att jag skrivit inlägget igår hörde jag en duns uppifrån andra våningen. Min idé på vad det kunnat vara var antingen att A var uppe och sprang för att gå på toa, eller att han ramlat ur sängen. Jag gick fram till trappen och lyssnade.  Ett svagt snyftande hördes. Jag sprang upp för trappen och in i mitt och M:s rum där A för natten låg. Jag väntade mig att möta en ledsen nyvaken nertrillad A som efter lite tröstande skulle somna om igen, men det som verkligen mötte mig var ett smärre kaos.

Det har gått magsjuka länge nu på dagis(3-4 veckor), och jag har hållit A hemma för att vi förhoppningsvis skulle klara oss undan detta. Jag kände att det skulle ju vara ett helt skräckscenario att vara ensam med barnen om magsjukan svepte över hemmet. Men i måndags började ju som ni vet E:s inskolning, så då gick det inte att vara hemma längre. Det enda vi kunde hoppas på var att vi genom frenetisk handtvättning skulle på något sätt lyckas undgå det hela.

Det gick inte.

Klockan var som sagt tio på kvällen när jag öppnade dörren till mitt och M:s rum. På golvet vid fotänden stod en gråtande A. Han var helt nerspydd, hela sängen var nerspydd och golvet var nerspytt. Jag tog med honom in på toaletten där han spydde lite till, sen tog jag med honom ner till duschen. Han fick sätta sig i duschen medan jag sprang upp och hämtade en ny pyjamas. När jag kom tillbaka till duschen satt A där och skakade. Han tyckte vattnet var för varmt så han hade inte duschat sig. Jag sänkte värmen och hjälpte honom sedan att försöka få bort så mycket som möjligt. Han skakade och grät hela tiden så det fick gå väldigt snabbt. När han var klart fick jag på honom kläderna och sedan var det dags igen, men denna gång lyckligtvis i toalettstolen. Jag bäddade ner honom i hans egna säng, ställde en hink bredvid honom och gick sedan för att, så gott jag kunde, ta hand om förödelsen. Jag försökte rädda det som räddas kunde - vilket blev 2 (av 5)kuddar och en gosekatt- resten fick tas ner i källaren. Våran stora dubbelsängs bäddmadrass kunde inte få plats i tvättmaskinen så den la jag i högen med skräp som ska till tippen. Vi får investera i en ny. När jag satt på en första tvätt så gick jag upp och satte mig i soffan och bröt ihop. Typ. Jag såg framför mig hur natten skulle vara. Jag såg det värsta. Jag var säker på att E skulle spy hon med, säkert vilken sekund som helst. Var enda lakan/täcke/säng/soffa/toalett/rum skulle bli nerspytt. Jag börja själv må lite småilla och blev säker på att det skulle sätta igång för mig då med en gång. Jag har magsjukefobi.

Jag satt kvar länge i soffan. Sprang upp ett par gånger för att hjälpa och trösta A som så duktigt tog upp hinken var gång han kände att det var på väg. Kl 01 begav jag mig uppåt och la mig på soffan på ovanvåningen. Med kläderna på och med en tunn filt som täcke la jag mig och försökte somna, men det var helt omöjligt. Vid varje litet ljud, oberoende var det kom från, så var jag säker på att det var någon som spydde så jag sprang upp säkert en gång var 5:e minut. A spydde inget mer efter det, men han vaknade flera gånger av att han var så törstig och eftersom jag inte lät honom dricka mer än någon klunk varje gång så fortsatte det hela natten. Det var först vid 7-tiden som jag lyckades somna och sov en timme.

Idag har A varit helt slut. Jag bäddade ner honom i våran säng med hans sängkläder och sedan låg han där och tittade på barnprogram hela dagen. Han har ätit en macka, lite jordnötter, en halv isglass och druckit en del saft.När klockan blev 20 flyttade jag över honom till hans egna säng och gick sedan för att hämta tandborsten. När jag kom tillbaka, efter högst 1 minut, hade han somnat. Min älskade snutt.

Imorgon hoppas jag att han är pigg och kry igen och jag ber till alla gudar om finns att jag och E ska klara oss. Imorgon kväll kommer M äntligen hem och då ska han få ta över. Då ska jag sova. Mycket länge.

Puss och kram så länge! Hoppas att ni alla är friska och krya!

Det har varit mycket idag och jag är väääldigt trött. Faktiskt så trött att jag inte orkar skriva något inlägg idag, trots att jag har inte mindre än tre st på lager. Jag får helt enkelt återkomma imorgon.

Men jag bjuder i alla fall på några outfit-bilder på sötfisan:

Mina dagisbarn vid läggdags

E har blivit ett dagisbarn. I måndag började vi med inskolningen och än så länge har det gått jättebra, men jag har ännu inte lämnat henne ensam där så vi får väl se hur det går då. Jag måste erkänna att det känns lite jobbig och jag bävar faktiskt rejält för det. Inte för att jag inte tror att  hon kommer att ha det bra, inte på något sätt, utan det är mitt mammahjärta som inte riktigt förstått att min lilla sötfis börjar bli en stor tös. Ett dagisbarn. För mig känns det som det var igår hon föddes. Som om det var igår hon låg där på min arm alldeles färsk och ny. Och nu är hon stor. Ett dagisbarn.

Det är allt himla tur att hon har A som kan ta hand om henne och hjälpa henne i den nya världen där på dagis. Han går visserligen på den andra avdelningen, men de träffas åtminstone under frukostbuffén och när de är ute på gården och leker. Det är nog ganska  så bra tillfällen att ha korta debriefings på. Jag ska nog prata med A om det.

Under en stor del av dagen har jag gått runt med en medalj runt halsen. Anledning till detta att jag tidigare idag blev korad “Världens bästaste mamma i hela världen”! Inte illa va! Jag är skitstolt!

Att det sedan står “Performance Gokartcenter” på den, ja det ignorerar vi ju såklart.

I fredags var det då vår dag - våran 11 års dag- så vid tre-tiden på dagen så lämnade vi barnen hos deras farmor och farfar och sedan åkte vi vidare till Göteborg och Hotell Gothia Towers. Väl där gjorde vi oss hemmastadda i vårt fina hotellrum på 19 våningen. Vårat hem för natten.

Hotellet bjöd på champagne som vi skålade in kvällen med.

Kanske inte det bästa fotot på oss men det är verkligen inte var dag vi båda är med på samma foto!

Vi hade bokat bord på Magnus & Magnus kl sju så vid sex-tiden gjorde vi oss i ordning och gick(läs. åkte hiss) sedan ner och tog en taxi till restaurangen.

4 timmar spenderades sen på restaurangen men det var inte så konstigt att det tog så lång tid med tanke på alla rätter vi åt. Vi valde 6-rätters men utöver detta var det massa andra saker som vi fick in så man skulle nog kunna räkna det som 9-rätter! Tyvärr så tog jag inte kort på rätterna och jag kommer antagligen inte ihåg allt riktigt korrekt, men jag ska försöka göra en redovisning.

Fördrink: Martini

Aptitretare: Friterad(?) palsternacka med någon gräddfilsröra och stenbitsrom

Rätt nr.1: Pilgrimsmussla, gurkskum, ostron och ketarom

Bröd: 3 olika sorters bröd, örtröra och spanska(?) oliver.

Rätt nr. 2: Oxkind, vaktelägg, lökar och koriander.

Rätt nr. 3: Torsk med ett lock av sidfläsk, potatispuré med citrus, fänkål och sojasky.

Nu kom det in varsin stor sked där det låg något som jag skulle kalla morots-Slush Puppie. Detta skulle vara för att vi skulle rensa smaklökarna inför nästa varmrätt.

Rätt nr. 4: Grisnacke(pata negra), txistorra, en stor krokett, vitlöksröra och någon sorts sås.

Rätt nr. 5: Två sorters ostar, en brievariant och en vällagrad hård ost och hemmagjord krusbärsröra.

Rätt nr. 6: En chokladkaka med en jordnötstryffel i, på detta låg det en tunn annanasskiva och sedan tror jag att det var grädde och en annans-sorbet samt lite choklad flagor och jordnötskross.

All mat var verkligen supergod! Allra bäst tror jag att Oxkinden och Chokladkakan var. Mums!

Dagen efter åt vi VIP-frukost på Heaven 23 och som sig bör på VIP-frukostar så träffade vi kändisar. Ingen mindre än Magnus Uggla åt bröd ur samma brödkorg som oss! Nu var det som sagt VIP så självklart kunde ju inte slänga upp kameran och fota av en “rulle”. Man ville ju verka världsvan, som att man inte gör annat än att umgås med kändisar, men jag hoppas att ni litar på mig ändå. He was there!

Vi hade ett underbart dygn tillsammans och det var helt fantastiskt att kunna prata med varandra utan att ha två barn som drar en i kjolkanten. Vi måste verkligen försöka hitta på saker tillsammans utan barnen oftare. Det blev verkligen ett uppsving i förhållandet!

Jag har varit jättetrött idag så idag har vi inte hittat på någonting här hemma hos PetramedAochE. Inte nått mer än att min mamma var här en stund förut- efter att ha haft med sig A ut på lite shopping- och bjöd på semlor =)

Imorgon händer det dock stora saker för då firar nämligen jag och M 11 år tillsammans! 29 januari 1999 blev vi tillsammans och då firandet av 10-års dagen blev så plumpt så firar vi ordentligt nu istället.  Barnen ska sova övernatt hemma hos M:s föräldrar, och jag och M ska bege oss till Göteborg och bo en natt i ett Sky Executiverum på Hotell Gothia Towers. På kvällen blir det en 6-rätters middag på Magnus & Magnus och på lördagen sedan blir det förhoppningsvis lite shopping och bio. Det ska bli så himla mysigt så det är inte sant! Vi sa det, att i år skulle vi strunta i att ge varandra presenter utan istället lägga pengarna på att ha ett fantastiskt dygn tillsammans. Vi träffas ju inte så mycket nu när M jobbar så långt bort så det ska bli så skönt att få riktigt umgås med honom. Utan att behöva slåss med barnen om uppmärksamheten

Som ni förstår så kommer det inte bli någon bloggning imorgon, men jag ska ta med mig kameran så förhoppningsvis kan jag bjuda er på ett par fina bilder sen någon dag när jag har lite tid att tillägna datorn.

Tilldess…

Ha en underbar helg!

Vi äter tacos..

A: Titta mamma, det ser ut som en bulkan! *Håller upp ett tacochips*

Jag: Ja, se det gör det, vilket tokigt chips! Fast det heter Vulkan.

A: Nä det gör det inte, det heter Bulkan. Det är B i början inte V.

Jag: Det är det det inte är, det ska vara V. Vulkan.

A: Nä, mamma, nu ljuger du. Bulkan heter det, och den ser ut så här och så rinner det lava ur den! *håller återigen upp chipset*

Jag: Men A, varför skulle jag ljuga? Jag vill ju bara lära dig det rätta så du slipper säga fel hela ditt liv.

A: Men Bulkan är rätt!

Jag: Nej, det är ju inte det! Ska vi ringa till pappa och fråga honom?

A: Nej!

Jag: Nähepp..

…

A: Mamma, en jättegammal mamma som till och med är äldre än din mamma, hon sa faktiskt att det hette Bulkan!

Jag: Det var ju tokigt, då sa ju hon fel.

A: Nä, det gjorde hon inte!

Jag: Jo, A, det heter ju Vulkan så därför måste hon ju sagt fel.

A: Nej, hon visste att det hette Bulkan!

Jag: Nu orkar jag inte diskutera detta mera. Du får gärna gå runt hela ditt liv och säga fel om du vill det, men det heter Vulkan och det kommer alltid att heta Vulkan. Jag kan inte göra annat än att berätta detta för dig, sen är det upp till dig hur du vill göra.

A: Bulkan heter det faktiskt… *muttrar*

Lillbusan

Stig Helmer, anyone?

Hon har fått så långt hår i nacken! Nu väntar vi bara på att det ska växa på sidorna också…

Vilken dag det var igår!

Det började redan natten till igår egentligen, jag kunde inte sova. Det är så varje natt-till-måndag nu för tiden. Jag antar att det är det att M ska åka till jobbet igen och jag vet att jag måste somna i tid så jag hinner få lite sömn innan hans klocka ringer kl 05. Men ingen sömn blev det. Det var först vid kvart i sju, en halvtimme innan min egna klocka skulle ringa, som jag kände att ögonen började falla ihop. Men då var det ju för sent, så istället tände jag ljuset, satte mig upp och satt sen så den sista halvtimman innan det var dags att väcka barnen.

Det har ju gått magsjuka på dagis det sista, men när jag ringde i onsdags så hade de inte fått några nya fall under veckan så därför antog jag att det var fritt fram nu. Men när jag väl fått i barnen lite frukost, fått på dem sina kläder och promenerat bort till the kindergarden så möttes jag återigen av en lapp där det stod att de gick magsjuka. Först tänkte jag att de bara missat att ta bort lappen men efter att ha pratat med en av fröknarna så förstod jag att så inte var fallet, så det var bara att promenera hem igen. Förmiddagen spenderades sedan med att vänta på att E skulle bli trött och vilja sova, så vid första lilla gäspningen satte jag A framför barnprogrammen och gick sedan och la både E och mig själv. Äntligen skulle jag få sova. Trodde jag.

Tydligen var inte E så trött som jag hade hoppats, utan trots många nappgivningar och 2 flaskor välling så vill hon verkligen inte somna. Tillslut blev det väl en halvtimmes sömn innan jag var tvungen att gå upp pga eftermiddagens planer, och samtidigt som jag gick upp så vaknade E igen.

På eftermiddagen skulle vi följa med min mamma till gbg för hon hade en tid på en hudklinik där och skulle få lite konstiga fläckar bortskurna. Efter hudkliniksbesöket hade vi som förhoppning att träffa min kusin och fika lite, samt försöka leta upp en leksaksbutik för A att kika lite i. Men innan vi skulle åka iväg var jag tvungen att få i barnen lite mat, och det gick väl så där för A var inte hungrig  utan det blev ett väldigt trugande innan han fick i sig lite grann och vi äntligen kunde åka iväg.

Väl framme i gbg blev det lite kaos ett tag. Vi åkte nämligen vilse inne i city, och jag måste säga att det var lite småstressande. Bilar, bussar, spårvagnar och människor överallt och jag hade ingen aning om vilket håll jag skulle åka. Inte blev det bättre när E plötsligt blev åksjuk av allt gasande och bromsande och plötsligt började att kräkas! Jag fick svänga in på en lastzon och torka bort det så gott jag kunde för självklart hade jag ju missat att packa ner extrakläder…  Tillslut hittade vi fram till parkeringen, men då det var ca 15 minuter till mamma hade sin tid hos doktorn så var det ingen idé att försöka leta upp en barnklädesaffär - vilket var min första tanke, för att köpa en ny ren tröja till E - utan vi fick  bege oss mot kliniken med en gång istället. På kliniken fanns det ett stoort väntrum men inte en enda leksak! Typ fyra barnböcker fanns som A genast började läsa, men för E fanns ingenting.

Vi väntade och väntade och väntade men ingen doktor kom och hämtade mamma. Tillslut, när det hade gått ca 45 minuter så gick mamma fram och frågade och hon fick då svaret att det skulle ta 5-10 minuter till…

När sjukbesöket äntligen var klart så var klockan så mycket att det inte var någon idé att försöka sig på vare sig fika eller leksaksaffär, utan skulle vi komma hem i tid till så var det dags att åka. E somnade rätt fort och då vi tog den väg som jag brukar köra när jag ska dit så lyckligtvis hittade vi hem utan problem. Sen var det bara att försöka få i barnen lite kvällsmat och sedan i säng. Båda två var hungriga så kvällsmaten var inga problem men att sedan få E att somna var lite värre. Hon hade ju som sagt sovit i bilen och var därav pigg som en mört.Typ.

1-2 timmar tog det innan det äntligen blev tyst inne i hennes rum och jag kunde sätta mig och slappna av i soffan. Men så mycket sofftid blev det inte, för jag var dödstrött och sängen uppsöktes därför väldigt tidigt.

Det hade varit en lång dag.

Lidandet blev kort, 40 minuter för att vara exakt. Nu blir det tv för hela slanten.

Kram på er!

Det börjar bli kyligt, originally uploaded by PetramedAochE.

15 minusgrader ute och strömavbrott i hela området. Må lidandet bli kort…

Om förra veckan gick i snigeltakt, så har denna vecka gått i geopardfart. Missförstå mig inte, vissa dagar har verkligen känts milslånga, men nu när jag sitter här fredag förmiddag och väntar på att M ska komma hem så känns det som om det inte var så länge sedan han åkte. Jag önskar verkligen att alla veckor kunde kännas så här snabba, men det vet jag är att hoppas på för mycket.

Förra helgen innehöll ju, som ni kanske kommer ihåg, bara en söndag, men nu blir det en lång helg. En HEL helg, och det känns underbart. Kanske kommer vi till och med hinna prata med varandra mellan allt som behöver göras och det är ju en stor fördel.

Jag vet inte riktigt när M kommer hem idag. Han sa igår att han skulle komma hem så tidigt som möjligt, men det kan egentligen betyda allt från kl 12 till klockan 00, så det säger inte så mycket. De håller på med jättemycket viktiga saker på jobbet och igår när jag ringde vid 23.30-tiden så var han fortfarande på jobbet och han skulle nog behöva hålla på ett par timmar till, sa han. Min förhoppning är därför att de hann klart med det viktiga igår och att det då betyder att han kan åka hem tidigt idag, men det kan ju också vara så att de har massa kvar att göra och då blir det nog sen kvällen innan han kommer hem. Det enda jag kan gör är egentligen att hålla tummarna.

Som vanligt på helgerna så kommer jag nog inte hinna med att blogga så mycket , men jag kan redan nu berätta om en rolig grej som ska ske. På lördag ska vi nämligen gå på restaurang och träffa hela halva släkten! De är dem på mammas sida. Vi brukar försöka träffas allihopa runt jul, men i år hade alla så mycket för sig så det blev inte förrän nu som alla  var lediga en och samma dag. Det ska bli riktigt roligt att träffa alla kusiner igen, det var ju faktiskt ett par månader sedan nu. A ska följa med men E, som inte är riktigt restaurangtränad, ska få leka med svärfar undertiden.

Nä, kära vänner, nu får jag nog avsluta. Det börjar lukta lite mystiskt här så jag gissar på att det är någon som behöver en ny blöja. Men om vi inte hörs mer under dagen eller helgen så säger jag det nu:

Ha en underbar helg!!!!

Klockan var sju och det hade blivit dags att lägga barnen. Det hade som vanligt varit en lång dag så det skulle bli skönt att få lite egentid framför datorn och tvn. Om nattningen skulle gå enligt planerat och jag var riktigt snabb sedan när jag duschade så skulle jag kanske hinna sitta i soffan lagom till “Halv åtta hos mig”. Det var min förhoppning.

Allt började bra. Jag gjorde i ordning en flaska välling i köket och tog sedan med mig barnen upp. A gick in i mitt och M:s rum (jag hade lovat honom att han skulle få sova där) för att ta av sig sina kläder medan jag bytte blöja, borstade tänder och satte på E hennes pyjamas. Vällingen hade jag ställt på hyllan över skötbordet och under hela kvällsrutinen sträckte sig E mot flaskan, men den som väntar på något gott…

Jag tog med mig E och vällingflaskan och gick sedan in i E:s rum. Elen i E:s rum är urkopplad efter som vi håller på och renoverar där och då svärfar hade varit här och grejat under dagen så var E:s nattlampa urkopplad från förlängningssladden som slingrade in från hallen. Det var bäcksvart i rummet men tillslut lyckades jag hitta både änden på förlängningssladden och nattlampan, och efter lite fibblande lyckades jag få fram det svaga gröna ljuset som E:s nattlampa genererar. Äntligen kunde jag hitta fram till spjälsängen och försiktigt lägga ner E på kudden.  Jag la snuttefilten tillrätta, såg så hon hade nappen, bädda ner henne under täcket och gav henne sen vällingflaskan. “God natt, min skatt” sa jag och skulle precis smeka henne över kinden när jag hörde ett relativt högt kluckande ljud. *Kluck, kluck, kluck* lät det. Vad sjutton var det, tänkte jag, och drog försiktigt handen över E:s fina kind.

Vad i He…..! Hela E:s kind var alldeles kladdig! Full med välling! Jag drog ur nappflaskan ur E:s mun men fick bara med mig själva flaskan. Locket och nappen satt kvar i E:s mun! På något sätt hade jag missat att skruva åt locket på flaskan ordentligt!!!

“Åh nej…” var det enda jag lyckades få fram innan jag tillslut lyckades defibrillera igång mitt hjärta och påbörja min jakt efter sladden till golvlampan. Ja, golvlampan som skulle hjälpa mig få en överblick över förödelsen.

Efter en inte för lång stund lös rummet upp och kunde kunde äntligen starta min planering över hur jag skulle sanera mitt missöde. Jag startade med att ta hand om E som , antagligen i chock, fortfarande låg alldeles tyst och stilla och sög på nappflasknappen. Jag satte henne på skötbordet och min plan var att försöka få bort all välling med tvättlappar, men efter att ha ålat av henne pyjamasen-som satt som blöt Papier-maché runt hennes kropp- så var inte bara hennes överkropp utan även hennes hår helt nedkletat av denna ljusgrå sörja. Det fick bli en duschning.

“A, det dröjer nog en stund innan jag kommer till dig. E har fått välling över sig så jag måste duscha henne först.”

“Okidoki”, svarade A som den goa killen han är.

Jag greppade en ny pyjamas i garderoben och tog sedan med mig E ner till duschen. Lillan som bara några minuter tidigare var beredd att slå igen de två små blå för dagen och möta John Blund var inte så pigg på att duscha. Hon frös och skakade som ett asplöv när jag försökte duscha av henne allt klet, men hon rörde sig inte ur fläcken utan stod mest och såg förundrad ut. Mitt dåliga samvete nådde oändliga höjder, det var helt och hållet mitt fel att hon var tvungen att stå här och skaka i stället för att ligga och sova så sött i sin varma säng. Varför skruvade jag inte åt locket ordentligt för?!

Tillslut var hon i alla fall ren och fin igen och vi gick vidare ut i köket och gjorde i ordning en ny flaska med välling. Väl upp vid spjälsängen var det dags att ta hand om kaoset i sängen, men lyckligtvis var det inte så farligt som jag hade förutsett utan all välling - som inte hamnat på E - låg på kudden. Jag lyft försiktigt bort kudden, satte sedan ner E i sängen. Därefter tog jag en språngmarsch ner för trapporna till spjälsängen vi har på nedervåningen, tog kudden därifrån, sprang upp igen och fortsatte sen med den nattning som tidigare fått ett så abrupt slut. Denna gång gick det bättre och jag kunde äntligen gå vidare till A som tålmodigt satt i sängen och läste en bok.

A:s nattning gick väldigt mycket smidigare och efter min efterlängtade dusch kunde jag sen äntligen pusta ut i soffan. Jag satte på tvn och bläddrade till 4:an och “Halvåtta hos mig”. De 5 sista minuterna skulle jag i alla fall inte missa.

Vad skulle ni gjort om ni upptäckte att en kompis till ert barn varken torkat sig eller spolat efter att han/hon gjort nr. 2 hemma hos er, och ert barn sen säger att kompisen inte brukar torka sig efter han/hon gjort nr.2 på dagis heller?

Skulle ni ta upp det med dagispersonal el. föräldrar eller skulle ni låta det vara och lita på att någon annan upptäcker problemet?

Barnet i fråga är absolut inte blyg, så det är inte fråga om att han/hon inte vågar fråga om hjälp, utan det är nog mer att han/hon inte orkar eller hinner…

Igår medan jag plockade ur diskmaskinen så dammsög A. Det är en ny grej han har börjat med, han ääälskar att dammsuga! En liten stund varje dag vill han spendera på att dammsuga och jag hoppas verkligen att han forsätter med det fantastiska intresset  under hela sitt liv. Eller åtminstone så länge han bor hemma. Det vore perfekt!

I alla fall, igår medan jag försökte få upp alla rena glas i skåpet så hörde jag plötsligt började A ropa på mig i panik. Han stod bara några meter i från mig, så jag behövde bara vrida huvudet lite till höger för att se honom stå där brottandes med dammsugaren vars munstycke åkt under våran stora tunga röda matta. A försökte med alla sina krafter lyfta dammsugarröret men då den tunga mattan låg på så blev det alldeles för tungt för en liten 5 åring. Dessutom missuppfattade stackarn situationen och med skräck i blicken och panik i rösten skrek han:

“Mamma, hjääälp! Jag håller på och dammsugar upp hela mattan!!!”

Wieee! Se upp i backen!

Va?! Mamsen?! Är du här?

“AVSTIGNING köket!”

Jajustdetja, det var visst här jag skulle av.

Alltså, mamma, sluta larva dig. Inga kort!!

Brorsan! Vad händer?

Åh nej! Shit pommes frites! Inte kittlaaaaaas!!!

Gaaaah! Mamsen, rädda mig!!

Hey, where did you go?

Men du, brorsan.. kom tillbaka! Jag lovar, du kan få kittla mig om du vill alltså. Promise!

Skit också, han försvann.. Vad ska vi göra nu då mammi?

What´s this? En röd/vitrutig orm?

Åh nej, den äter upp mig! HJÄÄÄÄLP!!

Nä, mamma, vet du vad? Det var alldeles för farligt här i köket, jag drar nu.

See you when I see you!

Om jag hade en dålig dag igår så är det inget emot vad jag har idag. Imorse var det så illa att jag funderade på om det överhuvudtaget var någon idé att gå upp, men som förälder så har man inget direkt val.

Igår fick jag reda på att M inte kommer hem förrän kl 21-21.30 ikväll vilket känns som en evighet längre än kl 17 vilket jag trodde skulle bli hans hemkomsttid. Det betyder att det blir ännu en lååång dag av fylld av väntan och längtan, och imorgon blir det en dag fylld av stress eftersom vi då ska hinna med allt jag inte kunnat, orkat eller hunnit göra under veckan. Det är storhandling, tvättning och städning som står på schemat alltså. Härligt sysselsättning så där den enda dagen M är hemma på 12 dagar.

Min dator har gått sönder och maten är slut här hemma. Härligt.

Jag ringde i alla fall mamma förut och frågade om hon ville följa med oss till Mc Donalds och till affären, och som tur var sa hon ja. Jag vet inte om jag hade orkat åka själv idag, men nu vet jag i alla fall att vi kommer få mat i magen och att A kommer kunna köpa lördagsgodis. Det känns skönt.

Nä, nu ska jag inte dra ner eran underbara lördag mer med mitt klagande.

Hoppas att ni har en underbar helg!

Puss och kram

Jag har så himla svårt för att bestämma mig för vilken dag det känns som att det är idag. Jag vet ju att det egentligen är fredag men det känns verkligen inte som fredag för M kommer inte hem förrän i morgon. Men det är inte heller torsdag för torsdag var det ju igår, det är jag säker på. Nä, det måste vara så att det har tillkommit en extra dag denna vecka. En 8:de dag. Frågan är nu bara vad den ska heta…

Jag röstar för “EnförjävlalångochtråkigdagsombarainnehållerväntanpåattdetskablilördagsåM-kommerhem.Fastdåvipssåhardennadagförsvunnitochplötsligtsåharhelgenblivitendagkortareoch- Måkertillbakatilljobbetigenochalltingbliråterjobbitochfylltav-längtanochväntan.”-dagen.